tisdag 2 oktober 2012

Killtown Deathfest 2012: Lördagen


Lördagens första band på Killtown Deathfest blev finska Maveth, ett band som till tre fjärdedelar består av samma medlemmar som Cryptborn, som gjorde en utmärkt spelning på torsdagen. Ville Markkanen, som spelar gitarr i Cryptborn, hade satt sig bakom trummorna och den amerikanskfödde sångaren Christbutcher hade hängt på sig en gitarr. Kompletterade med basisten Jani Nupponen och den biffige gitarristen Mikko Karvinen spelar de en death metal som lånar stora portioner av influenser från black metal. Medan Cryptborn spelar en catchy death i ruffig old school-anda skapar Maveth en betydligt mer ondskefull stämning. Christbutchers mäktiga growl bidrar till tyngden i låtar som A Ritual of Flame to Flesh och Black Lord Titans. Maveths spelning är en av de mina stora höjdpunkter under festivalen och de understryker att finsk death står sig stark.



Efter en röjig spelning från italienska Voids of Vomit (ovan) tog Sadistic Intent vid. Tysken Ulrich som jag hängde med på lördagen bar runt på en kasse hela kvällen, sprängfylld med all Sadistic Intent-merch han hade lyckats hitta.


Det band som besökarna på Killtown Deathfest mest såg fram emot var utan tvekan de amerikanska death metal-veteranerna i Sadistic Intent. Sadistic Intent bildades redan 1987 och var del av den väg av death metalband med latinska rötter som blommade upp i Kalifornien på åttiotalet. Tre av medlemmarna i Sadistic Intent spelade även med det kanske mest inflytelserika bandet av alla, Possessed, under några år fram till 2010. Nu är det dock Sadistic Intent som gäller till hundra procent för bröderna Rick och Bay Cortez (gitarr respektive bas och sång), gitarristen Ernesto Bueno och trummisen Arthur Mendiola. Mottagandet är massivt och trycket framme vid scen det hårdaste jag upplevde under festivalen. Sadistic Intent, som märkligt nog aldrig släppt ett renodlat fullängdsalbum, har definitivt åldrats med värdighet och öser på som om de fortfarande var strax över tjugo. Att jag inte är inlyssnad på deras äldre grejer spelar mindre roll med publikens entusiastiska skrik och nickande skallar runtomkring mig.


Inga kommentarer: