Mina favoritskivor från 2021

 

ÅRETS BÄSTA LP’S (skivor längre än 25 min.)

1. Portrayal of Guilt: We Are Always Alone

2. Funeral Mist: Deiform

3. Youth Code & King Yosef: A Skeleton Key in the Doors of Depression

4. Ustalost: Before the Glinting Spell Unvests

5. Misotheist: For the Glory of Your Redeemer

6. Spectral Wound: A Diabolic Thirst

7. Teeth: Finite

8. G36 vs JK Flesh: Disintegration Dubs

9. Amenra: De Doorn

10. Asphyx: Necroceros

11. Fluisteraars: Gegrepen door de geest der zielsontluiking

12. Udånde: Life as a Purist

13. Panopticon: …And Again Into the Light

14. Forhist: s/t

15. Hellish Form: Remains

16. Djevel: Tanker Som Rir Natten

17. Whoredom Rife: Winds of Wrath

18. King Woman: Celestial Blues

19. Białywilk: Próżnia

20. Iskandr: Vergezicht

21. Groza: The Redemptive End

22. Paysage d'Hiver: Geister

23. Burial: Inner Gateways To The Slumbering Equilibrium At The Center Of Cosmos

24. Phrenelith: Chimaera

25. Kold: s/t

26. Enevelde: Gravgang

27. Sigsaly: Arrival

28. Abstracter: Abominion

29. Filmmaker: Screening Plexus

30. Lock Up: The Dregs of Hades

 

ÅRETS BÄSTA EP’S (skivor kortare än 25 min.)

1. Gnod/JK Flesh: Gnod vs. JK Flesh

2. Gatecreeper: An Unexpected Reality

3. Tech Level 2: Depths

4. Choke Chain: Endless Death

5. Vukari: Omnes Nihil

6. Schwefelgelb: Der Rest Der Nacht

7. Locust Revival: Mistakes

8. Ancient Methods: The Jericho Remixes

9. Choke Chain: Invoking Shadows

10. Acid Vatican: Holy See

Fem album att se fram emot under 2021

 

Nytt år, nya spännande släpp. Här vill jag tipsa om nya album från fem fantastiska band som är på gång. Fem album som jag förväntar mig hamnar på min topp tio när året summeras.


DÖDSRIT

Dalmasen Cristoffer Öster startade Dödsrit som ett soloprojekt men numera är bandet en kvartett där de andra medlemmarna något överraskande bor i Amsterdam. Förra albumet ”Spirit Crusher” var exceptionellt bra och jag hoppas att den nya plattan fortsätter i samma spår. Alltid lite oroande när ett band/projekt får nya medlemmar. 

När? Pressningen av plattan är försenad men allt är klart. Skivan släpps på bolaget Wolves of Hades (som bland annat släppte This Gift is a Curses debut) under våren.


RORCAL

Bandet bildades redan 2006 i Genève och jag upptäckte dem via den fantastiska skivan ”Vilávége” 2013. Minst lika bra var deras temaalbum ”Muladona” från 2019 som bygger på, eller snarare är en tonsättning av, Eric Stener Carlsons roman med samma namn.

När? Testpressen har nyligen godkänts av bandet så det borde komma under våren.


WIEGEDOOD

De tre medlemmarna i Wiegedood har samtliga varit tongivande på Belgiens musikscen. Två har spelat med Amenra, två är med i Oathbreaker, två i Living Gate och så vidare. Som band har de släppt trilogin ”De doden hebben het goed” där i synnerhet andra albumet var överjävligt bra. Det ska bli oerhört intressant att se hur de går vidare nu när trilogin är avslutad.

När? Albumet är färdigt, inklusive mastering, men det finns inget släppdatum vad jag vet.


HOODED MENACE

Många skulle säkert invända att finnarna i Hooded Menace spelar doom eftersom de blandar in så mycket death metal och andra stilar i sin musik men enligt mig är de världens bästa doomband. Ända sedan jag hörde deras debut ”Fulfill the Curse” så har jag varit såld. Förra albumet ”Ossuarium Silhouettes Unhallowed” var ett av deras absolut bästa hittills.

När? Det är i nuläget oklart om albumet är färdiginspelat men det ska släppas på Season of Mist under året.


AMENRA

Ett fullständigt unikt band, inte minst i livesammanhang, som förenar det hårda och det sköra på ett sätt som påverkar mig fysiskt. Förra albumet ”Mass VI” från 2017 var kanske deras bästa och nu ser jag verkligen fram emot en sjunde mässa.

När? Albumet släpps på jätten Relapse i ”mitten av året” enligt ett uttalande från bandet.


Andra album att hålla utkik efter under 2021:
Asphyx, Portrayal of Guilt, Suffering Hour, Culted, Sea of Bones och Au-Dessus.

 

 

Årets bästa album enligt Jonn Palmér Jeppsson

Jag har känt Jonn Palmér Jeppsson runt tio år nu. Vi brukar ses på stan och snacka musik, och i några år var vi kollegor på Close-Up. Jonn var en av de mest produktiva och hårt arbetande journalisterna som höll Close-Up flytande fram till slutet. Numera skriver han uteslutande för Sydsvenskan där han listade årets tre bästa album häromdagen. Alldeles för fjuttigt tyckte jag och bad honom skriva en fylligare lista. Tolv album, utan inbördes rangordning blev det:

Sumac: May you be held

Kan man spela metal för att uttrycka fred, kärlek och förståelse? Sumac visar ett unikt mod genom att inte bara svara ja på den frågan med skrovliga, motiga domedagshymner, utan också genom att låta delar av dem vara improviserade. Trion alstrar maximal friktionsvärme.

 
Helen Money: Atomic

Cello med distpedaler och gitarrförstärkare låter kanske som en gimmick, men inte när klassiskt skolade Alison Chesley håller i stråken. Hennes musik känns aldrig experimentell, bara säregen och djupt intim. ”Atomic” är det mest filmiska och mångbottnade i en rad av lysande album.

 
Ulver: Flowers of evil

Black metal, folk, drone, teatermusik – genom åren har norska Ulver bytt genre likt ormar ömsar skinn. Men aldrig har de låtit så bekväma som i de senaste årens syntrock, där ruggig tematik kontrasteras med ett nostalgiskt, elegant sound.

 
Ulcerate: Stare into death and be still

Nya Zeeländska Ulcerate har väl egentligen skrivit samma låt om och om igen de senaste tio åren. Men så länge trion fortsätter att variera och nyansera den där låten finns det ingen anledning att klaga. Få death metal-band lyckas lika väl med att få genren att känna verklighetsförankrad och relevant.

 
Inquisition: Black mass for a black grave

Hookigare än någonsin och Dagon börjar nästan låta som om han sjunger, vilket i huvudsak är något positivt. Då kan man ha överseende med promobilder där han står och fånar sig med en pistol i högsta hugg.

 
Pharaoh Overlord: 6

Sjuttio/åttiotalsdoftande krautsynt med grov sång av Sumacs Aaron Turner. Du har aldrig hört något liknande.

 
Rebel Wizard: Magickal mystical indifference

Den felande länken mellan källarinspelad USBM och åttiotalets arenahårdrock. Extas och depression om vartannat.

 
Anna von Hausswolff: All thoughts fly

Frågan var ju inte om utan när hon skulle ge ut ett album på Southern Lord. De här instrumentala orgeläventyren är göteborgskans mest suggestiva hittills. Nu väntar vi bara på att hon gör ett regelrätt samarbete med Sunn O))), förbandsspelningar räcker ju inte.

 
Jordablod: The cabinet of numinous song

Malmös Jordablod hade förmodligen haft en större publik om inte frontmannen varit så inne på stenhård black metal-estetik – när man lyssnar hör man att han är mer besatt av gitarrer än demoner. Precis som Tribulation skriver Jordablod låtar i genren ”musik”, som sedan ofta råkar låta som extremmetal.

 
Okkultokrati: La ilden lyse

Sällan har ett band låtit så mycket råare än det egentligen är. Den artikulerat väsande sången får musiken – som mest drar åt punk och new wave – att kännas som ett svanhopp ner i en pool fylld av krossat glas. Rent attitydmässigt har Okkultokrati gjort årets kanske råaste black metal-album.

 
Serpent Omega: II

Vi behöver fler frontfigurer som Pia ”Urskogr” Stjärnvind och vi behöver fler band som låter det gå sju år mellan albumen.

 
Mitochondrial Sun: Sju pulsarer

Gitarristen/grafiske formgivaren Niklas Sundin hoppade av Dark Tranquillity och startade eget under namnet Mitochondrial Sun. Två skivor har han hunnit få ut i år, men ”Sju pulsarer” låter betydligt mer distinkt och personlig än debuten. De koncisa, instrumentala spåren låter som om Sundin inspirerats av tidig skandinavisk black metal för att göra musik till reklamfilmer för NASA.

Missa inte heller vår kollega och vän Torbjörn Hallgrens årslista. Den hittar du på hans egen blogg
Bara Metal

 

Årets bästa skivor 2019

1. Mgła: Age of Excuse

2. Yellow Eyes: Rare Field Ceiling

3. Verwoed: De Val

4. Krypts: Cadaver Circulation

5. Rorcal: Muladona

6. Nusquama: Horizon Ontheemt

7. Black Marble: Bigger Than Life

8. Hope Drone: Void Lustre

9. Murg: Strävan

10. Drab Majesty: Modern Mirror

11. Barshasketh: s/t

12. Kontravoid: Too Deep

13. Gatecreeper: Deserted

14. This Gift Is A Curse: A Throne of Ash

15. Lust For Youth: s/t

16. All You Know Is Hell: Gape

17. Boy Harsher: Careful

18. Sarastus: Enter The Necropolis

19. Sinmara: Hvisl Stjarnanna

20. Vanum: Ageless Fire

21. Pyramido: Fem

22. Kalmankantaja: Kaski

23. Deathspell Omega: The Furnace of Palingenesia

24. Panzerfaust: The Suns of Perdition - Chapter I: War, Horrid War

25. Cloud Rat: Pollinator

26. Aihos: Hävityksen Maa

27. Bastard Grave: Diorama of Human Suffering

28. Ehlder: Nordabetraktelse

29. Abduction: All Pain As Penance

30. Earth and Pillars: Earth Vol. 2

Annat bra från 2019:

Adel, Ansome, Arkona, BENNETT, Blood Pact, Cardopusher, Chelsea Wolfe, Codex Empire, Culted, DC Youngfly, DIIV, Diploid, Diät, Djevel, Dungeon Acid, Fixmer/McCarthy, Fruset Rike, Full of Hell, Fuming Mouth, GRXGVR, Have A Nice Life, Institute, Jensen Interceptor, Jireel, JK Flesh, K27, Kim Gordon, Klaska, Koffee, Kohti Tuhoa, Life On Venus, Little Simz, Lord Mantis, Lowest Creature, Lunacy, Madi Banja, Misþyrming, Mortiferum, Multiple Man, Neil Landstrumm, No One Knows What The Dead Think, Novarupta, ODZ, Ossuaire, Parly B, Pessimist, Phobia, Raske Penge & Klumben, Riddim Tuffa, Rogga Johansson, Romina Cohn, Sannhet, Sarin, Shrine of Insanabilis, Slowthai, Soft Kill, Sun Worship, Sūrya, The Drums, The Underachievers, Thomas P. Heckmann, Ultha, Umwelt, Unconscious, Uniform & The Body, Voarm, VR SEX, Vukari, WarinD, Woe, Worsen m.fl.

Årets bästa skivor 2018

1. Slidhr: The Futile Fires of Man

2. Hooded Menace: Ossuarium Silhouettes Unhallowed

3. Death Fortress: Reign of the Unending
4. Dödsrit: Spirit Crusher

5. Drudkh: Їм часто сниться капіж (They Often See Dreams About the Spring)

6. Mutilation Rites: Chasm

7. Bosse-de-Nage: Further Still

8. The Order of Apollyon: Moriah

9. Panphage: Jord

10. Soft Kill: Savior

11. Kriegsmaschine: Apocalypticists
12. Afsky: Sorg

13. Vanhelgd: Deimos Sanktuarium

14. Wiegedood: De Doden Hebben Het Goed III

15. Funeral Mist: Hekatomb

16. Shallow Grave: Threshold Between Worlds

17. Outre: Hollow Earth

18. Sigsaly: Entity

19. Author & Punisher: Beastland

20. JK Flesh: New Horizon

21. Holygram: Modern Cults
22. Anaal Nathrakh: A New Kind of Horror

23. Sargeist: Unbound

24. Grivo: Elude

25. Svartidauđi: Revelations of The Red Sword

26. Thomas P. Heckmann: Body Music

27. Ultha: The Inextricable Wandering

28. Ennui: The End of Circle

29. Sacrificium Carmen: Hermetica

30. Helena Hauff: Qualm

Annat bra från 2018:

Ancient Methods, Anicon, Ansome, Arweenn, Ayarcana, Blush Response, Blutvial, Bones, Bongripper, Boy Harsher, Cantique Lépreux, Ceremony, Codex Empire, Cold Cave, Corpsessed, Craft, Cult Leader, Deadlife, Djevel, Endlec, Essenz, Fearing, Flatbush ZOMBiES, Fluisteraars, Goon des Garcons, Hengsle, Horna, Iceberg Black, Iskandr, Jensen Interceptor, KMRT, Kmyle, Lake Haze, Napalm Death, Nattravnen, Nordstaat, Novelist, Ontal, Panopticon, Parly B, Paul Birken, Phase Fatale, Radial, Rendered, Rotten Sound, Sarin, Schwefelgelb, Sleaford Mods, Soft Powder, The Soft Moon, Tomb Mold, Twilight, Unsconscious, Watain, Vilkacis, Yob m.fl.

Skivtips från Rogga Johansson

I samband med att jag intervjuade Rogga Johansson för Close-Ups räkning så passade jag få att fråga honom om vilka death metalalbum han tycker bör finnas i varje hem. Det blev fem tips från Mr Johansson:



MASSACRE "FROM BEYOND"
Helt enkelt världens bästa dödsmetallplatta, Kam Lees sång och Rick Rozz riff i kombination är helt oslagbart när det handlar om simpel köttig dödsmetall. En skiva med bara hits, som aldrig går att riktigt tröttna på.



FURBOWL "AUTUMN YEARS"
Som Entombeds "Wolverine Blues" fast där Entombed är rock så blandar Furbowl istället in svartrockstendenser.



EDGE OF SANITY "THE SPECTRAL SORROWS"
Fantastiska låtar och en fantastisk produktion. Dan Swanö är ett geni.

 

SIX FEET UNDER "HAUNTED"
SIX FEET UNDER "WARPATH"
Väldigt bespottat band just nu men deras tre första är otroligt bra. Egentligen fyra om man räknar med mini-lp:n "Alive and dead", som innehåller en av historiens bästa death metal-låtar, "Drowning".
"Haunted" låter som Obituary men hittigare och med bättre sång. "Warpath" är precis lika bra. Simpla men fantastiska riff.