Årets bästa skivor 2023

 

ÅRETS TRETTIO BÄSTA SKIVOR 2023*

1. Kold: Intet Mere Er

2. Krieg: Ruiner

3. Panopticon: The Rime of Memory

4. Slidhr: White Hart!

5. Taake: Et Hav av Avstand

6. Tithe: Inverse Rapture

7. Woe: Legacies of Frailty

8. Rorcal: Silence

9. Białywilk: Zmora

10. Yellow Eyes: Master's Murmur

11. Faidra: Militant : Penitent : Triumphant

12. JK Flesh: NO EXITS

13. Downfall of Gaia: Silhouettes of Disgust

14. Afsky: Om hundrede år

15. Fearing: Destroyer

16. Malum: In Nauseam

17. Ragana: Desolation's Flower

18. Rotten Sound: Apocalypse

19. Locust Revival: Good Grief

20. Grafvitnir: Into the Outer Wilderness

21. Blut Aus Nord: Disharmonium - Nahab

22. Mizmor: Prosaic

23. JK Flesh: PI11

24. One of Nine: Eternal Sorcery

25. Bastard Grave: Vortex of Disgust

26. Godflesh: Purge

27. Lathe of Heaven: Bound by Naked Skies

28. Beach Fossils: Bunny

29. Sól Án Varma: s/t

30. Kommand: Death Age

 

* längre än 25 minuter eller minst 15 spår (min s.k. ”grindcore-regel”)

 

Annat bra från året:

Ævangelist, Ancient Methods, The Arson Project, Autorhythm, Birdflesh, Bonjour Tristesse, The Bug, Choke Chain, Codex Empire, Comfort Cure, Crypto Order, Deafcult, Dougie Conscious, Dub Vizir, Ekman, Enevelde, Exit Electronics, Felsenmirror, Filmmaker, Fluisteraars, Foetal Juice, French Police, Full of Hell & Primitive Man, GEL, The Grifted, The Hanged Man, Harsh Symmetry, Hot Graves, Jah Warrior, Jaquarius, Krallice, L/F/D/M, Lowest Creature, Lunacy, Mānbryne, Manii, Marduk, Midnight Odyssey, Mungo's Hi Fi, Nashgul, Neil Landstrumm, Nghtly, Óreiða, Peder Mannerfelt, The Negative Bias, Runemagick, Scalameriya, Scáth Na Déithe, Schwefelgelb, Silent Servant, Terence Fixmer och Thomas P. Heckmann.

 

Jag har gjort en Spotifylista med hårda favoritlåtar från de två senaste åren (plus några äldre) som du hittar här

https://open.spotify.com/playlist/2cHYBVQdoWFWG75l9CCP1z?si=G1tYZOgiQ7yoPOGbbBhxow&pi=e-ZX73xyJISdm0

 

Vendetta-special: Ole Pedersen Luk (Afsky, Heltekvad, ex-Solbrud)

 

Som frontfigur i Solbrud fick han metalvärlden att ta dansk black metal på allvar, och med sitt soloprojekt Afsky har han gjort den allt mer populär. Jag fick chansen att prata med Ole Pedersen Luk, som i år dessutom har debuterat med det fantastiska bandet Heltekvad.

Solbrud bildades 2010 och blev framförallt efter det klassiska albumet ”Jærtegn” 2014 fanbärare för den danska black metalvåg som har sköljt över världen sedan dess.

Hur ser du på utvecklingen av dansk black metal de senaste tio åren?

- Jag tycker det är galet hur mycket som har hänt sedan jag började. Det har kommit ut många band och projekt och jag tycker bara att det är fantastiskt att black metal kan blomstra igen. Vi har en bra scen i Danmark och många duktiga musiker. För tio år sedan var det svårt att anordna en konsert med enbart black metalband. Idag måste du verkligen välja vilka du vill boka till en sådan konsert eftersom det finns så många band att välja bland.

Och det verkar som att ännu fler band är på gång. Jag har blivit tillfrågad av unga fans om inspelningsknep och om jag vill komma och lyssna på vad de håller på med. Vi pratar om ungdomar som fortfarande går i grundskolan, det är jättekul att det finns en sådan återväxt.

 

I maj gjorde du din allra sista konsert med Solbrud. Varför tog du beslutet att lämna bandet och hur känns det nu?

- Jag valde att lämna bandet efter många överväganden men hade jag inte haft Afsky så hade jag nog blivit kvar i bandet. Men med tiden kände jag att det var roligare att  lägga min energi på Afsky, och då valde jag att lämna för allas skull, inte minst min för egen. Jag hade dessutom skrivit Heltekvads debutskiva "Morgenrødens helvedesherre" tillsammans med Simon Skotte från Sunken, och kände i största allmänhet att jag behövde en förändring.

Och jag är nöjd med beslutet. Det var som att lämna en flickvän sedan många år, men jag ångrar ingenting.

 

Vilka är de största skillnaderna mellan Solbrud och Afsky?

- För det otränade örat låter banden nog ganska lika varandra men den största skillnaden är helt klart att Solbrud är betydligt mer monotont. Jag behövde nog också komma ifrån det lite grann. Den genomsnittliga låtlängden för Afsky ligger runt 7-8 minuter medan Solbruds brukar vara över 10 minuter. Fördelen är att det finns utrymme att dra ut på tiden och skapa en längre utvecklingsprocess vilket definitivt har sina kvaliteter. Men jag behövde även testa något annat. Jag ville skriva låtar med fler riff och fler melodier och där det, enligt mig, händer mer. Samtidigt är Afsky också väldigt personligt för mig. Till en början var jag tveksam till om jag ens skulle ge ut mina låtar men jag tog klivet och det är jag tacksam för idag.

 

Vilka musiker hjälper dig när du spelar live med Afsky?

- Just nu består bandet av Simon Frenning (Morild) på trummor, Simon Skotte (Sunken) på gitarr och Jonas Faghtman (Sunken) på bas. Vi ska faktiskt ut på turné med Sunken i höst, och då spelar Morilds trummis även med dem, eftersom de för närvarande saknar en trummis.

 

Enligt mig har du en perfekt black metal-röst. Hittade du ditt uttryck direkt när du försökte sjunga på det sättet, eller var det en lång process?

- Det känns som att jag har nått en punkt nu där jag kan göra vad jag vill med min sång och mitt uttryck. När jag till exempel lyssnar på den första Solbrud-skivan kan jag höra att jag har utvecklats mycket sedan dess. Jag önskar att jag kunde spela in de låtarna igen, säger Ole och skrattar.

Jag har alltid älskat black metal och speciellt sången, så det låg mig nära att börja sjunga så, men det tog ett tag innan jag blev nöjd med hur det lät.

 

De senaste åren har du fått skjuta upp konserter för att du skadat din hand inte en, utan två gånger! Vad hände? Har du otur?

- Första gången var jag full och andra gången antar jag att jag bara var dum. Det är den kortfattade förklaringen, säger Ole och skrattar igen.

 

Jag följer dig på Instagram och det känns som att naturen betyder mycket för dig?

- Jag älskar naturen. Jag kan sitta i timmar på samma plats och bara ta in omgivningen. Allt från träd och moln till djur och insekter. Naturen och världen är på så många sätt en magisk plats, om man väljer att se det så. Att så många människor inte tar hand om naturen gör mig bara otroligt ledsen. Jag bor i stan nu men jag tror att jag kommer att flytta ut i naturen någon dag och bara glömma resten av världen.

 

Vad inspirerar dig när du skriver musik och texter?

- Liv och död. Att vara här och att inte behöva vara här en dag till. Frustrationen när jag slår på nyheterna och ser hur fruktansvärt människor behandlar varandra, djur och naturen. Maktlöshet när jag känner mig liten och inte kan göra annat än att bara se på när allting förfaller. Det är i första hand vad Afsky handlar om. Det är ett väldigt personligt projekt för mig och jag gör det främst för min egen skull.

I år kom även debutalbumet från projektet Heltekvad, som är min favoritskiva från 2022 hittills. Hur startade projektet och vem är en del av det?

- Kul att du gillar det! Vi är väldigt nöjda med skivan själva. Heltekvad började egentligen mest som ett demoprojekt för skojs skull. Jag hade Simon Skotte från Sunken på besök (vi bor inte i samma stad) och vi bestämde oss för att spela in några låtar, bara rakt upp och ner utan så mycket betänketid. Vi gjorde snabbt de två första spåren till skivan. Dagen efter skrev vi två till, och tredje dagen skrev vi de tre sista. Vi spelade in allt på en gång, och på så vis var det mer en demo som vi hade gjort. Men vi tyckte att det lät så bra att vi fick Simon Frenning att lägga på trummor samma vecka. Sedan la jag till sång och så vi hade plötsligt en skiva.

Eisenwald ville ge ut den och nu ska vi spela vår andra livekonsert i december på Pest Fest i Köpenhamn. Jag tror att både Simon och jag behövde göra lite musik med mindre regler och där det bara ska vara roligt. Våra andra projekt är helt klart mer seriösa, så det är skönt att ha ett projekt där allt kan vara lite mer löst.

 

Heltekvads album har ett tydligt riddartema, och ni spelar live i riddarmunderingar. Varför valde ni det spåret?

- Det finns inga andra danska black metalband med det temat, så vi nappade på det. Det ger stor frihet att spela melodier i både dur och moll, så det är ett roligt koncept rent musikaliskt. Och vem tycker inte att riddare och slott är coola?, säger Ole och skrattar.

Afsky ger ut sina skivor på Vendetta Records och har precis släppt den helt akustiska ep:n "I Stilhed".

Jag blev lite förvånad över att du inte sjöng på EP:n. Vilka var dina tankar runt det här släppet?

- Jag skulle aldrig ägna mig åt skönsång, det överlåter jag till andra. Jag gjorde skivan för att jag ville släppa några av de akustiska styckena i sin ursprungliga form, utan att något annat skulle störa. De flesta av Afskys låtar börjar med en akustisk gitarr och jag skriver nästan alltid melodier på det sättet, så det kändes passande med ett akustiskt album.

Sedan hade jag också några spår som jag inte visste vad jag skulle göra med, som fick plats på skivan. Jag håller på med en ny Afsky-skiva men vissa låtar passade inte in där och därför började jag arbeta med den akustiska EP:n parallellt. Allting har dragit ut på tiden eftersom det är krävande att göra två skivor med Afsky samtidigt. Plus att albumet med Heltekvad skulle färdigställas liksom ytterligare ett album med Solbrud. Så det har varit mycket på en gång.

Jag kan alltså avslöja att det kommer en skiva till med Solbrud som jag medverkar på. Vi var mitt uppe i processen när jag bestämde mig för att sluta men jag lovade att göra klar skivan som vi jobbade med. Den kommer att släppas någon gång under 2023.

 

Hur ser framtiden ut för Afsky och Heltekvad?

- Jag hoppas såklart att Afsky har en ljus framtid. Vi vill ut och spela live så mycket som möjligt. Det är det jag brinner och lever för. Utan musiken och de upplevelser som den ger så vet jag inte vad jag skulle lägga all tid på. Heltekvad kommer nog alltid att vara sidoprojektet, och eftersom vi alla tre har våra primära projekt är alla överens om att Heltekvad inte ska ta tid från de andra banden. Men vi vill gärna ut och spela mer med Heltekvad också.

Jag hoppas på många turnéer med Afsky. Nästa skiva är som sagt på väg och även den kommer att släppas 2023. Jag ser verkligen fram emot det, då det enligt mig är det bästa jag har skrivit. Jag har redan idéer till nästa skiva efter det, så du kan förvänta dig mycket mer musik från mig!

 

Heltekvads debutalbum finns ute nu på Eisenwald liksom Afskys EP ”I Stilhed”, utgiven på Vendetta Records.

 Bilden på Ole är tagen av Kathrine Allerslev.

 

Vendetta-special: Scitalis

 

Den främsta anledningen till att göra en special om Vendetta Records är att det släpps så många bra skivor på bolaget. Hade det inte varit för att jag har följt Vendetta de senaste åren så hade jag missat en massa bra band, som svenska Scitalis. Jag skickade några frågor till det hemlighetsfulla black metalbandet (liksom många andra projekt så avslöjar medlemmarna inte sina riktiga namn).

- Idén till Scitalis började under 2019 då jag  hade en vision om hur jag ville att projektet skulle se ut, berättar A, som sjunger och spelar bas. Sen kom jag i kontakt med gitarristen S och därefter provade vi olika musiker. Till slut hittade vi medlemmar som passade, och under 2020 började vi skriva låtar till det som skulle bli EP:n ”Awakening”. Efter det släppet hade vi några avhopp från bandet och vi hade lite problem med att hitta nya medlemmar. Nu är vi dock en stabil uppsättning som består av mig, S, L på kompgitarr och W på trummor.

 

Varifrån kommer inspirationen till er musik? Vilka andra artister har ni påverkats av?

- Två black metalscener som vi gillar är den polska och isländska. Batushka och Sinmara är två band som vi har hämtat inspiration från. Vissa har jämfört oss med Watain men vi kan inte själva höra likheten. Vi brukar säga att vi spelar black metal och sedan får man göra sin egen tolkning.

 

Ni håller till i Umeå? Finns det en black metalscen i staden?

- Det stämmer. Umeås black metalscen är väl inte jättestor men det finns några andra band som Naglfar, Malakhim och Wormligh.

 

Efter en mycket lovande EP förra året så albumdebuterade ni nyligen. Berätta om albumet. Hur går er process till, vem skriver text och musik?

- Vårt debutalbum ”Doomed before time” skrevs under vintern 2020. Efter EP:n så bestämde vi att S skriver all musik och jag skriver alla texter. Sen sitter vi två ihop och bestämmer hur slutresultatet ska bli. Vi spelade in skivan hos Malmer Productions där Max Malmer både mixade och skötte mastringen.

”Doomed before time” handlar i stora drag om att mänskligheten har varit dömd att lida sedan tidens början. Att vi har ett uråldrigt mörker inom oss som inte vill släppa taget.

 

Hur ser den närmaste framtiden ut för Scitalis?

- Vi är redan i planeringsstadiet inför nästa inspelning. Sedan hoppas vi på att boka in några fler spelningar till under hösten och framåt. Det har varit lite svårt att hitta spelningar då det mesta har varit framflyttat sedan pandemin.

 

Scitalis debutalbum finns ute nu på Vendettta Records.

Vendetta-special: Kold

 

Ett av mina favoritskivbolag de senaste åren har varit tyska Vendetta Records. Bolaget ger inte bara ut de bästa tyska black metalbanden utan många bra band och projekt från andra länder som USA, Danmark och även från Sverige. För ungefär ett år sedan gav det danska black metalprojektet Kold ut sin utmärkta självbetitlade debut-EP på bolaget. Jag tog ett snack med Mathias Skov Samsø Jepsen som både sjunger och spelar trummor i bandet.

- Kold är ett tvåmannaprojekt bestående av mig och Nicklas Johansen på bas och gitarr. Projektet startade under våren 2020 som ett musikaliskt utlopp för oss båda, berättar Mathias.

EP:n, som vi debuterade med, skrev vi och spelade in på varsitt håll, i Svendborg respektive Slagelse. Med ett skiftande fokus på både inspelning och produktion avslutade vi skivan i februari 2021. På grund av hur processen såg ut så kan man säga att EP:n skapades i ett melankoliskt tillstånd där ensamhet och längtan blev de två kärnelementen i musiken.

Melankoli och hopplöshet är som två bärande pelare i vår musik. En stor del av Kold handlar om att förmedla levda känslor – så ärligt som möjligt.

Rent musikaliskt är vi inspirerade av den andra vågen av black metal. Men vi arbetar konsekvent med att alltid skapa en mer komplex blandning av melodier och rytmisk variation. Det atmosfäriska uttrycket och i hög grad de melodiska inslagen är den bärande grunden.

Hur går processen till, vem skriver texter och musik?

- Skrivprocessen börjar med att Nicklas skriver utkast till låtar som han skickar vidare till mig. Jag jobbar vidare med texterna, förbereder sångskisser och arrangerar trummor som jag sedan spelar in.

Därefter diskuterar vi den demoinspelning som vi har spelat in. Det är mycket sällan det görs större förändringar i arrangemanget men vi kan finjustera mindre detaljer. Sedan startar vi själva inspelningen, fortfarande i olika delar av landet, som till sist mixas och mastras.

 

Vilka teman skriver du om i dina texter?

- Själva EP:n behandlar en rad olika teman som isolering, förlust och maktlöshet. Sångerna är samtidigt uppbyggda som sagor, fabler eller mytiska äventyr. Men alla berättelser bär på underliggande sanna och verkliga känslor och upplevelser.

 

Det första släppet är en EP som är över 38 minuter lång. Ni kunde lika gärna ha kallat den för ett album. Finns det någon speciell anledning till att ni definierar den som en EP?

- Det beror främst på att EP:n från början enbart var tänkt som ett slags kreativt utlopp för oss båda. Vi tänkte först ge ut den på egen hand men efter att Vendetta engagerat sig så hade vi en dialog om vad releasen skulle heta. Vi valde att sätta EP-formatet som en etikett, det blev vårt sätt att liksom lägga örat mot marken och lyssna på mottagandet av debuten. Det har varit över all förväntan.

 

Har ni ett album på gång nu?

- Ja, vi håller just nu på att avsluta inspelningen av vårt kommande debutalbum, som vi också kommer att släppa på Vendetta Records.

 

Hur skiljer sig nästa release från EP:n?

- Nästa släpp blir mer komplext med ett mycket större fokus på kompositioner, som i det här fallet förlitar sig betydligt mer på atmosfär och melodiöshet än vad EP:n gjorde. Vi har också försökt bryta lite mer med genrekonventionerna för att göra uttrycket och innehållet mer intressant och nyanserat.

 

Det finns många bra danska black metal-band just nu. Har du någon förklaring till varför det har varit en "boom" de senaste 5-10 åren?

- Det är svårt att ge en tydlig förklaring. Men det råder ingen tvekan om att det under de senaste fem åren har funnits många artister vilka var och en på sitt sätt har blåst nytt liv i genren. Det har givit genklang hos skivbolagen. som till exempel Vendetta, och i förlängningen bland lyssnarna och metalscenen i stort.

 

Har ni spelat något live? Om inte, planerar du att göra det?

- Vi har inte spelat live än. Men vi har precis fått ihop ett band så vi planerar att göre ett antal spelningar när debutskivan släpps.

Kolds debutalbum når butikerna i oktober.

Mina favoritskivor från 2021

 

ÅRETS BÄSTA LP’S (skivor längre än 25 min.)

1. Portrayal of Guilt: We Are Always Alone

2. Funeral Mist: Deiform

3. Youth Code & King Yosef: A Skeleton Key in the Doors of Depression

4. Ustalost: Before the Glinting Spell Unvests

5. Misotheist: For the Glory of Your Redeemer

6. Spectral Wound: A Diabolic Thirst

7. Teeth: Finite

8. G36 vs JK Flesh: Disintegration Dubs

9. Amenra: De Doorn

10. Asphyx: Necroceros

11. Fluisteraars: Gegrepen door de geest der zielsontluiking

12. Udånde: Life as a Purist

13. Panopticon: …And Again Into the Light

14. Forhist: s/t

15. Hellish Form: Remains

16. Djevel: Tanker Som Rir Natten

17. Whoredom Rife: Winds of Wrath

18. King Woman: Celestial Blues

19. Białywilk: Próżnia

20. Iskandr: Vergezicht

21. Groza: The Redemptive End

22. Paysage d'Hiver: Geister

23. Burial: Inner Gateways To The Slumbering Equilibrium At The Center Of Cosmos

24. Phrenelith: Chimaera

25. Kold: s/t

26. Enevelde: Gravgang

27. Sigsaly: Arrival

28. Abstracter: Abominion

29. Filmmaker: Screening Plexus

30. Lock Up: The Dregs of Hades

 

ÅRETS BÄSTA EP’S (skivor kortare än 25 min.)

1. Gnod/JK Flesh: Gnod vs. JK Flesh

2. Gatecreeper: An Unexpected Reality

3. Tech Level 2: Depths

4. Choke Chain: Endless Death

5. Vukari: Omnes Nihil

6. Schwefelgelb: Der Rest Der Nacht

7. Locust Revival: Mistakes

8. Ancient Methods: The Jericho Remixes

9. Choke Chain: Invoking Shadows

10. Acid Vatican: Holy See

Fem album att se fram emot under 2021

 

Nytt år, nya spännande släpp. Här vill jag tipsa om nya album från fem fantastiska band som är på gång. Fem album som jag förväntar mig hamnar på min topp tio när året summeras.


DÖDSRIT

Dalmasen Cristoffer Öster startade Dödsrit som ett soloprojekt men numera är bandet en kvartett där de andra medlemmarna något överraskande bor i Amsterdam. Förra albumet ”Spirit Crusher” var exceptionellt bra och jag hoppas att den nya plattan fortsätter i samma spår. Alltid lite oroande när ett band/projekt får nya medlemmar. 

När? Pressningen av plattan är försenad men allt är klart. Skivan släpps på bolaget Wolves of Hades (som bland annat släppte This Gift is a Curses debut) under våren.


RORCAL

Bandet bildades redan 2006 i Genève och jag upptäckte dem via den fantastiska skivan ”Vilávége” 2013. Minst lika bra var deras temaalbum ”Muladona” från 2019 som bygger på, eller snarare är en tonsättning av, Eric Stener Carlsons roman med samma namn.

När? Testpressen har nyligen godkänts av bandet så det borde komma under våren.


WIEGEDOOD

De tre medlemmarna i Wiegedood har samtliga varit tongivande på Belgiens musikscen. Två har spelat med Amenra, två är med i Oathbreaker, två i Living Gate och så vidare. Som band har de släppt trilogin ”De doden hebben het goed” där i synnerhet andra albumet var överjävligt bra. Det ska bli oerhört intressant att se hur de går vidare nu när trilogin är avslutad.

När? Albumet är färdigt, inklusive mastering, men det finns inget släppdatum vad jag vet.


HOODED MENACE

Många skulle säkert invända att finnarna i Hooded Menace spelar doom eftersom de blandar in så mycket death metal och andra stilar i sin musik men enligt mig är de världens bästa doomband. Ända sedan jag hörde deras debut ”Fulfill the Curse” så har jag varit såld. Förra albumet ”Ossuarium Silhouettes Unhallowed” var ett av deras absolut bästa hittills.

När? Det är i nuläget oklart om albumet är färdiginspelat men det ska släppas på Season of Mist under året.


AMENRA

Ett fullständigt unikt band, inte minst i livesammanhang, som förenar det hårda och det sköra på ett sätt som påverkar mig fysiskt. Förra albumet ”Mass VI” från 2017 var kanske deras bästa och nu ser jag verkligen fram emot en sjunde mässa.

När? Albumet släpps på jätten Relapse i ”mitten av året” enligt ett uttalande från bandet.


Andra album att hålla utkik efter under 2021:
Asphyx, Portrayal of Guilt, Suffering Hour, Culted, Sea of Bones och Au-Dessus.

 

 

Årets bästa skivor 2020 enligt mig

 

ÅRETS BÄSTA ALBUM

1. Regarde Les Hommes Tomber: Ascension

2. Ulcerate: Stare Into Death and Be Still

3. Afsky: Ofte jeg drømmer mig død

4. Aversio Humanitatis: Behold The Silent Dwellers

5. Dumal: The Confessor

6. Prison of Mirrors: De Ritualibus et Sacrificiis ad Serviendum Abysso

7. Choir Boy: Gathering Swans

8. Topographies: Ideal Form

9. Scáth Na Déithe: The Dirge of Endless Mourning

10. Svederna: Härd

11. Napalm Death: Throes of Joy in the Jaws of Defeatism

12. Jesu: Terminus

13. Sunken: Livslede

14. Fearing: Shadow

15. Tithe: Penance

16. Emma Ruth Rundle & Thou: May Our Chambers Be Full

17. Funeral Leech: Death Meditation

18. Yaldabaoth: That Which Whets the Saccharine Palate

19. Svabhavat: Black Mirror Reflection

20. Soft Kill: Dead Kids, R.I.P. City

21. Winterfylleth: The Reckoning Dawn

22. ACxDC: Satan is King

23. Ondskapt: Grimoire Ordo Devus

24. Armagedda: Svindeldjup Ättestup

25. Anaal Nathrakh: Endarkenment

26. Svartsyn: Requiem

27. Make Them Die Slowly: Ferox

28. Fluisteraars: Bloem

29. Panzerfaust: The Suns of Perdition - Chapter 2: Render Unto Eden

30. Inquisition: Black Mass For A Mass Grave

31-50: Temple of Void, Puteraeon, Ett Dödens Maskineri, Uniform, Turia, Akhlys, Over The Voids…, Neon Lies, Calligram, Foetal Juice, Horna, Primitive Man, JK Flesh, Auđn, Selbst, Mrs. Piss, Public Memory, Vile Creature, Ante-Inferno, Pilori

ÅRETS BÄSTA EP’S

1. The Criminal World: We Spilled Blood For The Money

2. Topographies: Difference & Repetition

3. Holy Fawn: The Black Moon

4. Schwefelgelb: Die Stimme Drängt

5. Tech Level 2: Revolve

6. Portrayal of Guilt: A Tempting Pain

7. Thomas P. Heckmann: Release The Pain

8. NNHMN: Deception Island 2

9. Cardopusher: Fed With Lies

10. Panopticon: s/t

Årets bästa skivor 2019

1. Mgła: Age of Excuse

2. Yellow Eyes: Rare Field Ceiling

3. Verwoed: De Val

4. Krypts: Cadaver Circulation

5. Rorcal: Muladona

6. Nusquama: Horizon Ontheemt

7. Black Marble: Bigger Than Life

8. Hope Drone: Void Lustre

9. Murg: Strävan

10. Drab Majesty: Modern Mirror

11. Barshasketh: s/t

12. Kontravoid: Too Deep

13. Gatecreeper: Deserted

14. This Gift Is A Curse: A Throne of Ash

15. Lust For Youth: s/t

16. All You Know Is Hell: Gape

17. Boy Harsher: Careful

18. Sarastus: Enter The Necropolis

19. Sinmara: Hvisl Stjarnanna

20. Vanum: Ageless Fire

21. Pyramido: Fem

22. Kalmankantaja: Kaski

23. Deathspell Omega: The Furnace of Palingenesia

24. Panzerfaust: The Suns of Perdition - Chapter I: War, Horrid War

25. Cloud Rat: Pollinator

26. Aihos: Hävityksen Maa

27. Bastard Grave: Diorama of Human Suffering

28. Ehlder: Nordabetraktelse

29. Abduction: All Pain As Penance

30. Earth and Pillars: Earth Vol. 2

Annat bra från 2019:

Adel, Ansome, Arkona, BENNETT, Blood Pact, Cardopusher, Chelsea Wolfe, Codex Empire, Culted, DC Youngfly, DIIV, Diploid, Diät, Djevel, Dungeon Acid, Fixmer/McCarthy, Fruset Rike, Full of Hell, Fuming Mouth, GRXGVR, Have A Nice Life, Institute, Jensen Interceptor, Jireel, JK Flesh, K27, Kim Gordon, Klaska, Koffee, Kohti Tuhoa, Life On Venus, Little Simz, Lord Mantis, Lowest Creature, Lunacy, Madi Banja, Misþyrming, Mortiferum, Multiple Man, Neil Landstrumm, No One Knows What The Dead Think, Novarupta, ODZ, Ossuaire, Parly B, Pessimist, Phobia, Raske Penge & Klumben, Riddim Tuffa, Rogga Johansson, Romina Cohn, Sannhet, Sarin, Shrine of Insanabilis, Slowthai, Soft Kill, Sun Worship, Sūrya, The Drums, The Underachievers, Thomas P. Heckmann, Ultha, Umwelt, Unconscious, Uniform & The Body, Voarm, VR SEX, Vukari, WarinD, Woe, Worsen m.fl.

Årets bästa skivor 2018

1. Slidhr: The Futile Fires of Man

2. Hooded Menace: Ossuarium Silhouettes Unhallowed

3. Death Fortress: Reign of the Unending
4. Dödsrit: Spirit Crusher

5. Drudkh: Їм часто сниться капіж (They Often See Dreams About the Spring)

6. Mutilation Rites: Chasm

7. Bosse-de-Nage: Further Still

8. The Order of Apollyon: Moriah

9. Panphage: Jord

10. Soft Kill: Savior

11. Kriegsmaschine: Apocalypticists
12. Afsky: Sorg

13. Vanhelgd: Deimos Sanktuarium

14. Wiegedood: De Doden Hebben Het Goed III

15. Funeral Mist: Hekatomb

16. Shallow Grave: Threshold Between Worlds

17. Outre: Hollow Earth

18. Sigsaly: Entity

19. Author & Punisher: Beastland

20. JK Flesh: New Horizon

21. Holygram: Modern Cults
22. Anaal Nathrakh: A New Kind of Horror

23. Sargeist: Unbound

24. Grivo: Elude

25. Svartidauđi: Revelations of The Red Sword

26. Thomas P. Heckmann: Body Music

27. Ultha: The Inextricable Wandering

28. Ennui: The End of Circle

29. Sacrificium Carmen: Hermetica

30. Helena Hauff: Qualm

Annat bra från 2018:

Ancient Methods, Anicon, Ansome, Arweenn, Ayarcana, Blush Response, Blutvial, Bones, Bongripper, Boy Harsher, Cantique Lépreux, Ceremony, Codex Empire, Cold Cave, Corpsessed, Craft, Cult Leader, Deadlife, Djevel, Endlec, Essenz, Fearing, Flatbush ZOMBiES, Fluisteraars, Goon des Garcons, Hengsle, Horna, Iceberg Black, Iskandr, Jensen Interceptor, KMRT, Kmyle, Lake Haze, Napalm Death, Nattravnen, Nordstaat, Novelist, Ontal, Panopticon, Parly B, Paul Birken, Phase Fatale, Radial, Rendered, Rotten Sound, Sarin, Schwefelgelb, Sleaford Mods, Soft Powder, The Soft Moon, Tomb Mold, Twilight, Unsconscious, Watain, Vilkacis, Yob m.fl.

Intervju: Svart Crown

Det franska black metalbandet Svart Crown släppte ett av årets bästa album 2013, ett år då den franska metalscenen verkligen stod på topp. När det nu är dags för en uppföljare fyra år senare ser sångaren och gitarristen Jean-Baptiste 'JB' Le Bail en nedåtgående trend.

- Jag känner lite att återväxten i fransk black metal inte är så stor, att scenen har nått sin topp, förklarar JB. Det finns såklart många grymma band och de kommer att fortsätta göra bra skivor men jag har en känsla av att fransk black metal passerade sin topp för några år sedan. Om man ska tala om den mest spännande black metalscenen nu så tycker jag personligen att den isländska scenen är den mest intressanta.

Sedan det fantastiska albumet "Profane" så har en av bandets centrala medlemmar, gitarristen Clément Flandrois lämnat Svart Crown, liksom bandets dåvarande trummis.
- Det var väldigt svårt i början, säger JB Le Bail. Clément var inte bara en musiker utan också en av mina närmaste vänner. Det kändes väldigt konstigt när han och Nicolas (trummisen) slutade men det var ändå den bästa lösningen. De ville inte åka ut på turnéer längre utan ville göra någonting annat, både professionellt och musikaliskt.

Medan JB och bandets andre långvarige medlem, basisten Ludovic Veyssière, bor kvar utanför Nice i södra Frankrike så bor den nye trummisen Kévin Paradis i Lyon. Gitarristen Kevin Verlay bor i andra sidan av landet, utanför Lille cirka 115 mil med bil från Nice. Som en naturlig följd av de stora avstånden mellan medlemmarna så repar Svart Crown bara inför spelningar och studioinspelningar.

- Processen med det nya albumet "Abreaction" var tuff, förklarar JB. För första gången skrev jag allt material helt ensam. Jag skrev allting och spelade in det hemma på datorn, med temporära trummor och allt. När jag hade gjort klart en sång så skickade jag den till de andra. Eftersom vår musik är ganska komplex så fungerar det bäst att jobba på det här viset, om vi skulle skriva låtarna tillsammans skulle det bli för tidskrävande.

- Produktionsmässigt är "Abreaction" kanske lite varmare än "Profane", säger JB. Det är mer direkt men samtidigt är musiken mer vemodig och sorgsen än någonsin förr. De senaste åren har varit tuffa, vi har haft mycket otur med inställda turnéer bland annat. Det är mycket frustration som får sitt utlopp. Musiken är ett bra forum för att få ur sig sin negativitet, det blir som en renande process, en katharsis.

På "Abreaction" har JB Le Bail inspirerats av afrikanska stamreligioner och voodoo men också av olika former av populärkultur. På albumet märks influenser från den första säsongen av "True Detective" och serien "Hannibal". Den gamla pärlan "Angel Heart" med Mickey Rourke och Lisa Bonet, och där Robert de Niro gestaltar djävulen, har påverkat Le Bail mycket.

- Jag tror att jag har sett den tio gånger nu, säger JB och skrattar. Att skriva det nya albumet var en lång process, det tog över två år att skriva allt material.

JB Le Bail ser det som självklart att sätta upp nya mål, både kort- och långsiktiga, efter varje släppt album.

- Vi ska till en början turnera i USA med Marduk och Incantation, och vi hoppas att kunna göra ytterligare två vändor där borta. Att slå i USA är ett huvudmål, jag känner att det är möjligt. Ett annat viktigt mål är att kunna omvandla det här albumet till en riktigt bra scenupplevelse. Även om vi har en liten budget så vill jag att det ska vara en bra show, något coolt på scenen. Vi kommer även att göra två, tre europaturnéer, där vi spelar på många festivaler, och kanske får vi möjligheten att spela i Asien och Australien också. Vi vill vara ute så mycket som möjligt. Samtidigt som jag sitter här och drömmer om större framgångar så har vi kommit en lång bit redan. Om du hade sagt till mig när bandet bildades i gymnasiet att mitt band skulle ligga på Century Media eller att jag skulle göra en intervju som den här, så hade jag inte trott dig.

En kortare version av texten har publicerats i tidskriften Close-Up.
www.closeupmagazine.net

Frågor och svar: Iskald

Sedan albumet ”Revelations of Reckoning Day” har jag varit väldigt förtjust i det norska black metal-bandet Iskald. Eftersom det har varit tyst runt bandet ett tag hörde jag av mig till sångaren och gitarristen Simon Larsen för att kolla läget.

Vad har hänt sedan ni släppte er senaste skiva, ”Nedom og Nord” 2014?
Vi åkte ut på en turné ett par månader efter att vi släppte albumet. När vi kom tillbaka efter turnén gick saker och ting åt helvete. Vi blev av med vår replokal och jag tappade motivationen av flera orsaker. Jag flyttade mitt fokus från Iskald till vårt sidoprojekt Utbyrd. Vi spelade in en platta med det projektet som blev klar under hösten 2015 och efter det började det dyka upp nya idéer till Iskald. Motivationen kom tillbaka och vi har rett ut en del saker. Vi började skriva nytt material till Iskald och nu är vi i slutfasen av den processen. Vi satsar på att spela in vårt nya material i vår eller i sommar.

Hur liknar eller skiljer sig det nya materialet jämfört med ert tidigare?
När man har kommit fram till sitt femte album så har man börjat hitta ett eget sound och lyssnaren lär utan tvivel känna igen oss även på kommande plattor. Det som skiljer vår kommande skiva mot de tidigare är att den här kommer att vara än mer varierad. Låtarna skiljer sig mycket åt gentemot varandra och de har alla ett eget utryck. ”Nedom og Nord” bestod av sex stycken längre låtar, nästa album kommer ha fler och kortare spår.

Vilka artister och band inspirerar dig mest just nu när du skriver musik?
Jag har inga särskilda band eller artister som inspirerar mig men jag blir inspirerad av att lyssna på musik generellt. Det ger mig lust att skriva egen musik. Desto sämre musiken är, desto mer lust får jag att skriva något eget. Självklart har jag några favoritskivor men musiken jag skriver liknar inte den musiken alls, så jag klan inte säga att de påverkar mitt låtskrivande.

Hur skulle du själv beskriva ert sound?
Vi har alltid haft svårt att definiera oss utifrån en genre då det finns ”regler och krav” som man ska uppfylla inom genren, och utöver det hundratals olika subgenrer. Vi har valt att kalla Iskald för extrem metal och sedan får det vara upp till lyssnaren att se om de gillar det eller inte. Om jag ska beskriva de element som vi använder i vår musik så skulle jag säga att vi är melodiösa och ganska tekniska, med en black metal-atmosfär men med en modern och fet produktion.

Vilka är utmaningarna med att vara en duo? Fördelar och nackdelar?
Jag ser bara fördelar med det. Det ger oss klara arbetsuppgifter och vi slipper kompromissa när vi gör musik eftersom det är bara vi två som behöver känna sig nöjda med resultatet. Vi har prövat att skriva musik tillsammans med andra vid några tillfällen men det slutar alltid med att alla inte är hundra procent nöjda, och då är det inte bra nog. Vi spelar med en relativt fast livesättning som alltid är väldigt professionella i alla sammanhang.

Vad har ni för sättning när ni spelar live? Vilka musiker arbetar ni tillsammans med just nu?
Gitarristen Ben Hansen kom med i Iskald i samband med skivan ”Revelations of Reckoning Day” 2008 och har varit med sedan dess. Vår tidigare basist bodde för långt iväg för att kunna repa tillräckligt ofta så vi fick byta. Sedan ett år tillbaka så spelar Isak Hetzler (från bland andra Skaur) bas med oss. Vi har gjort en spelning med den här sättningen och ser verkligen fram emot fler spelningar framöver.

Var bor ni någonstans nu?
Vi bildades uppe i Sortland 2005 men flyttade till Bodø året därpå, och där bor vi fortfarande. Vi funderade under en period på att flytta längre söderut i Norge för att bli mer inkluderade i en scen men vi kände att vi lätt bara kunde bli en band i mängden. Här uppe i norr sticker vi ut mer, och nu har vi lyckats skapa en egen scen med flera andra band.

Hur ser du på black metal-scenen i Norge nu jämfört med när Iskald startade?
Jag har ingen större koll på vad som sker inom black metal-scenen generellt så jag vet inte om jag ska uttala mig särskilt mycket om den. Redan när vi började hade black metal blivit rumsrent i Norge och det mesta av mystiken kring scenen var borta. Det är bra för nu handlar det mer om musiken istället för cirkusen kring black metal. När vi startade Iskald kom det ett gäng yngre black metal-band som alla hade ett starkt musikaliskt fokus. De flesta gjorde det väldigt bra men de föll ganska snabbt i glömska. Vi däremot, vi kommer att bestå! 

Frågor och svar: Murg

Ett av 2015 års bästa album var ”Varg & Björn” av det hemlighetsfulla svenska bandet Murg. Eftersom albumet släpptes i december så missade alla landets musikjournalister, inklusive jag själv, att ha med skivan på sina årslistor. Nästan exakt ett år senare gör Murg om samma sak och släpper sin lika lysande andraplatta ”Gudatall”, liksom debuten utgiven på det norrländska bolaget Nordvis.

På de bilder jag har sett så verkar ni vara en duo. Vilken sättning har Murg?

Vi är två stycken och vi delar på alla instrument, utom sången.

Kan ni säga någonting om hur det kom sig att ni började spela ihop. Har ni spelat i andra projekt tidigare?

Vi har känt varandra länge men aldrig spelat tillsammans seriöst. Vi satt och lyssnade på “Salme” med Tulus och bestämde oss för att dra igång Murg. På den vägen är det.

Vilken är er musikaliska vision?

Vi har inte någon övergripande vision, så länge det låter bra och låtarna rinner ur oss så kör vi. Det kanske kommer en dag när då man börjar krysta, då slutar vi.

Anonymiteten verkar vara viktig för er? Varför?

Framförallt så är det skönt att det vi skriver och spelar inte blir associerat med personligheter. Vi är inte intresserade av att framhäva oss själva som artister eller karaktärer. Vårt fokus ligger på vår musik och anonymiteten gör den renare på något vis.

Är det viktigt för er att nå ut med er musik? Ni har varken facebooksida eller hemsida utan verkar bara fokusera på det rent musikaliska.

Det går lite hand i hand med anonymiteten. Vi hade inte en tanke på att släppa ”Varg & Björn” från början, men vi tyckte ändå att det lät så pass bra att vi provade att skicka ut den. Därför var det såklart fint att Nordvis tog oss under sina vingar och att folk verkar uppskatta det vi gör, men det finns inget självändamål i att göra musik för att nå ut till människor. De som är intresserade verkar hitta till oss ändå.

Nya albumet "Gudatall" kom ut bara ett år efter "Varg & Björn". Ni verkar vara väldigt produktiva?

Just nu kommer det bara av sig självt, och så länge det gör det så får det väl ses som produktivt, men det är inte så att vi sitter och pressar och stressar ur oss saker för att snabbt få ihop låtar. Det som kommer, det kommer.

Berätta om era texter. Finns det ett genomgående tema i "Gudatall"?

Ja, ”Gudatall” tar vid där ”Varg & Björn” slutade, men nu är det den lilla apokalypsen vi skrivit om. Om hur en liten flock människor helt underordnade naturens krafter långsamt tillintetgörs. Och hur de i sin desperation, som människor alltid verkar göra, skriker efter någon att följa, vare sig det är ledare eller högre makter - i det här fallet en tall. Vi tycker att det musikaliskt blev en murknare, ruttnare och mer instängd känsla än på ”Varg & Björn”, vilket nog är den största skillnaden.

Ni skriver att den nya skivan tar vid där "Varg & Björn" slutade. Har den skivan också ett övergripande tema? Hur hänger de båda skivorna ihop tematiskt?

På ”Varg & Björn” raderas hela den så kallade civilisationen ut snabbt och skoningslöst och skivan var i stora drag skriven ur ett ovanifrånperspektiv. ”Gudatall” sker efter ”Varg & Björn”, men vi skriver mer utifrån individer - delar av en spillra desperata människor totalt underkastade de naturliga processerna, som råttor svältande i sina hålor och chanslösa på marken ovanför.

Finns det någon anledning till att ni har släppt era album så sent på året?

Nej. Vi har bara skickat iväg dom när vi tyckt att de känns klara.

 

Stämmer det att ni är från Bergslagen? Vad betyder naturen för er och er musik?

Det stämmer, födda och uppvuxna. Växer du upp i skogen får du en koppling till den, vilket såklart tar sig uttryck musikaliskt.

Det finns inslag i er musik som låter som svenska melodier från förr. Vad betyder folkmusiken för er?

Egentligen ingenting. Vi sitter inte och tänker att vi ska spela in hambo för att vi är från Bergslagen och vill bevara den gamla vistraditionen. Däremot påverkar nog miljön tonspråket och på det sättet finns det nog en koppling mellan oss och fiolspelaren i Finnmarken.

Det känns som att ni passar perfekt in i Nordvis koncept. Hur kom ni i kontakt med bolaget? Min kollega Jonn skrev bland annat att musiken från Nordvis ofta har en "längtan efter natur, ensamhet och enkelhet". Andreas Pettersson som driver bolaget pratar om "det gamla sättet att leva". Delar ni den sortens tankar?

Vi skickade givetvis ut skivan till flera aktörer. I ärlighetens namn var vi inte alls särskilt bekanta med Nordvis artiststall (med undantag för Panopticon), men vi var ändå medvetna om bolagets inställning och världsåskådning, vilken som du säger passar oss väl. Visst kan man ha en längtan efter att vara en del av, snarare än en förstörare av, naturen och dess cykler. Att tillhöra något som är sant, och vara en del av den sanningen. Kanske har det funnits en sådan tid, men samtidigt finns det något perverterat och parasiterande i oss som art, och en sådan längtan är i grunden patetisk och gränsar till religion. Människan tillför inget till de naturliga processerna, vi ödelägger tids nog allt i vår väg.

Vilka är era musikaliska influenser?

Inom genren är det först och främst banden i den andra vågens svartmetall, bland annat Gorgoroth, Dissection, Tulus och Darkthrone. Till mer moderna influenser hör Inquisition (vars senaste skiva är fantastisk) och Mgła med flera. Men vi är inga puritaner och man kan säkert hitta influenser även utanför genren.

Har ni spelat live? Är det någonting ni funderar på att göra?

Nej vi har inte spelat live och vi har inga planer på att göra det, än.

Vad har ni för planer för Murg?

Inget mer än att fortsätta spela in låtar.

En kortare version av texten har publicerats i tidskriften Close-Up.

www.closeupmagazine.net

Mina favoritskivor från 2016

 

Bästa album

1. Vanhelgd: Temple of Phobos

2. Ulcerate: Shrines of Paralysis

3. Inquisition: Bloodshed Across The Empyrean Altar Beyond The Celestial Zenith

4. Ash Borer: The Irrepassable Gate

5. Death Fortress: Deathless March of The Unyielding

6. Murg: Gudatall

7. Altarage: Nihl

8. Rorcal: Creon

9. Pyramido: Vatten

10. Ast: Fraktale

11. Panphage: Drengskapr

12. Unru: Als Tier Ist Der Mensch Nichts

13. Mizmor: Yodh

14. Bölzer: Hero

15. Anicon: Exegeses

16. Zhrine: Unortheta

17. Predatory Light: s/t

18. Skáphe: Skáphe 2

19. Krypts: Remnants of Expansion

20. Downfall of Gaia: Atrophy

21. Rotten Sound: Abuse To Suffer

22. Vermin Womb: Decline

23. Glorior Belli: Sundown (The Flock That Welcomes)

24. Urzeit: Anmoksha

25. Antaeus: Condemnation

26. Deathspell Omega: The Synarchy Of Molten Bones

27. Seven Sisters of Sleep: Ezekial's Hags

28. Sun Worship: Pale Dawn

29. Ultha: Converging Sins

30. Wode: s/t

31. Domkraft: The End of Electricity

32. Uada: Devoid of Light

33. Forteresse: Thèmes Pour La Rébellion

34. Ravencult: Force of Profanation

35. The Underachievers: It Happened In Flatbush

36. Angry Gods: The Clearing

37. Asphyx: Incoming Death

38. Gadget: The Great Destroyer

39. Cara Neir: Perpetual Despair is the Human Condition

40. Phantom Winter: Sundown Pleasures

41. Necrot: The Labyrinth

42. Magrudergrind: II

43. Trap Them: Crown Feral

44. Roffe Ruff: Och han älskade dom alla

45. Hermóðr: The Darkness of December

46. Halshug: Sort Sind

47. Surya: Apocalypse A.D.

48. Wormrot: Voices

49. Anaal Nathrakh: The Whole of The Law

50. Oranssi Pazuzu: Värähtelijä


Bästa splits och EP:s

1. Martröð: Transmutation of Wounds

2. Drudkh/Grift: Betrayed By The Sun/Hägringar

3. Krallice: Hyperion

4. Nachtzeit: Sagor i Natten

5. Teitanblood: Accursed Skin

6. Almyrkvi: Pupil of The Searing Maelstrom

7. Verwoed: Bodemloos

8. Chelsea Wolfe: Hypnos/Flame

9. Tombs: All Empires Fall

10. Full of Hell: Amber Mote In The Black Vault

Årets trettio bästa album 2015

 

1. Mgła: Exercises In Futility

2. Hope Drone: Cloak of Ash

3. Vanum: Realm of Sacrifice

4. Bosse-de-Nage: All Fours

5. Regarde Les Hommes Tomber: Exile

6. Deluge: Æther

7. VI: De Praestigiis Angelorum

8. Leviathan: Scar Sighted

9. Halshug: Blodets Bånd

10. Myrkur: M

11. Phantom Winter: CVLT

12. Creeping: Revenant

13. Vattnet Viskar: Settler

14. Dead In The Manger: Cessation

15. Nightslug: Loathe

16. Panopticon: Autumn Eternal

17. Hooded Menace: Darkness Drips Forth

18. Sannhet: Revisionist

19. Planks: Perished Bodies

20. Wiegedood: De Doden Hebben Het Goed

21. This Gift Is A Curse: All Hail The Swinelord

22. With The Dead: s/t

23. Soft Kill: Heresy

24. Chelsea Wolfe: The Abyss

25. Hermóðr: What Once Was Beautiful

26. The Underachievers: Evermore - The Art Of Duality

27. Dynfari: Vegferð Tímans

28. Krallice: Ygg Huur

29. Bastard Grave: What Lies Beyond

30. Necrowretch: With Serpents Scourge

 

Årets videoklappar del 7

21. Bloodbath: Church of Vastitas

Märkligt nog verkar det inte göras särskilt mycket metalvideos, åtminstone inte av de mer obskyra black metalgängen som jag diggar. Bloodbaths återkomst var extremt emotsedd. Plattan levde som väntat inte upp till mina enorma förhoppningar men var ändå väldigt bra. ”Church of Vastitas” är inte skivans bästa låt men bandets val som video uppenbarligen.

22. Behemoth: Blow Your Trumpets Gabriel

Jag har alltid gillat Behemoth men mer som fenomen än som skivartist (för många solon för min smak). Nu när Nergal bekämpat sin cancer förtjänar han verkligen en plats på alla årets listor, så även denna, och bandets videor brukar alltid vara snygga.

23. Myrkur: Nattens Barn

En av årets sensationer för mig. I egenskap av (typ) historiens första kvinnliga soloprojekt inom black metalgenren så har den här mystiska danskan fått mycket uppmärksamhet (kanske också delvis för sitt utseende). Jag kan bara säga att hon förtjänar all uppmärksamhet för det här är så jävla bra! Och en sjukt snygg video dessutom. Debutalbumet nästa år kan bli något extra.

24. Scott Walker + Sunn O))): Brando

Scott Walker gjorde en väldigt skum (fast skum på ett bra sätt) skiva med dronekungarna i Sunn O))) och årets mest pretentiösa video får ni på köpet.