Ett av 2015 års bästa album var ”Varg & Björn” av det hemlighetsfulla svenska bandet Murg. Eftersom albumet släpptes i december så missade alla landets musikjournalister, inklusive jag själv, att ha med skivan på sina årslistor. Nästan exakt ett år senare gör Murg om samma sak och släpper sin lika lysande andraplatta ”Gudatall”, liksom debuten utgiven på det norrländska bolaget Nordvis.
På de bilder jag har sett så verkar ni vara en duo. Vilken sättning har Murg?
Vi är två stycken och vi delar på alla instrument, utom sången.
Kan ni säga någonting om hur det kom sig att ni började spela ihop. Har ni spelat i andra projekt tidigare?
Vi har känt varandra länge men aldrig spelat tillsammans seriöst. Vi satt och lyssnade på “Salme” med Tulus och bestämde oss för att dra igång Murg. På den vägen är det.
Vilken är er musikaliska vision?
Vi har inte någon övergripande vision, så länge det låter bra och låtarna rinner ur oss så kör vi. Det kanske kommer en dag när då man börjar krysta, då slutar vi.
Anonymiteten verkar vara viktig för er? Varför?
Framförallt så är det skönt att det vi skriver och spelar inte blir associerat med personligheter. Vi är inte intresserade av att framhäva oss själva som artister eller karaktärer. Vårt fokus ligger på vår musik och anonymiteten gör den renare på något vis.
Är det viktigt för er att nå ut med er musik? Ni har varken facebooksida eller hemsida utan verkar bara fokusera på det rent musikaliska.
Det går lite hand i hand med anonymiteten. Vi hade inte en tanke på att släppa ”Varg & Björn” från början, men vi tyckte ändå att det lät så pass bra att vi provade att skicka ut den. Därför var det såklart fint att Nordvis tog oss under sina vingar och att folk verkar uppskatta det vi gör, men det finns inget självändamål i att göra musik för att nå ut till människor. De som är intresserade verkar hitta till oss ändå.
Nya albumet "Gudatall" kom ut bara ett år efter "Varg & Björn". Ni verkar vara väldigt produktiva?
Just nu kommer det bara av sig självt, och så länge det gör det så får det väl ses som produktivt, men det är inte så att vi sitter och pressar och stressar ur oss saker för att snabbt få ihop låtar. Det som kommer, det kommer.
Berätta om era texter. Finns det ett genomgående tema i "Gudatall"?
Ja, ”Gudatall” tar vid där ”Varg & Björn” slutade, men nu är det den lilla apokalypsen vi skrivit om. Om hur en liten flock människor helt underordnade naturens krafter långsamt tillintetgörs. Och hur de i sin desperation, som människor alltid verkar göra, skriker efter någon att följa, vare sig det är ledare eller högre makter - i det här fallet en tall. Vi tycker att det musikaliskt blev en murknare, ruttnare och mer instängd känsla än på ”Varg & Björn”, vilket nog är den största skillnaden.
Ni skriver att den nya skivan tar vid där "Varg & Björn" slutade. Har den skivan också ett övergripande tema? Hur hänger de båda skivorna ihop tematiskt?
På ”Varg & Björn” raderas hela den så kallade civilisationen ut snabbt och skoningslöst och skivan var i stora drag skriven ur ett ovanifrånperspektiv. ”Gudatall” sker efter ”Varg & Björn”, men vi skriver mer utifrån individer - delar av en spillra desperata människor totalt underkastade de naturliga processerna, som råttor svältande i sina hålor och chanslösa på marken ovanför.
Finns det någon anledning till att ni har släppt era album så sent på året?
Nej. Vi har bara skickat iväg dom när vi tyckt att de känns klara.
Stämmer det att ni är från Bergslagen? Vad betyder naturen för er och er musik?
Det stämmer, födda och uppvuxna. Växer du upp i skogen får du en koppling till den, vilket såklart tar sig uttryck musikaliskt.
Det finns inslag i er musik som låter som svenska melodier från förr. Vad betyder folkmusiken för er?
Egentligen ingenting. Vi sitter inte och tänker att vi ska spela in hambo för att vi är från Bergslagen och vill bevara den gamla vistraditionen. Däremot påverkar nog miljön tonspråket och på det sättet finns det nog en koppling mellan oss och fiolspelaren i Finnmarken.
Det känns som att ni passar perfekt in i Nordvis koncept. Hur kom ni i kontakt med bolaget? Min kollega Jonn skrev bland annat att musiken från Nordvis ofta har en "längtan efter natur, ensamhet och enkelhet". Andreas Pettersson som driver bolaget pratar om "det gamla sättet att leva". Delar ni den sortens tankar?
Vi skickade givetvis ut skivan till flera aktörer. I ärlighetens namn var vi inte alls särskilt bekanta med Nordvis artiststall (med undantag för Panopticon), men vi var ändå medvetna om bolagets inställning och världsåskådning, vilken som du säger passar oss väl. Visst kan man ha en längtan efter att vara en del av, snarare än en förstörare av, naturen och dess cykler. Att tillhöra något som är sant, och vara en del av den sanningen. Kanske har det funnits en sådan tid, men samtidigt finns det något perverterat och parasiterande i oss som art, och en sådan längtan är i grunden patetisk och gränsar till religion. Människan tillför inget till de naturliga processerna, vi ödelägger tids nog allt i vår väg.
Vilka är era musikaliska influenser?
Inom genren är det först och främst banden i den andra vågens svartmetall, bland annat Gorgoroth, Dissection, Tulus och Darkthrone. Till mer moderna influenser hör Inquisition (vars senaste skiva är fantastisk) och Mgła med flera. Men vi är inga puritaner och man kan säkert hitta influenser även utanför genren.
Har ni spelat live? Är det någonting ni funderar på att göra?
Nej vi har inte spelat live och vi har inga planer på att göra det, än.
Vad har ni för planer för Murg?
Inget mer än att fortsätta spela in låtar.
En kortare version av texten har publicerats i tidskriften Close-Up.
