Årets bästa album 2014

1. Mutilation Rites: Harbringer

2. Paramnesia: s/t

3. Solbrud: Jærtegn

4. Sinmara: Aphotic Womb

5. Svarttjern: Ultimatum Necrophilia

6. Vanhelgd: Relics of Sulphur Salvation

7. Nothing: Guilty of Everything

8. Twilight: III: Beneath The Trident's Tomb

9. Woods of Desolation: As The Stars

10. Coffinworm: IV.I.VIII

11. Anaal Nathrakh: Desideratum

12. Kriegsmaschine: Enemy of Man

13. Fides Inversa: Mysterium Tremendum & Fascinans

14. Thaw: Earth Ground

15. Indian: From All Purity

16. Popcaan: Where We Come From

17. Iskald: Nedom og Nord

18. Krieg: Transient

19. Godflesh: A World Lit Only By Fire

20. Yob: Clearing The Path To Ascend

21. Sargeist: Feeding The Crawling Shadows

22. Planning For Burial: Desideratum

23. Taake: Stridens Hus

24. Aphex Twin: Syro

25. Hexis: Abalam

26. Full of Hell & Merzbow: s/t

27. Nachtmystium: The World We Left Behind

28. Fen: Carrion Skies

29. Downfall of Gaia: Aeon Unveils The Thrones of Decay

30. Young And In The Way: When Life Comes To Death

31-50: Bloodbath, Cheatahs, Run The Jewels, Horned Almighty, Lord Mantis, Scott Walker + Sunn O ))), Kladovest, Temple of Void, Bastard Sapling, Sizzla, Nadja, Pact, Puteraeon, Khold, The Underachievers, Clark, Labyrint, Caïnan Dawn, Trap Them och Baptists.

Årets bästa korta skivor

2014 gjordes det ovanligt många briljanta EP-skivor och även en drös fina splitsinglar. I väntan på årets stora lista listar jag därför mina favoriter i årets flöde av de mindre formaten.

Årets bästa EP’s
1. Myrkur: s/t
2. Taake: Kulde
3. Ham Der Hasse: Den Der EP
4. Skod Kong: På En Fattig Mans Måde
5. Godflesh: Decline and Fall
6. Ceremony: Birds
7. Clockwork Indigo: s/t

Bästa splitskivor
1. Leviathan/Krieg
2. Whirr/Nothing
3. Paramnesia/Unru

 

Årets videoklappar del 7

21. Bloodbath: Church of Vastitas

Märkligt nog verkar det inte göras särskilt mycket metalvideos, åtminstone inte av de mer obskyra black metalgängen som jag diggar. Bloodbaths återkomst var extremt emotsedd. Plattan levde som väntat inte upp till mina enorma förhoppningar men var ändå väldigt bra. ”Church of Vastitas” är inte skivans bästa låt men bandets val som video uppenbarligen.

22. Behemoth: Blow Your Trumpets Gabriel

Jag har alltid gillat Behemoth men mer som fenomen än som skivartist (för många solon för min smak). Nu när Nergal bekämpat sin cancer förtjänar han verkligen en plats på alla årets listor, så även denna, och bandets videor brukar alltid vara snygga.

23. Myrkur: Nattens Barn

En av årets sensationer för mig. I egenskap av (typ) historiens första kvinnliga soloprojekt inom black metalgenren så har den här mystiska danskan fått mycket uppmärksamhet (kanske också delvis för sitt utseende). Jag kan bara säga att hon förtjänar all uppmärksamhet för det här är så jävla bra! Och en sjukt snygg video dessutom. Debutalbumet nästa år kan bli något extra.

24. Scott Walker + Sunn O))): Brando

Scott Walker gjorde en väldigt skum (fast skum på ett bra sätt) skiva med dronekungarna i Sunn O))) och årets mest pretentiösa video får ni på köpet.

Årets videoklappar del 6

17. Nothing: Bent Nail

18. Cheatahs: Cut The Grass

19. Ceremony: Let Me In

20. Flyying Colours: Wavygravy

Förra året snöade jag in på amerikansk hiphop, 2014 återupptäckte jag shoegazen. Det har verkligen kommit en massa bra nya band inom genren (indie/shoegaze/dream pop) med sina luddiga kanter. Allra bäst är Nothing från Philly som jag också hade nöjet att se på ett sorgligt halvtomt Inkonst. Videon till ”Cut the grass” är som ni märker från förra året men låten är med på Cheatahs självbetitlade album från i år.

Årets videoklappar del 5

12. Action Bronson: Easy Rider

Skön video från en skön snubbe.

13. The Underachievers: Metropolis

Hade hellre velat ha med “Felicity” eller ännu hellre “Butterfly Effect” med Clockwork Indigo (Underachievers samarbete med Flatbush Zombies) men det fanns inga oficiella videor till de låtarna så ni får hålla till godo med den här.

14. 2 Chainz: Freebase

Från EP:n med samma namn.

15. ScHoolBoy Q feat. Kendrick Lamar: Collard Greens

Den här låten var en hit redan förra året då den var med på Kendrick Lamars mixtape “Kendrication”. Men det är ScHoolBoy Q som gjort låten officiell med både albumet “Oxymoron” och en stökig video.

16. Labyrint: Jagbaesån

Gottsundas hitmaskin fortsatte leverera i år. Andra albumet var nästan lika ojämnt som det förra men även matat med svängiga bitar. Allra bäst var den självironiska ”Jabaesån”. Synd bara att videon är så sjukt slapp.

Årets videoklappar del 4

11. Mungo’s Hi Fi feat. Pupajim: Bike Rider

Listans bidrag från den brittiska scenen är en catchy hyllning till cykling frontad av den säregne Pupajim, medlem i det franska (!) systemet Stand High Sound.

Årets videoklappar del 3

7. Ham Der Hasse: Ungmand Fysik

8. Don Fisk & Monkey Nekk: Finde Dig Inde På Tinder

9. Skod Kong: Penge

10. Troels Egern: Haile Selassie

Ham Der Hasse är visserligen född på Nørrebro men bosatt i Aalborg och medlem av soundsystemet LHT Sound. I somras gjorde han en grym spelning på Scandinavia Reggae Festival tillsammans med sin vapendragare, den gänglige veteranen Skod Kong. I år har de släppt varsin debut-EP som båda är riktigt bra med fina videos därtill.

Den oefterhärmlige Troels Egern är knuten till kollektivet Firehouse från Vesterbro och tillsammans med LHT utgör de grunden för den danska dancehallsensationen. Det är inte bara soundet som låter sent åttiotal utan man har också anammat själva känslan från denna guldålder som dancehallens födelse var; den positiva energin, självironin och humorn.

Vilka som ligger bakom den minimalistiska pärlan om dejtingtjänsten Tinder är jag osäker på men det är utan tvivel Klumben som kör på micken. 

Årets videoklappar del 2

Jag kanske inte gräver ner mig lika mycket i dancehallutbudet som förr men försöker ändå ha hyfsad koll på vad mina favoriter sysslar med. Praktiskt taget varenda låt som görs på Jamaica går att hitta på YouTube och det görs till och med en hel del officiella videos. Tyvärr ser de flesta likadana ut, att hitta en dancehallvideo utan rumpor är svårt. Positivt är iallafall att de inte bara innehåller trådsmala modeller, alla tjejer "duger som de är". (Kolla exempelvis in Busy Signals "Gal Yuh Good".)
2. Popcaan: Love Yuh Bad
Årets jamaicanska album är utan konkurrens Popcaans "Where We Come From", producerad av Dre Skull, samme man som låg bakom Vybz Kartels lysande album "Kingston Story" från 2011. Han är en väldigt intressant producent som tar in lite andra influenser i dagens dancehall, och till och med videon har lite andra ambitioner än det strömlinjeformade. Albumet har blivit en stor framgång och tagit Popcaan ut till en ny publik, på samma sätt som Vybz fick många nya fans efter "Kingston Story". Det finns även videos till två andra låtar från albumet ute, "The System" och "Everything Nice". Check it.
3. Konshens: Sumn Deh
Snuskigt men svängigt.
4. Demarco feat. Busy Signal: Loyal (Remix)
Min favorit de senaste åren har utan tvekan varit Demarco. Jämte Busy Signal är han Jamaicas mest pålitliga hitmaskin och här teamar de båda upp i en brofist-video mot alla "haters". Inga rumpor i den här heller!?
5. Alkaline: Gyal Bruk Out
Fast årets låt och årets genombrott står Alkaline för. Den unge sångaren som ser ut som femton och uppskattningsvis väger fyrtio kilo är också känd för att han ska ha tatuerat sig i ögonen (!). Hur detta rent praktiskt ska ha gått till finner jag inget svar på men säkert är iallafall att den jamaicanska dancehallscenen inte är främmande för vilda spekulationer och konspirationsteorier.
6. Busy Signal: Professionally
Jag hade helst velat länka till Busys "Hustler Anthem", ännu en "vi är äkta"-hyllning men den fanns inte som "officiell" video så den fick bli mer rumpor istället.

Årets videoklappar del 1

1. Clark: Winter Linn
Jag älskade Chris Clark när han fortfarande kallade sig... Chris Clark. Han släppte tre riktigt bra plattor i början av tvåtusentalet men efter ett tre år långt uppehåll kom han tillbaka 2006 under artistnamnet Clark och kändes avsevärt mer tillrättalagd. Albumen som följde innehöll oftast ett par tre riktigt bra låtar men var som helhet lite för slätstrukna. Med sitt självbetitlade album från i år tycker jag dock att han börjar närma sig sina glansdagar. Skivan inleds med den ödesmättade "Winter Linn" som tar mig tillbaka till det sena åttiotalets EBM-dagar, och låten får också inleda mitt extremt subjektiva dyk ner i årets musikvideoströmmar.