Mina favoritskivor från 2021

 

ÅRETS BÄSTA LP’S (skivor längre än 25 min.)

1. Portrayal of Guilt: We Are Always Alone

2. Funeral Mist: Deiform

3. Youth Code & King Yosef: A Skeleton Key in the Doors of Depression

4. Ustalost: Before the Glinting Spell Unvests

5. Misotheist: For the Glory of Your Redeemer

6. Spectral Wound: A Diabolic Thirst

7. Teeth: Finite

8. G36 vs JK Flesh: Disintegration Dubs

9. Amenra: De Doorn

10. Asphyx: Necroceros

11. Fluisteraars: Gegrepen door de geest der zielsontluiking

12. Udånde: Life as a Purist

13. Panopticon: …And Again Into the Light

14. Forhist: s/t

15. Hellish Form: Remains

16. Djevel: Tanker Som Rir Natten

17. Whoredom Rife: Winds of Wrath

18. King Woman: Celestial Blues

19. Białywilk: Próżnia

20. Iskandr: Vergezicht

21. Groza: The Redemptive End

22. Paysage d'Hiver: Geister

23. Burial: Inner Gateways To The Slumbering Equilibrium At The Center Of Cosmos

24. Phrenelith: Chimaera

25. Kold: s/t

26. Enevelde: Gravgang

27. Sigsaly: Arrival

28. Abstracter: Abominion

29. Filmmaker: Screening Plexus

30. Lock Up: The Dregs of Hades

 

ÅRETS BÄSTA EP’S (skivor kortare än 25 min.)

1. Gnod/JK Flesh: Gnod vs. JK Flesh

2. Gatecreeper: An Unexpected Reality

3. Tech Level 2: Depths

4. Choke Chain: Endless Death

5. Vukari: Omnes Nihil

6. Schwefelgelb: Der Rest Der Nacht

7. Locust Revival: Mistakes

8. Ancient Methods: The Jericho Remixes

9. Choke Chain: Invoking Shadows

10. Acid Vatican: Holy See

Fem album att se fram emot under 2021

 

Nytt år, nya spännande släpp. Här vill jag tipsa om nya album från fem fantastiska band som är på gång. Fem album som jag förväntar mig hamnar på min topp tio när året summeras.


DÖDSRIT

Dalmasen Cristoffer Öster startade Dödsrit som ett soloprojekt men numera är bandet en kvartett där de andra medlemmarna något överraskande bor i Amsterdam. Förra albumet ”Spirit Crusher” var exceptionellt bra och jag hoppas att den nya plattan fortsätter i samma spår. Alltid lite oroande när ett band/projekt får nya medlemmar. 

När? Pressningen av plattan är försenad men allt är klart. Skivan släpps på bolaget Wolves of Hades (som bland annat släppte This Gift is a Curses debut) under våren.


RORCAL

Bandet bildades redan 2006 i Genève och jag upptäckte dem via den fantastiska skivan ”Vilávége” 2013. Minst lika bra var deras temaalbum ”Muladona” från 2019 som bygger på, eller snarare är en tonsättning av, Eric Stener Carlsons roman med samma namn.

När? Testpressen har nyligen godkänts av bandet så det borde komma under våren.


WIEGEDOOD

De tre medlemmarna i Wiegedood har samtliga varit tongivande på Belgiens musikscen. Två har spelat med Amenra, två är med i Oathbreaker, två i Living Gate och så vidare. Som band har de släppt trilogin ”De doden hebben het goed” där i synnerhet andra albumet var överjävligt bra. Det ska bli oerhört intressant att se hur de går vidare nu när trilogin är avslutad.

När? Albumet är färdigt, inklusive mastering, men det finns inget släppdatum vad jag vet.


HOODED MENACE

Många skulle säkert invända att finnarna i Hooded Menace spelar doom eftersom de blandar in så mycket death metal och andra stilar i sin musik men enligt mig är de världens bästa doomband. Ända sedan jag hörde deras debut ”Fulfill the Curse” så har jag varit såld. Förra albumet ”Ossuarium Silhouettes Unhallowed” var ett av deras absolut bästa hittills.

När? Det är i nuläget oklart om albumet är färdiginspelat men det ska släppas på Season of Mist under året.


AMENRA

Ett fullständigt unikt band, inte minst i livesammanhang, som förenar det hårda och det sköra på ett sätt som påverkar mig fysiskt. Förra albumet ”Mass VI” från 2017 var kanske deras bästa och nu ser jag verkligen fram emot en sjunde mässa.

När? Albumet släpps på jätten Relapse i ”mitten av året” enligt ett uttalande från bandet.


Andra album att hålla utkik efter under 2021:
Asphyx, Portrayal of Guilt, Suffering Hour, Culted, Sea of Bones och Au-Dessus.

 

 

Årets bästa album enligt Jonn Palmér Jeppsson

Jag har känt Jonn Palmér Jeppsson runt tio år nu. Vi brukar ses på stan och snacka musik, och i några år var vi kollegor på Close-Up. Jonn var en av de mest produktiva och hårt arbetande journalisterna som höll Close-Up flytande fram till slutet. Numera skriver han uteslutande för Sydsvenskan där han listade årets tre bästa album häromdagen. Alldeles för fjuttigt tyckte jag och bad honom skriva en fylligare lista. Tolv album, utan inbördes rangordning blev det:

Sumac: May you be held

Kan man spela metal för att uttrycka fred, kärlek och förståelse? Sumac visar ett unikt mod genom att inte bara svara ja på den frågan med skrovliga, motiga domedagshymner, utan också genom att låta delar av dem vara improviserade. Trion alstrar maximal friktionsvärme.

 
Helen Money: Atomic

Cello med distpedaler och gitarrförstärkare låter kanske som en gimmick, men inte när klassiskt skolade Alison Chesley håller i stråken. Hennes musik känns aldrig experimentell, bara säregen och djupt intim. ”Atomic” är det mest filmiska och mångbottnade i en rad av lysande album.

 
Ulver: Flowers of evil

Black metal, folk, drone, teatermusik – genom åren har norska Ulver bytt genre likt ormar ömsar skinn. Men aldrig har de låtit så bekväma som i de senaste årens syntrock, där ruggig tematik kontrasteras med ett nostalgiskt, elegant sound.

 
Ulcerate: Stare into death and be still

Nya Zeeländska Ulcerate har väl egentligen skrivit samma låt om och om igen de senaste tio åren. Men så länge trion fortsätter att variera och nyansera den där låten finns det ingen anledning att klaga. Få death metal-band lyckas lika väl med att få genren att känna verklighetsförankrad och relevant.

 
Inquisition: Black mass for a black grave

Hookigare än någonsin och Dagon börjar nästan låta som om han sjunger, vilket i huvudsak är något positivt. Då kan man ha överseende med promobilder där han står och fånar sig med en pistol i högsta hugg.

 
Pharaoh Overlord: 6

Sjuttio/åttiotalsdoftande krautsynt med grov sång av Sumacs Aaron Turner. Du har aldrig hört något liknande.

 
Rebel Wizard: Magickal mystical indifference

Den felande länken mellan källarinspelad USBM och åttiotalets arenahårdrock. Extas och depression om vartannat.

 
Anna von Hausswolff: All thoughts fly

Frågan var ju inte om utan när hon skulle ge ut ett album på Southern Lord. De här instrumentala orgeläventyren är göteborgskans mest suggestiva hittills. Nu väntar vi bara på att hon gör ett regelrätt samarbete med Sunn O))), förbandsspelningar räcker ju inte.

 
Jordablod: The cabinet of numinous song

Malmös Jordablod hade förmodligen haft en större publik om inte frontmannen varit så inne på stenhård black metal-estetik – när man lyssnar hör man att han är mer besatt av gitarrer än demoner. Precis som Tribulation skriver Jordablod låtar i genren ”musik”, som sedan ofta råkar låta som extremmetal.

 
Okkultokrati: La ilden lyse

Sällan har ett band låtit så mycket råare än det egentligen är. Den artikulerat väsande sången får musiken – som mest drar åt punk och new wave – att kännas som ett svanhopp ner i en pool fylld av krossat glas. Rent attitydmässigt har Okkultokrati gjort årets kanske råaste black metal-album.

 
Serpent Omega: II

Vi behöver fler frontfigurer som Pia ”Urskogr” Stjärnvind och vi behöver fler band som låter det gå sju år mellan albumen.

 
Mitochondrial Sun: Sju pulsarer

Gitarristen/grafiske formgivaren Niklas Sundin hoppade av Dark Tranquillity och startade eget under namnet Mitochondrial Sun. Två skivor har han hunnit få ut i år, men ”Sju pulsarer” låter betydligt mer distinkt och personlig än debuten. De koncisa, instrumentala spåren låter som om Sundin inspirerats av tidig skandinavisk black metal för att göra musik till reklamfilmer för NASA.

Missa inte heller vår kollega och vän Torbjörn Hallgrens årslista. Den hittar du på hans egen blogg
Bara Metal

 

Årets bästa skivor 2019

1. Mgła: Age of Excuse

2. Yellow Eyes: Rare Field Ceiling

3. Verwoed: De Val

4. Krypts: Cadaver Circulation

5. Rorcal: Muladona

6. Nusquama: Horizon Ontheemt

7. Black Marble: Bigger Than Life

8. Hope Drone: Void Lustre

9. Murg: Strävan

10. Drab Majesty: Modern Mirror

11. Barshasketh: s/t

12. Kontravoid: Too Deep

13. Gatecreeper: Deserted

14. This Gift Is A Curse: A Throne of Ash

15. Lust For Youth: s/t

16. All You Know Is Hell: Gape

17. Boy Harsher: Careful

18. Sarastus: Enter The Necropolis

19. Sinmara: Hvisl Stjarnanna

20. Vanum: Ageless Fire

21. Pyramido: Fem

22. Kalmankantaja: Kaski

23. Deathspell Omega: The Furnace of Palingenesia

24. Panzerfaust: The Suns of Perdition - Chapter I: War, Horrid War

25. Cloud Rat: Pollinator

26. Aihos: Hävityksen Maa

27. Bastard Grave: Diorama of Human Suffering

28. Ehlder: Nordabetraktelse

29. Abduction: All Pain As Penance

30. Earth and Pillars: Earth Vol. 2

Annat bra från 2019:

Adel, Ansome, Arkona, BENNETT, Blood Pact, Cardopusher, Chelsea Wolfe, Codex Empire, Culted, DC Youngfly, DIIV, Diploid, Diät, Djevel, Dungeon Acid, Fixmer/McCarthy, Fruset Rike, Full of Hell, Fuming Mouth, GRXGVR, Have A Nice Life, Institute, Jensen Interceptor, Jireel, JK Flesh, K27, Kim Gordon, Klaska, Koffee, Kohti Tuhoa, Life On Venus, Little Simz, Lord Mantis, Lowest Creature, Lunacy, Madi Banja, Misþyrming, Mortiferum, Multiple Man, Neil Landstrumm, No One Knows What The Dead Think, Novarupta, ODZ, Ossuaire, Parly B, Pessimist, Phobia, Raske Penge & Klumben, Riddim Tuffa, Rogga Johansson, Romina Cohn, Sannhet, Sarin, Shrine of Insanabilis, Slowthai, Soft Kill, Sun Worship, Sūrya, The Drums, The Underachievers, Thomas P. Heckmann, Ultha, Umwelt, Unconscious, Uniform & The Body, Voarm, VR SEX, Vukari, WarinD, Woe, Worsen m.fl.

Årets bästa skivor 2018

1. Slidhr: The Futile Fires of Man

2. Hooded Menace: Ossuarium Silhouettes Unhallowed

3. Death Fortress: Reign of the Unending
4. Dödsrit: Spirit Crusher

5. Drudkh: Їм часто сниться капіж (They Often See Dreams About the Spring)

6. Mutilation Rites: Chasm

7. Bosse-de-Nage: Further Still

8. The Order of Apollyon: Moriah

9. Panphage: Jord

10. Soft Kill: Savior

11. Kriegsmaschine: Apocalypticists
12. Afsky: Sorg

13. Vanhelgd: Deimos Sanktuarium

14. Wiegedood: De Doden Hebben Het Goed III

15. Funeral Mist: Hekatomb

16. Shallow Grave: Threshold Between Worlds

17. Outre: Hollow Earth

18. Sigsaly: Entity

19. Author & Punisher: Beastland

20. JK Flesh: New Horizon

21. Holygram: Modern Cults
22. Anaal Nathrakh: A New Kind of Horror

23. Sargeist: Unbound

24. Grivo: Elude

25. Svartidauđi: Revelations of The Red Sword

26. Thomas P. Heckmann: Body Music

27. Ultha: The Inextricable Wandering

28. Ennui: The End of Circle

29. Sacrificium Carmen: Hermetica

30. Helena Hauff: Qualm

Annat bra från 2018:

Ancient Methods, Anicon, Ansome, Arweenn, Ayarcana, Blush Response, Blutvial, Bones, Bongripper, Boy Harsher, Cantique Lépreux, Ceremony, Codex Empire, Cold Cave, Corpsessed, Craft, Cult Leader, Deadlife, Djevel, Endlec, Essenz, Fearing, Flatbush ZOMBiES, Fluisteraars, Goon des Garcons, Hengsle, Horna, Iceberg Black, Iskandr, Jensen Interceptor, KMRT, Kmyle, Lake Haze, Napalm Death, Nattravnen, Nordstaat, Novelist, Ontal, Panopticon, Parly B, Paul Birken, Phase Fatale, Radial, Rendered, Rotten Sound, Sarin, Schwefelgelb, Sleaford Mods, Soft Powder, The Soft Moon, Tomb Mold, Twilight, Unsconscious, Watain, Vilkacis, Yob m.fl.

Skivtips från Rogga Johansson

I samband med att jag intervjuade Rogga Johansson för Close-Ups räkning så passade jag få att fråga honom om vilka death metalalbum han tycker bör finnas i varje hem. Det blev fem tips från Mr Johansson:



MASSACRE "FROM BEYOND"
Helt enkelt världens bästa dödsmetallplatta, Kam Lees sång och Rick Rozz riff i kombination är helt oslagbart när det handlar om simpel köttig dödsmetall. En skiva med bara hits, som aldrig går att riktigt tröttna på.



FURBOWL "AUTUMN YEARS"
Som Entombeds "Wolverine Blues" fast där Entombed är rock så blandar Furbowl istället in svartrockstendenser.



EDGE OF SANITY "THE SPECTRAL SORROWS"
Fantastiska låtar och en fantastisk produktion. Dan Swanö är ett geni.

 

SIX FEET UNDER "HAUNTED"
SIX FEET UNDER "WARPATH"
Väldigt bespottat band just nu men deras tre första är otroligt bra. Egentligen fyra om man räknar med mini-lp:n "Alive and dead", som innehåller en av historiens bästa death metal-låtar, "Drowning".
"Haunted" låter som Obituary men hittigare och med bättre sång. "Warpath" är precis lika bra. Simpla men fantastiska riff.

Doom to death!

Jag fick (liksom majoriteten av mina kollegor förmodar jag) uppdraget av Close-Up att lista historiens tjugo bästa doom-album. Som vanligt gick jag, med mina Asperger-tendenser, all in och lade mer än en veckas intensivt lyssnande på uppgiften.

Jag är inget större fan av klassisk doom med rensång som Candlemass (den extremt förutsägbara vinnaren) utan jag tänjde en hel del på doom-begreppet i min lista. Hur definierar man doom? Var går gränsen mellan doom och exempelvis sludge? För att ha någon slags riktning så använde jag Metal Archives som referens. Samtliga band på min lista definieras, åtminstone delvis, som doom metal enligt sidan.

Inget ont om band som Cathedral, Electric Wizard, Swallow The Sun eller Pentagram (de två sistnämnda oväntat inte med på Close-Ups lista) men inga av deras album håller hela vägen för mig. Det positiva med Close-Ups lista var att det faktiskt var en del bra nyare album med, som Bell Witch och Bongripper, men på det stora hela var resultatet ganska väntat. Ett enda av mina val kom med…

Mina tjugo doomfavoriter genom tiderna:

1. Hooded Menace: Never Cross The Dead
2. Black Sabbath: Paranoid
3. Abandon: In Reality We Suffer
4. Abandon: The Dead End
5. Yob: Atma
6. Indian: Guiltless
7. Hooded Menace: Effigies of Evil
8. C R O W N: Psychurgy
9. Sea of Bones: The Earth Wants Us Dead
10. Black Sabbath: Master of Reality
11. Indian: From All Purity
12. Thou: Heathen
13. Rwake: Rest
14. Culted: Below the Thunders of the Upper Deep
15. Hooded Menace: Fulfill The Curse
16. Brothers of the Sonic Cloth: s/t
17. Yob: Clearing The Path To Ascend
18. Black Boned Angel: The End
19. Ramesses: Misanthropic Alchemy
20. Doom:Vs: Dead Words Speak

Mina favoritskivor från 2016

 

Bästa album

1. Vanhelgd: Temple of Phobos

2. Ulcerate: Shrines of Paralysis

3. Inquisition: Bloodshed Across The Empyrean Altar Beyond The Celestial Zenith

4. Ash Borer: The Irrepassable Gate

5. Death Fortress: Deathless March of The Unyielding

6. Murg: Gudatall

7. Altarage: Nihl

8. Rorcal: Creon

9. Pyramido: Vatten

10. Ast: Fraktale

11. Panphage: Drengskapr

12. Unru: Als Tier Ist Der Mensch Nichts

13. Mizmor: Yodh

14. Bölzer: Hero

15. Anicon: Exegeses

16. Zhrine: Unortheta

17. Predatory Light: s/t

18. Skáphe: Skáphe 2

19. Krypts: Remnants of Expansion

20. Downfall of Gaia: Atrophy

21. Rotten Sound: Abuse To Suffer

22. Vermin Womb: Decline

23. Glorior Belli: Sundown (The Flock That Welcomes)

24. Urzeit: Anmoksha

25. Antaeus: Condemnation

26. Deathspell Omega: The Synarchy Of Molten Bones

27. Seven Sisters of Sleep: Ezekial's Hags

28. Sun Worship: Pale Dawn

29. Ultha: Converging Sins

30. Wode: s/t

31. Domkraft: The End of Electricity

32. Uada: Devoid of Light

33. Forteresse: Thèmes Pour La Rébellion

34. Ravencult: Force of Profanation

35. The Underachievers: It Happened In Flatbush

36. Angry Gods: The Clearing

37. Asphyx: Incoming Death

38. Gadget: The Great Destroyer

39. Cara Neir: Perpetual Despair is the Human Condition

40. Phantom Winter: Sundown Pleasures

41. Necrot: The Labyrinth

42. Magrudergrind: II

43. Trap Them: Crown Feral

44. Roffe Ruff: Och han älskade dom alla

45. Hermóðr: The Darkness of December

46. Halshug: Sort Sind

47. Surya: Apocalypse A.D.

48. Wormrot: Voices

49. Anaal Nathrakh: The Whole of The Law

50. Oranssi Pazuzu: Värähtelijä


Bästa splits och EP:s

1. Martröð: Transmutation of Wounds

2. Drudkh/Grift: Betrayed By The Sun/Hägringar

3. Krallice: Hyperion

4. Nachtzeit: Sagor i Natten

5. Teitanblood: Accursed Skin

6. Almyrkvi: Pupil of The Searing Maelstrom

7. Verwoed: Bodemloos

8. Chelsea Wolfe: Hypnos/Flame

9. Tombs: All Empires Fall

10. Full of Hell: Amber Mote In The Black Vault

16 bra 2016

Ovan ser du 16 bra skivor som jag lyssnat på under 2016. Ett mycket bra musikår än så länge, och några riktigt tunga skivor är på gång.
Inspirerad av min vän Torbjörn som publicerade sexton bra låtar från 2016 på sin blogg Bara Metal gör jag detsamma:

Agoraphobic Nosebleed: Gnaw

Almyrkvi: Feeding The Void
Gadget: Pillars of Filth
Glorior Belli: Sundown (The Flock That Welcomes)
Krallice: The Guilt of Time
LVTHN: My Indignation
Oranssi Pazuzu: Värähtelijä
Panopticon: Håkan's Song
Pyramido: En linje i sanden
Rorcal: Πολυνείκης (Polynices)
Rotten Sound: Caged
Skáphe: V
Tombs: V
Unru: Das Anna-Karenina-Prinzip
Withered: Feeble Gasp
Wode: Black Belief


(Jepp, båda låtarna heter V, det är inget slarvfel...)

Årets trettio bästa album 2015

 

1. Mgła: Exercises In Futility

2. Hope Drone: Cloak of Ash

3. Vanum: Realm of Sacrifice

4. Bosse-de-Nage: All Fours

5. Regarde Les Hommes Tomber: Exile

6. Deluge: Æther

7. VI: De Praestigiis Angelorum

8. Leviathan: Scar Sighted

9. Halshug: Blodets Bånd

10. Myrkur: M

11. Phantom Winter: CVLT

12. Creeping: Revenant

13. Vattnet Viskar: Settler

14. Dead In The Manger: Cessation

15. Nightslug: Loathe

16. Panopticon: Autumn Eternal

17. Hooded Menace: Darkness Drips Forth

18. Sannhet: Revisionist

19. Planks: Perished Bodies

20. Wiegedood: De Doden Hebben Het Goed

21. This Gift Is A Curse: All Hail The Swinelord

22. With The Dead: s/t

23. Soft Kill: Heresy

24. Chelsea Wolfe: The Abyss

25. Hermóðr: What Once Was Beautiful

26. The Underachievers: Evermore - The Art Of Duality

27. Dynfari: Vegferð Tímans

28. Krallice: Ygg Huur

29. Bastard Grave: What Lies Beyond

30. Necrowretch: With Serpents Scourge

 

Årets bästa album 2014

1. Mutilation Rites: Harbringer

2. Paramnesia: s/t

3. Solbrud: Jærtegn

4. Sinmara: Aphotic Womb

5. Svarttjern: Ultimatum Necrophilia

6. Vanhelgd: Relics of Sulphur Salvation

7. Nothing: Guilty of Everything

8. Twilight: III: Beneath The Trident's Tomb

9. Woods of Desolation: As The Stars

10. Coffinworm: IV.I.VIII

11. Anaal Nathrakh: Desideratum

12. Kriegsmaschine: Enemy of Man

13. Fides Inversa: Mysterium Tremendum & Fascinans

14. Thaw: Earth Ground

15. Indian: From All Purity

16. Popcaan: Where We Come From

17. Iskald: Nedom og Nord

18. Krieg: Transient

19. Godflesh: A World Lit Only By Fire

20. Yob: Clearing The Path To Ascend

21. Sargeist: Feeding The Crawling Shadows

22. Planning For Burial: Desideratum

23. Taake: Stridens Hus

24. Aphex Twin: Syro

25. Hexis: Abalam

26. Full of Hell & Merzbow: s/t

27. Nachtmystium: The World We Left Behind

28. Fen: Carrion Skies

29. Downfall of Gaia: Aeon Unveils The Thrones of Decay

30. Young And In The Way: When Life Comes To Death

31-50: Bloodbath, Cheatahs, Run The Jewels, Horned Almighty, Lord Mantis, Scott Walker + Sunn O ))), Kladovest, Temple of Void, Bastard Sapling, Sizzla, Nadja, Pact, Puteraeon, Khold, The Underachievers, Clark, Labyrint, Caïnan Dawn, Trap Them och Baptists.

Årets bästa korta skivor

2014 gjordes det ovanligt många briljanta EP-skivor och även en drös fina splitsinglar. I väntan på årets stora lista listar jag därför mina favoriter i årets flöde av de mindre formaten.

Årets bästa EP’s
1. Myrkur: s/t
2. Taake: Kulde
3. Ham Der Hasse: Den Der EP
4. Skod Kong: På En Fattig Mans Måde
5. Godflesh: Decline and Fall
6. Ceremony: Birds
7. Clockwork Indigo: s/t

Bästa splitskivor
1. Leviathan/Krieg
2. Whirr/Nothing
3. Paramnesia/Unru

 

Årets videoklappar del 2

Jag kanske inte gräver ner mig lika mycket i dancehallutbudet som förr men försöker ändå ha hyfsad koll på vad mina favoriter sysslar med. Praktiskt taget varenda låt som görs på Jamaica går att hitta på YouTube och det görs till och med en hel del officiella videos. Tyvärr ser de flesta likadana ut, att hitta en dancehallvideo utan rumpor är svårt. Positivt är iallafall att de inte bara innehåller trådsmala modeller, alla tjejer "duger som de är". (Kolla exempelvis in Busy Signals "Gal Yuh Good".)
2. Popcaan: Love Yuh Bad
Årets jamaicanska album är utan konkurrens Popcaans "Where We Come From", producerad av Dre Skull, samme man som låg bakom Vybz Kartels lysande album "Kingston Story" från 2011. Han är en väldigt intressant producent som tar in lite andra influenser i dagens dancehall, och till och med videon har lite andra ambitioner än det strömlinjeformade. Albumet har blivit en stor framgång och tagit Popcaan ut till en ny publik, på samma sätt som Vybz fick många nya fans efter "Kingston Story". Det finns även videos till två andra låtar från albumet ute, "The System" och "Everything Nice". Check it.
3. Konshens: Sumn Deh
Snuskigt men svängigt.
4. Demarco feat. Busy Signal: Loyal (Remix)
Min favorit de senaste åren har utan tvekan varit Demarco. Jämte Busy Signal är han Jamaicas mest pålitliga hitmaskin och här teamar de båda upp i en brofist-video mot alla "haters". Inga rumpor i den här heller!?
5. Alkaline: Gyal Bruk Out
Fast årets låt och årets genombrott står Alkaline för. Den unge sångaren som ser ut som femton och uppskattningsvis väger fyrtio kilo är också känd för att han ska ha tatuerat sig i ögonen (!). Hur detta rent praktiskt ska ha gått till finner jag inget svar på men säkert är iallafall att den jamaicanska dancehallscenen inte är främmande för vilda spekulationer och konspirationsteorier.
6. Busy Signal: Professionally
Jag hade helst velat länka till Busys "Hustler Anthem", ännu en "vi är äkta"-hyllning men den fanns inte som "officiell" video så den fick bli mer rumpor istället.

Best of 2014 so far

Tjugo grymt bra skivor som kommit under 2014 (utan inbördes rangordning):

Ceremony: Birds EP

Cheatahs: s/t

Coffinworm: IV.I.VIII

Godflesh: Decline and Fall EP

Hexis: Abalam

Indian: From All Purity

Iskald: Nedom og Nord

Kriegsmaschine: Enemy of Man

Lord Mantis: The Death Mask

Mutilation Rites: Harbringer

Nothing: Guilty of Everything

Paramnesia: s/t

Planning For Burial: Desideratum

Puteraeon: The Crawling Chaos

Sargeist: Feeding The Crawling Shadows

Svarttjern: Ultimatum Necrophilia

Twilight: III: Beneath The Trident's Tomb

Vanhelgd: Relics Of Sulphur Salvation

Woods of Desolation: As The Stars

Yob: Clearing The Path To Ascend

Årets bästa skivor 2013

Årets trettio bästa album 2013:

1. Slidhr: Deluge

2. Aosoth: IV: Arrow In Heart

3. Svart Crown: Profane

4. Svarthaueg: Drakonsk Magi

5. Hate Meditation: Scars

6. Fell Voices: Regnum Saturni

7. Deafheaven: Sunbather

8. All Pigs Must Die: Nothing Violates This Nature

9. A$AP Rocky: Long Live A$AP

10. Djevel: Besatt Av Maane Og Natt

11. Jesu: Everyday I Get Closer To The Light From Which I Came

12. Gehenna: Unravel

13. Regarde Les Hommes Tomber: Regarde Les Hommes Tomber

14. Locrian: Return To Annhilation

15. C R O W N: Psychurgy

16. Year of No Light: Tocsin

17. Thrall: Aokigahara Jukai

18. When Woods Make Graves: Mellifluous Throes

19. Throne of Katarsis: The Three Transcendental Keys

20. Celeste: Animale(s)

21. Nails: Abandon All Life

22. Rorcal: Világvége

23. Vattnet Viskar: Sky Swallower

24. Massemord: A Life-Giving Power of Devastation

25. Shining: 8½: Feberdrömmar I Vaket Tillstånd

26. Necrowretch: Putrid Death Sorcery

27. An Autumn For Crippled Children: Try Not To Destroy Everything You Love

28. Neige Éternelle: Neige Éternelle

29. Sannhet: Known Flood

30. My Bloody Valentine: m b v

31-50: Mogwai, Okus, Vuyvr, Haapoja, Ulcerate, Baptists, Grave Miasma, When Woods Make Graves (jepp, en till), Woe, Black Boned Angel, Pyramido, Lithotome, Call of The Void, Shallow Grave, Inquisition, Sigur Rós, Castevet, Danny Brown, Agrimonia och Czarface.

Det kom också ett gäng grymma EP's från band som Ash Borer, Hope Drone, Blut Aus Nord, Cold Body Radiation, The Resistance, Vestiges & Panopticon, Bölzer och Tod Huetet Uebel.

Sammantaget var det ett år med väldigt många bra skivor men utan den där riktiga klassikern. Det var året då jag återupptäckte amerikansk hiphop, då fransk metal var bättre än någonsin och året då jag började fundera på om man kan lyssna på FÖR mycket musik.

Årets bästa enligt metalmedia

Nörderiet fortsatte när jag roade mig med att sammanställa elva metaltidningars och -bloggars årslistor. Runt tvåhundra skivor nämndes på de olika listorna men vissa album dök upp så gott som på varenda en. Årets vinnare var otvivelaktigt Deafheaven som inte bara dök upp på nio av elva listor utan också toppade ett par.

De elva tidningarna och bloggarna som jag valde ut var Close-Up, Decibel, Terrorizer, Rock-A-Rolla, Stereogum, Steel For Brains, CVLT NATION, Pitchfork, Metal Hammer, Buzz Feed och Faster Louder.

9 röster:

Deafheaven: Sunbather

Carcass: Surgical Steel

Nails: Abandon All Life

6 röster:

Gorguts: Colored Sands

In Solitude: Sister

5 röster:

Altar of Plagues: Teethed Injury and Glory

Autopsy: The Headless Ritual

Inquisition: Obscure Verses For The Multiverse

KEN Mode: Entrench

Oranssi Pazazu: Valonielu

Subrosa: More Constant Than The Gods

Uncle Acid & The Deadbeats: Mind Control

Vilka skivor som jag tyckte var årets bästa kan ni läsa i inlägget ovan.

Vive La France!

Jämte USA har Frankrike varit det stora metallandet i år för mig. Hela åtta skivor bland de trettio främsta är imponerande. Dessutom från åtta olika franska städer. Så imponerande att jag inte kunde låta bli att göra en extremt nördig karta. Håll till godo.

 (Klicka på bilden för att se hela den fina kartan!)

På facebook...

Glad över att göra någon skillnad för banden jag skriver om, även om den är liten

Årets trettio bästa album 2012

1. Ash Borer: Cold of Ages
2. Mgła: With Hearts Toward None
3. Krallice: Years Past Matter
4. Terrorizer: Hordes of Zombies
5. Mutilation Rites: Empyrean
6. Svartidauði: Flesh Cathedral
7. Tesa: IV
8. Solbrud: Solbrud
9. Asphyx: Deathhammer
10. Planks: Funeral Mouth
11. Downfall of Gaia: Suffocating In The Swarm of Cranes
12. Black Breath: Sentenced To Life
13. Alpha & Omega meets Dan I: Blessed Are The Poor
14. Xibalba: Hasta La Muerte
15. Afgrund: The Age of Dumb
16. Nokturnal Hellstorm: Nokturnal Hellstorm
17. Lakei: Konspirasjoner
18. Anaal Nathrakh: Vanitas
19. This Gift Is A Curse: I, Guilt Bearer
20. Obsidian Tongue: Volume I: Subradiant Architecture
21. Marduk: Serpent Sermon
22. Blut Aus Nord: 777 - Cosmosophy
23. Pact: The Dragon Lineage of Satan
24. Eldjudnir: Angrboða
25. Winterfylleth: The Threnody of Triumph
26. Adrift: Black Heart Bleeds Black
27. The Secret: Agnus Dei
28. Napalm Death: Utilitarian
29. Death Grips: The Money Store
30. Gaza: No Absolutes In Human Suffering

Känner mig oerhört nöjd med att såhär redan i mitten av december kunna presentera min årslista. Tyder på att min planering blivit bättre... och kanske på att musikåret 2012 inte var riktigt lika vansinnesbra som förra året. Nu vid summeringen inser jag dock att det kommit minst femtio skivor i år som borde finnas i varje hem.
Bäst av alla släpp var dock inget album utan den självbetitlade trespårs-ep:n med det amerikanska blackmetalbandet Vattnet Viskar. En annan ep som spelats mycket är danske Klumbens debut. Den utsålda konserten på Stora Vega med Klumben och Raske Penge, Danmarks dancehallelit, var en av många fantastiska konserter under året. Andra var Nasum, Black Breath, Lock Up, Deafheaven, Russian Circles och This Gift Is A Curse. Minnesvärda var också givetvis de båda alternativfestivalerna i Köpenhamn, Heavy Days in Doomtown och Killtown Deathfest.

Årets trettio bästa album 2011

1. Liturgy: Aesthethica

2. Deafheaven: Roads To Judah

3. Krallice: Diotima

4. Wolves In The Throne Room: Celestial Lineage

5. Ravencult: Morbid Blood

6. Svarttjern: Towards The Ultimate

7. Iskald: The Sun I Carried Alone

8. Tombs: Path of Totality

9. Ringo Deathstarr: Colour Trip

10. Leviathan: True Traitor, True Whore

11. Panopticon: Social Disservices

12. Throne of Katarsis: Ved Graven

13. Blodsband: Det Eviga och Den Döde

14. Aosoth: III

15. Cryptborn: In The Grasp of The Starving Dead

16. Disma: Towards The Megalith

17. Balaclava: Crimes of Faith

18. Roffe Ruff: Barrabas

19. Iceage: New Brigade

20. Vybz Kartel: Kingston Story

21. Patria: Liturgia Haeresis

22. Lock Up: Necropolis Transparent

23. Yob: Atma

24. Jesu: Ascension

25. Indian: Guiltless

26. Mr. Death: Descending Through Ashes

27. Morbus 666: Mortuus Cultus

28. Fen: Epoch

29. Barn Owl: Lost in the Glare

30. Tsjuder: Legion Helvete

I år var standarden otroligt hög, kanske var 2011 faktiskt det bästa musikåren någonsin. Det gjordes en rad makalösa metalalbum där det fullkomligt unika "Aesthethica" var omöjligt att placera längre ner på listan. Deafheaven och grekiska (!) Ravencult var nya bekantskaper medan en rad andra artister levde upp till alla tänkbara förväntningar. Krallice fick till ett helgjutet album på sitt tredje försök och WITTR tackade för sig med ännu ett fantastiskt alster, som bara blev ännu bättre live.

Största positiva överraskningen, eller snarare chocken, var det svenska hiphop- och reggaeåret. Hela fyra bra album där Roffe Ruff var jämnast och Mohammed Ali och Kapten Röd var bitvis riktigt bra. Men flest hits gjorde definitivt Labyrint. Med lite mindre trams hade "Labababa" hamnat högt upp på årets albumlista.