Mina favoritskivor från 2021

 

ÅRETS BÄSTA LP’S (skivor längre än 25 min.)

1. Portrayal of Guilt: We Are Always Alone

2. Funeral Mist: Deiform

3. Youth Code & King Yosef: A Skeleton Key in the Doors of Depression

4. Ustalost: Before the Glinting Spell Unvests

5. Misotheist: For the Glory of Your Redeemer

6. Spectral Wound: A Diabolic Thirst

7. Teeth: Finite

8. G36 vs JK Flesh: Disintegration Dubs

9. Amenra: De Doorn

10. Asphyx: Necroceros

11. Fluisteraars: Gegrepen door de geest der zielsontluiking

12. Udånde: Life as a Purist

13. Panopticon: …And Again Into the Light

14. Forhist: s/t

15. Hellish Form: Remains

16. Djevel: Tanker Som Rir Natten

17. Whoredom Rife: Winds of Wrath

18. King Woman: Celestial Blues

19. Białywilk: Próżnia

20. Iskandr: Vergezicht

21. Groza: The Redemptive End

22. Paysage d'Hiver: Geister

23. Burial: Inner Gateways To The Slumbering Equilibrium At The Center Of Cosmos

24. Phrenelith: Chimaera

25. Kold: s/t

26. Enevelde: Gravgang

27. Sigsaly: Arrival

28. Abstracter: Abominion

29. Filmmaker: Screening Plexus

30. Lock Up: The Dregs of Hades

 

ÅRETS BÄSTA EP’S (skivor kortare än 25 min.)

1. Gnod/JK Flesh: Gnod vs. JK Flesh

2. Gatecreeper: An Unexpected Reality

3. Tech Level 2: Depths

4. Choke Chain: Endless Death

5. Vukari: Omnes Nihil

6. Schwefelgelb: Der Rest Der Nacht

7. Locust Revival: Mistakes

8. Ancient Methods: The Jericho Remixes

9. Choke Chain: Invoking Shadows

10. Acid Vatican: Holy See

Fem album att se fram emot under 2021

 

Nytt år, nya spännande släpp. Här vill jag tipsa om nya album från fem fantastiska band som är på gång. Fem album som jag förväntar mig hamnar på min topp tio när året summeras.


DÖDSRIT

Dalmasen Cristoffer Öster startade Dödsrit som ett soloprojekt men numera är bandet en kvartett där de andra medlemmarna något överraskande bor i Amsterdam. Förra albumet ”Spirit Crusher” var exceptionellt bra och jag hoppas att den nya plattan fortsätter i samma spår. Alltid lite oroande när ett band/projekt får nya medlemmar. 

När? Pressningen av plattan är försenad men allt är klart. Skivan släpps på bolaget Wolves of Hades (som bland annat släppte This Gift is a Curses debut) under våren.


RORCAL

Bandet bildades redan 2006 i Genève och jag upptäckte dem via den fantastiska skivan ”Vilávége” 2013. Minst lika bra var deras temaalbum ”Muladona” från 2019 som bygger på, eller snarare är en tonsättning av, Eric Stener Carlsons roman med samma namn.

När? Testpressen har nyligen godkänts av bandet så det borde komma under våren.


WIEGEDOOD

De tre medlemmarna i Wiegedood har samtliga varit tongivande på Belgiens musikscen. Två har spelat med Amenra, två är med i Oathbreaker, två i Living Gate och så vidare. Som band har de släppt trilogin ”De doden hebben het goed” där i synnerhet andra albumet var överjävligt bra. Det ska bli oerhört intressant att se hur de går vidare nu när trilogin är avslutad.

När? Albumet är färdigt, inklusive mastering, men det finns inget släppdatum vad jag vet.


HOODED MENACE

Många skulle säkert invända att finnarna i Hooded Menace spelar doom eftersom de blandar in så mycket death metal och andra stilar i sin musik men enligt mig är de världens bästa doomband. Ända sedan jag hörde deras debut ”Fulfill the Curse” så har jag varit såld. Förra albumet ”Ossuarium Silhouettes Unhallowed” var ett av deras absolut bästa hittills.

När? Det är i nuläget oklart om albumet är färdiginspelat men det ska släppas på Season of Mist under året.


AMENRA

Ett fullständigt unikt band, inte minst i livesammanhang, som förenar det hårda och det sköra på ett sätt som påverkar mig fysiskt. Förra albumet ”Mass VI” från 2017 var kanske deras bästa och nu ser jag verkligen fram emot en sjunde mässa.

När? Albumet släpps på jätten Relapse i ”mitten av året” enligt ett uttalande från bandet.


Andra album att hålla utkik efter under 2021:
Asphyx, Portrayal of Guilt, Suffering Hour, Culted, Sea of Bones och Au-Dessus.

 

 

Årets bästa skivor 2020 enligt mig

 

ÅRETS BÄSTA ALBUM

1. Regarde Les Hommes Tomber: Ascension

2. Ulcerate: Stare Into Death and Be Still

3. Afsky: Ofte jeg drømmer mig død

4. Aversio Humanitatis: Behold The Silent Dwellers

5. Dumal: The Confessor

6. Prison of Mirrors: De Ritualibus et Sacrificiis ad Serviendum Abysso

7. Choir Boy: Gathering Swans

8. Topographies: Ideal Form

9. Scáth Na Déithe: The Dirge of Endless Mourning

10. Svederna: Härd

11. Napalm Death: Throes of Joy in the Jaws of Defeatism

12. Jesu: Terminus

13. Sunken: Livslede

14. Fearing: Shadow

15. Tithe: Penance

16. Emma Ruth Rundle & Thou: May Our Chambers Be Full

17. Funeral Leech: Death Meditation

18. Yaldabaoth: That Which Whets the Saccharine Palate

19. Svabhavat: Black Mirror Reflection

20. Soft Kill: Dead Kids, R.I.P. City

21. Winterfylleth: The Reckoning Dawn

22. ACxDC: Satan is King

23. Ondskapt: Grimoire Ordo Devus

24. Armagedda: Svindeldjup Ättestup

25. Anaal Nathrakh: Endarkenment

26. Svartsyn: Requiem

27. Make Them Die Slowly: Ferox

28. Fluisteraars: Bloem

29. Panzerfaust: The Suns of Perdition - Chapter 2: Render Unto Eden

30. Inquisition: Black Mass For A Mass Grave

31-50: Temple of Void, Puteraeon, Ett Dödens Maskineri, Uniform, Turia, Akhlys, Over The Voids…, Neon Lies, Calligram, Foetal Juice, Horna, Primitive Man, JK Flesh, Auđn, Selbst, Mrs. Piss, Public Memory, Vile Creature, Ante-Inferno, Pilori

ÅRETS BÄSTA EP’S

1. The Criminal World: We Spilled Blood For The Money

2. Topographies: Difference & Repetition

3. Holy Fawn: The Black Moon

4. Schwefelgelb: Die Stimme Drängt

5. Tech Level 2: Revolve

6. Portrayal of Guilt: A Tempting Pain

7. Thomas P. Heckmann: Release The Pain

8. NNHMN: Deception Island 2

9. Cardopusher: Fed With Lies

10. Panopticon: s/t

Årets bästa skivor 2019

1. Mgła: Age of Excuse

2. Yellow Eyes: Rare Field Ceiling

3. Verwoed: De Val

4. Krypts: Cadaver Circulation

5. Rorcal: Muladona

6. Nusquama: Horizon Ontheemt

7. Black Marble: Bigger Than Life

8. Hope Drone: Void Lustre

9. Murg: Strävan

10. Drab Majesty: Modern Mirror

11. Barshasketh: s/t

12. Kontravoid: Too Deep

13. Gatecreeper: Deserted

14. This Gift Is A Curse: A Throne of Ash

15. Lust For Youth: s/t

16. All You Know Is Hell: Gape

17. Boy Harsher: Careful

18. Sarastus: Enter The Necropolis

19. Sinmara: Hvisl Stjarnanna

20. Vanum: Ageless Fire

21. Pyramido: Fem

22. Kalmankantaja: Kaski

23. Deathspell Omega: The Furnace of Palingenesia

24. Panzerfaust: The Suns of Perdition - Chapter I: War, Horrid War

25. Cloud Rat: Pollinator

26. Aihos: Hävityksen Maa

27. Bastard Grave: Diorama of Human Suffering

28. Ehlder: Nordabetraktelse

29. Abduction: All Pain As Penance

30. Earth and Pillars: Earth Vol. 2

Annat bra från 2019:

Adel, Ansome, Arkona, BENNETT, Blood Pact, Cardopusher, Chelsea Wolfe, Codex Empire, Culted, DC Youngfly, DIIV, Diploid, Diät, Djevel, Dungeon Acid, Fixmer/McCarthy, Fruset Rike, Full of Hell, Fuming Mouth, GRXGVR, Have A Nice Life, Institute, Jensen Interceptor, Jireel, JK Flesh, K27, Kim Gordon, Klaska, Koffee, Kohti Tuhoa, Life On Venus, Little Simz, Lord Mantis, Lowest Creature, Lunacy, Madi Banja, Misþyrming, Mortiferum, Multiple Man, Neil Landstrumm, No One Knows What The Dead Think, Novarupta, ODZ, Ossuaire, Parly B, Pessimist, Phobia, Raske Penge & Klumben, Riddim Tuffa, Rogga Johansson, Romina Cohn, Sannhet, Sarin, Shrine of Insanabilis, Slowthai, Soft Kill, Sun Worship, Sūrya, The Drums, The Underachievers, Thomas P. Heckmann, Ultha, Umwelt, Unconscious, Uniform & The Body, Voarm, VR SEX, Vukari, WarinD, Woe, Worsen m.fl.

Årets bästa skivor 2018

1. Slidhr: The Futile Fires of Man

2. Hooded Menace: Ossuarium Silhouettes Unhallowed

3. Death Fortress: Reign of the Unending
4. Dödsrit: Spirit Crusher

5. Drudkh: Їм часто сниться капіж (They Often See Dreams About the Spring)

6. Mutilation Rites: Chasm

7. Bosse-de-Nage: Further Still

8. The Order of Apollyon: Moriah

9. Panphage: Jord

10. Soft Kill: Savior

11. Kriegsmaschine: Apocalypticists
12. Afsky: Sorg

13. Vanhelgd: Deimos Sanktuarium

14. Wiegedood: De Doden Hebben Het Goed III

15. Funeral Mist: Hekatomb

16. Shallow Grave: Threshold Between Worlds

17. Outre: Hollow Earth

18. Sigsaly: Entity

19. Author & Punisher: Beastland

20. JK Flesh: New Horizon

21. Holygram: Modern Cults
22. Anaal Nathrakh: A New Kind of Horror

23. Sargeist: Unbound

24. Grivo: Elude

25. Svartidauđi: Revelations of The Red Sword

26. Thomas P. Heckmann: Body Music

27. Ultha: The Inextricable Wandering

28. Ennui: The End of Circle

29. Sacrificium Carmen: Hermetica

30. Helena Hauff: Qualm

Annat bra från 2018:

Ancient Methods, Anicon, Ansome, Arweenn, Ayarcana, Blush Response, Blutvial, Bones, Bongripper, Boy Harsher, Cantique Lépreux, Ceremony, Codex Empire, Cold Cave, Corpsessed, Craft, Cult Leader, Deadlife, Djevel, Endlec, Essenz, Fearing, Flatbush ZOMBiES, Fluisteraars, Goon des Garcons, Hengsle, Horna, Iceberg Black, Iskandr, Jensen Interceptor, KMRT, Kmyle, Lake Haze, Napalm Death, Nattravnen, Nordstaat, Novelist, Ontal, Panopticon, Parly B, Paul Birken, Phase Fatale, Radial, Rendered, Rotten Sound, Sarin, Schwefelgelb, Sleaford Mods, Soft Powder, The Soft Moon, Tomb Mold, Twilight, Unsconscious, Watain, Vilkacis, Yob m.fl.

Skivtips från Rogga Johansson

I samband med att jag intervjuade Rogga Johansson för Close-Ups räkning så passade jag få att fråga honom om vilka death metalalbum han tycker bör finnas i varje hem. Det blev fem tips från Mr Johansson:



MASSACRE "FROM BEYOND"
Helt enkelt världens bästa dödsmetallplatta, Kam Lees sång och Rick Rozz riff i kombination är helt oslagbart när det handlar om simpel köttig dödsmetall. En skiva med bara hits, som aldrig går att riktigt tröttna på.



FURBOWL "AUTUMN YEARS"
Som Entombeds "Wolverine Blues" fast där Entombed är rock så blandar Furbowl istället in svartrockstendenser.



EDGE OF SANITY "THE SPECTRAL SORROWS"
Fantastiska låtar och en fantastisk produktion. Dan Swanö är ett geni.

 

SIX FEET UNDER "HAUNTED"
SIX FEET UNDER "WARPATH"
Väldigt bespottat band just nu men deras tre första är otroligt bra. Egentligen fyra om man räknar med mini-lp:n "Alive and dead", som innehåller en av historiens bästa death metal-låtar, "Drowning".
"Haunted" låter som Obituary men hittigare och med bättre sång. "Warpath" är precis lika bra. Simpla men fantastiska riff.

Intervju: Rogga Johansson

Rogga Johansson, aktuell med albumet "Garpedans", är en av death metalvärldens hårdast jobbande musiker. I skrivande stund har han ungefär tjugo projekt igång och lika många bakom sig i historien.
- Jag brukar säga att jag har ett tusen projekt men bara ett band. Paganizer är mitt enda riktiga band, alla andra saker är på projektnivå. Jag insåg nyligen att jag har passerat 100-strecket på utgåvor nu om man räknar alla format. Men det har aldrig varit något ändamål att göra mycket, det är bara så jag jobbar. Jag gör låtar ofta och snabbt, och tror jag hade fått ångest om jag var tvungen att koka ner mina låtar och bara släppa nåt vartannat år. Kommer jag på mig med att jag upprepa mig så får jag väl sluta, om jag snor riff av mig själv. Jag tror bara att det har hänt två gånger hittills, säger Rogga och skrattar.

Men nu släpper du din första skiva under eget namn?
- Det har jag inte ens tänkt på, säger Rogga. Frånsett en best of-samling så är det faktiskt det. Jag orkade inte hittade på något nytt namn så jag körde med mitt eget. Sen är det ingen större skillnad mellan den här plattan och andra projekt. "Garpedans" är inspelad med samma killar som The Grotesquery (minus Kam Lee då förstås); Johan Berglund på bas och Brynjar Helgetun på trummor. Det blir ju så att man använder sina vänner till olika projekt, man ser vem som har tid och är sugen.

Den nya skivan "Garpedans" var ursprungligen skriven som en uppföljare till Demiurgs platta "Slakthus Gamleby" från 2010 och tar vid där den historien slutade.
- Jag skrev skivan för ungefär tre år sedan till Demiurg men vi var inte helt nöjda så plattan hamnade i en låda. Sen visade det sig efter ett tag att det inte var så stort intresse i bandet för en ny Demiurg-platta så istället så spelade jag in låtarna med Johan och Brynjar. Jag hade ingen tanke på att släppa det men så hörde Victor Hernandez från det mexikanska bolaget Chaos Records av sig och undrade om jag hade någonting som han kunde släppa. Och så kom det sig att "Garpedans" åkte fram ur lådan.

Rogga Johansson har bott hela sitt liv i den lilla orten Gamleby, drygt två mil nordväst om Västervik. Intill samhället ligger berget Garpedans, döpt efter jätten Garpe som enligt gammal folktro bor i berget.
- Jag är uppväxt med de här sagorna, berättar Rogga. Vi läste om jätten Garpe när jag var liten, och gjorde arbeten om det i skolan. Historien på albumet är lite som en skräckfilm som utgår från sagorna som jag har fått höra, men den är också influerad av Stephen King-novellen "The Mist". I novellen, som är min favorit av King, så öppnas det en reva mellan vår värld och en annan varifrån enorma väsen läcker ut. "Garpedans" påminner om Kings novell fast tvärtom. I min historia stiger människorna, genom en slags teleport, in i en annan värld.

Gamleby har ungefär tre tusen invånare, och genom åren har Rogga Johansson blivit allt mer uppmärksammad i närområdet. Förra året fick han Västervik kommuns kulturstipendium.
- Folk härifrån tycker ju att det är kul att jag skriver om Gamleby, säger Rogga. Att få stipendiet var kul, men att vara med på ceremonin och träffa en massa folk var inte lika roligt. Jag är gravt allergisk mot människor i större antal. Om jag skulle flytta skulle jag i så fall utanför Gamleby där det är ännu mindre folk. Jag får se världen när jag är ute och spelar. Berlin eller Madrid är jättekul i två dagar men sen är jag helt utmattad psykiskt. Att spela live är som, kan jag tänka mig, att hoppa fallskärm. Det är kul när man väl gör det men jobbigt hela vägen fram till dess. Timmen på scen är inte belöning nog för mig. I tjugoårsåldern gjorde jag en enmånadsturné runt i Europa. Tjugo länder på tjugofem dagar. Jag får många erbjudanden om spelningar med olika av mina projekt men jag tackar konsekvent nej. Det är smickrande men alldeles för mycket jobb och förberedelser. Om lusten faller på spelar jag ute med Paganizer, det räcker gott för mig. Vi repar typ två gånger i månaden, har gjort typ tjugo skivor och kan låtarna. Vi spelar på 2-3 festivaler om året, sen klarar mig resten av året. Jag kanske får se någon större stad, får gratis semester och gratis pilsner. Det är min fix, jag har inte så höga krav.

Det märks under samtalet att Rogga Johansson är väldigt nöjd med "Garpedans" och han blickar redan framåt.
- Det är enkelt att göra en fortsättning på historien och det är något som jag redan har funderat på. Nu när jag inte har Demiurg att skriva till så lär det bli det här projektet istället. Jag ser "Garpedans" som en start, det kommer med all säkerhet bli en uppföljare. Den här skivan är inte producerad riktigt som jag hade tänkt, allt går att göra mycket bättre. Så det är en sporre att göra en platta till och att göra allting bättre nästa gång. Större, bättre och snyggare.







En kortare version av texten har publicerats i tidskriften Close-Up.
www.closeupmagazine.net

Mina favoritskivor från 2016

 

Bästa album

1. Vanhelgd: Temple of Phobos

2. Ulcerate: Shrines of Paralysis

3. Inquisition: Bloodshed Across The Empyrean Altar Beyond The Celestial Zenith

4. Ash Borer: The Irrepassable Gate

5. Death Fortress: Deathless March of The Unyielding

6. Murg: Gudatall

7. Altarage: Nihl

8. Rorcal: Creon

9. Pyramido: Vatten

10. Ast: Fraktale

11. Panphage: Drengskapr

12. Unru: Als Tier Ist Der Mensch Nichts

13. Mizmor: Yodh

14. Bölzer: Hero

15. Anicon: Exegeses

16. Zhrine: Unortheta

17. Predatory Light: s/t

18. Skáphe: Skáphe 2

19. Krypts: Remnants of Expansion

20. Downfall of Gaia: Atrophy

21. Rotten Sound: Abuse To Suffer

22. Vermin Womb: Decline

23. Glorior Belli: Sundown (The Flock That Welcomes)

24. Urzeit: Anmoksha

25. Antaeus: Condemnation

26. Deathspell Omega: The Synarchy Of Molten Bones

27. Seven Sisters of Sleep: Ezekial's Hags

28. Sun Worship: Pale Dawn

29. Ultha: Converging Sins

30. Wode: s/t

31. Domkraft: The End of Electricity

32. Uada: Devoid of Light

33. Forteresse: Thèmes Pour La Rébellion

34. Ravencult: Force of Profanation

35. The Underachievers: It Happened In Flatbush

36. Angry Gods: The Clearing

37. Asphyx: Incoming Death

38. Gadget: The Great Destroyer

39. Cara Neir: Perpetual Despair is the Human Condition

40. Phantom Winter: Sundown Pleasures

41. Necrot: The Labyrinth

42. Magrudergrind: II

43. Trap Them: Crown Feral

44. Roffe Ruff: Och han älskade dom alla

45. Hermóðr: The Darkness of December

46. Halshug: Sort Sind

47. Surya: Apocalypse A.D.

48. Wormrot: Voices

49. Anaal Nathrakh: The Whole of The Law

50. Oranssi Pazuzu: Värähtelijä


Bästa splits och EP:s

1. Martröð: Transmutation of Wounds

2. Drudkh/Grift: Betrayed By The Sun/Hägringar

3. Krallice: Hyperion

4. Nachtzeit: Sagor i Natten

5. Teitanblood: Accursed Skin

6. Almyrkvi: Pupil of The Searing Maelstrom

7. Verwoed: Bodemloos

8. Chelsea Wolfe: Hypnos/Flame

9. Tombs: All Empires Fall

10. Full of Hell: Amber Mote In The Black Vault

Årets trettio bästa album 2015

 

1. Mgła: Exercises In Futility

2. Hope Drone: Cloak of Ash

3. Vanum: Realm of Sacrifice

4. Bosse-de-Nage: All Fours

5. Regarde Les Hommes Tomber: Exile

6. Deluge: Æther

7. VI: De Praestigiis Angelorum

8. Leviathan: Scar Sighted

9. Halshug: Blodets Bånd

10. Myrkur: M

11. Phantom Winter: CVLT

12. Creeping: Revenant

13. Vattnet Viskar: Settler

14. Dead In The Manger: Cessation

15. Nightslug: Loathe

16. Panopticon: Autumn Eternal

17. Hooded Menace: Darkness Drips Forth

18. Sannhet: Revisionist

19. Planks: Perished Bodies

20. Wiegedood: De Doden Hebben Het Goed

21. This Gift Is A Curse: All Hail The Swinelord

22. With The Dead: s/t

23. Soft Kill: Heresy

24. Chelsea Wolfe: The Abyss

25. Hermóðr: What Once Was Beautiful

26. The Underachievers: Evermore - The Art Of Duality

27. Dynfari: Vegferð Tímans

28. Krallice: Ygg Huur

29. Bastard Grave: What Lies Beyond

30. Necrowretch: With Serpents Scourge

 

Årets videoklappar del 7

21. Bloodbath: Church of Vastitas

Märkligt nog verkar det inte göras särskilt mycket metalvideos, åtminstone inte av de mer obskyra black metalgängen som jag diggar. Bloodbaths återkomst var extremt emotsedd. Plattan levde som väntat inte upp till mina enorma förhoppningar men var ändå väldigt bra. ”Church of Vastitas” är inte skivans bästa låt men bandets val som video uppenbarligen.

22. Behemoth: Blow Your Trumpets Gabriel

Jag har alltid gillat Behemoth men mer som fenomen än som skivartist (för många solon för min smak). Nu när Nergal bekämpat sin cancer förtjänar han verkligen en plats på alla årets listor, så även denna, och bandets videor brukar alltid vara snygga.

23. Myrkur: Nattens Barn

En av årets sensationer för mig. I egenskap av (typ) historiens första kvinnliga soloprojekt inom black metalgenren så har den här mystiska danskan fått mycket uppmärksamhet (kanske också delvis för sitt utseende). Jag kan bara säga att hon förtjänar all uppmärksamhet för det här är så jävla bra! Och en sjukt snygg video dessutom. Debutalbumet nästa år kan bli något extra.

24. Scott Walker + Sunn O))): Brando

Scott Walker gjorde en väldigt skum (fast skum på ett bra sätt) skiva med dronekungarna i Sunn O))) och årets mest pretentiösa video får ni på köpet.