1. Clark: Winter Linn
Jag älskade Chris Clark när han fortfarande kallade sig... Chris Clark. Han släppte tre riktigt bra plattor i början av tvåtusentalet men efter ett tre år långt uppehåll kom han tillbaka 2006 under artistnamnet Clark och kändes avsevärt mer tillrättalagd. Albumen som följde innehöll oftast ett par tre riktigt bra låtar men var som helhet lite för slätstrukna. Med sitt självbetitlade album från i år tycker jag dock att han börjar närma sig sina glansdagar. Skivan inleds med den ödesmättade "Winter Linn" som tar mig tillbaka till det sena åttiotalets EBM-dagar, och låten får också inleda mitt extremt subjektiva dyk ner i årets musikvideoströmmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar