Sedan albumet ”Revelations of Reckoning Day” har jag varit väldigt förtjust i det norska black metal-bandet Iskald. Eftersom det har varit tyst runt bandet ett tag hörde jag av mig till sångaren och gitarristen Simon Larsen för att kolla läget.
Vad har hänt sedan ni släppte er senaste skiva, ”Nedom og Nord” 2014?
Vi åkte ut på en turné ett par månader efter att vi släppte albumet. När vi kom tillbaka efter turnén gick saker och ting åt helvete. Vi blev av med vår replokal och jag tappade motivationen av flera orsaker. Jag flyttade mitt fokus från Iskald till vårt sidoprojekt Utbyrd. Vi spelade in en platta med det projektet som blev klar under hösten 2015 och efter det började det dyka upp nya idéer till Iskald. Motivationen kom tillbaka och vi har rett ut en del saker. Vi började skriva nytt material till Iskald och nu är vi i slutfasen av den processen. Vi satsar på att spela in vårt nya material i vår eller i sommar.
Hur liknar eller skiljer sig det nya materialet jämfört med ert tidigare?
När man har kommit fram till sitt femte album så har man börjat hitta ett eget sound och lyssnaren lär utan tvivel känna igen oss även på kommande plattor. Det som skiljer vår kommande skiva mot de tidigare är att den här kommer att vara än mer varierad. Låtarna skiljer sig mycket åt gentemot varandra och de har alla ett eget utryck. ”Nedom og Nord” bestod av sex stycken längre låtar, nästa album kommer ha fler och kortare spår.
Vilka artister och band inspirerar dig mest just nu när du skriver musik?
Jag har inga särskilda band eller artister som inspirerar mig men jag blir inspirerad av att lyssna på musik generellt. Det ger mig lust att skriva egen musik. Desto sämre musiken är, desto mer lust får jag att skriva något eget. Självklart har jag några favoritskivor men musiken jag skriver liknar inte den musiken alls, så jag klan inte säga att de påverkar mitt låtskrivande.
Hur skulle du själv beskriva ert sound?
Vi har alltid haft svårt att definiera oss utifrån en genre då det finns ”regler och krav” som man ska uppfylla inom genren, och utöver det hundratals olika subgenrer. Vi har valt att kalla Iskald för extrem metal och sedan får det vara upp till lyssnaren att se om de gillar det eller inte. Om jag ska beskriva de element som vi använder i vår musik så skulle jag säga att vi är melodiösa och ganska tekniska, med en black metal-atmosfär men med en modern och fet produktion.
Vilka är utmaningarna med att vara en duo? Fördelar och nackdelar?
Jag ser bara fördelar med det. Det ger oss klara arbetsuppgifter och vi slipper kompromissa när vi gör musik eftersom det är bara vi två som behöver känna sig nöjda med resultatet. Vi har prövat att skriva musik tillsammans med andra vid några tillfällen men det slutar alltid med att alla inte är hundra procent nöjda, och då är det inte bra nog. Vi spelar med en relativt fast livesättning som alltid är väldigt professionella i alla sammanhang.
Vad har ni för sättning när ni spelar live? Vilka musiker arbetar ni tillsammans med just nu?
Gitarristen Ben Hansen kom med i Iskald i samband med skivan ”Revelations of Reckoning Day” 2008 och har varit med sedan dess. Vår tidigare basist bodde för långt iväg för att kunna repa tillräckligt ofta så vi fick byta. Sedan ett år tillbaka så spelar Isak Hetzler (från bland andra Skaur) bas med oss. Vi har gjort en spelning med den här sättningen och ser verkligen fram emot fler spelningar framöver.
Var bor ni någonstans nu?
Vi bildades uppe i Sortland 2005 men flyttade till Bodø året därpå, och där bor vi fortfarande. Vi funderade under en period på att flytta längre söderut i Norge för att bli mer inkluderade i en scen men vi kände att vi lätt bara kunde bli en band i mängden. Här uppe i norr sticker vi ut mer, och nu har vi lyckats skapa en egen scen med flera andra band.
Hur ser du på black metal-scenen i Norge nu jämfört med när Iskald startade?
Jag har ingen större koll på vad som sker inom black metal-scenen generellt så jag vet inte om jag ska uttala mig särskilt mycket om den. Redan när vi började hade black metal blivit rumsrent i Norge och det mesta av mystiken kring scenen var borta. Det är bra för nu handlar det mer om musiken istället för cirkusen kring black metal. När vi startade Iskald kom det ett gäng yngre black metal-band som alla hade ett starkt musikaliskt fokus. De flesta gjorde det väldigt bra men de föll ganska snabbt i glömska. Vi däremot, vi kommer att bestå!
