Min årslista 2017

Bästa albumen 2017

1. Wiegedood: De Doden Hebben Het Goed II

2. Aosoth: V: The Inside Scriptures

3. Au-Dessus: End of Chapter

4. Spectral Voice: Erode Corridors of Unbeing

5. Phrenelith: Desolate Endscape

6. Rebirth of Nefast: Tabernaculum

7. Amenra: Mass VI

8. Yellow Eyes: Immersion Trench Reverie

9. All Pigs Must Die: Hostage Animal

10. Death Fortress: Triumph of the Undying

                                                      

11. Godflesh: Post Self

12. Taake: Kong Vinter

13. JK Flesh: Suicide Estate Antibiotic Armageddon

14. Dälek: Endangered Philosophies

15. Lorn: Arrayed Claws

16. Chaos Moon: Eschaton Mémoire

17. Grift: Arvet

18. Belus: Apophenia

19. Necrowretch: Satanic Slavery

20. Pyrolatrous: Teneral

                                                      

21. Woe: Hope Attrition

22. Ofermod: Sol Nox

23. Auđn: Farvegir Fyrndar

24. Celeste: Infidèle(s)

25. Over the Voids: s/t

26. Solbrud: Vemod

27. Krallice: Go Be Forgotten 

28. Primitive Man: Caustic

29. Slowdive: s/t

30. A$AP Twelvyy: 12

                                                      

31-50: Planning For Burial, Amantra, Lock Up, Full of Hell, Domgård, Wode, Altarage, Svartsyn, Get Your Gun, Der Weg Einer Freiheit, Throane, Manetheren, Phobia, Forteresse, Acrimonious, Undergang, Hexis, Author, With The Dead, Chelsea Wolfe

Bästa EP's/splits 2017

                          

1. Sinmara: Within The Weaves Of Infinity

2. Svartidauđi: Untitled

3. Vanum: Burning Arrow

4. Fides Inversa: Rite of Inverse Incarnation

5. Sinmara / Misþyrming: Split

6. Tod Huetet Uebel: N.A.D.A.

7. Hyperdontia: Abhorrence Veil

8. $uicideboy$: DIRTIERNASTIER$UICIDE

9. JK Flesh: Exit Stance

10. Paramnesia/Ultha Split

                           

Intervju: Rogga Johansson

Rogga Johansson, aktuell med albumet "Garpedans", är en av death metalvärldens hårdast jobbande musiker. I skrivande stund har han ungefär tjugo projekt igång och lika många bakom sig i historien.
- Jag brukar säga att jag har ett tusen projekt men bara ett band. Paganizer är mitt enda riktiga band, alla andra saker är på projektnivå. Jag insåg nyligen att jag har passerat 100-strecket på utgåvor nu om man räknar alla format. Men det har aldrig varit något ändamål att göra mycket, det är bara så jag jobbar. Jag gör låtar ofta och snabbt, och tror jag hade fått ångest om jag var tvungen att koka ner mina låtar och bara släppa nåt vartannat år. Kommer jag på mig med att jag upprepa mig så får jag väl sluta, om jag snor riff av mig själv. Jag tror bara att det har hänt två gånger hittills, säger Rogga och skrattar.

Men nu släpper du din första skiva under eget namn?
- Det har jag inte ens tänkt på, säger Rogga. Frånsett en best of-samling så är det faktiskt det. Jag orkade inte hittade på något nytt namn så jag körde med mitt eget. Sen är det ingen större skillnad mellan den här plattan och andra projekt. "Garpedans" är inspelad med samma killar som The Grotesquery (minus Kam Lee då förstås); Johan Berglund på bas och Brynjar Helgetun på trummor. Det blir ju så att man använder sina vänner till olika projekt, man ser vem som har tid och är sugen.

Den nya skivan "Garpedans" var ursprungligen skriven som en uppföljare till Demiurgs platta "Slakthus Gamleby" från 2010 och tar vid där den historien slutade.
- Jag skrev skivan för ungefär tre år sedan till Demiurg men vi var inte helt nöjda så plattan hamnade i en låda. Sen visade det sig efter ett tag att det inte var så stort intresse i bandet för en ny Demiurg-platta så istället så spelade jag in låtarna med Johan och Brynjar. Jag hade ingen tanke på att släppa det men så hörde Victor Hernandez från det mexikanska bolaget Chaos Records av sig och undrade om jag hade någonting som han kunde släppa. Och så kom det sig att "Garpedans" åkte fram ur lådan.

Rogga Johansson har bott hela sitt liv i den lilla orten Gamleby, drygt två mil nordväst om Västervik. Intill samhället ligger berget Garpedans, döpt efter jätten Garpe som enligt gammal folktro bor i berget.
- Jag är uppväxt med de här sagorna, berättar Rogga. Vi läste om jätten Garpe när jag var liten, och gjorde arbeten om det i skolan. Historien på albumet är lite som en skräckfilm som utgår från sagorna som jag har fått höra, men den är också influerad av Stephen King-novellen "The Mist". I novellen, som är min favorit av King, så öppnas det en reva mellan vår värld och en annan varifrån enorma väsen läcker ut. "Garpedans" påminner om Kings novell fast tvärtom. I min historia stiger människorna, genom en slags teleport, in i en annan värld.

Gamleby har ungefär tre tusen invånare, och genom åren har Rogga Johansson blivit allt mer uppmärksammad i närområdet. Förra året fick han Västervik kommuns kulturstipendium.
- Folk härifrån tycker ju att det är kul att jag skriver om Gamleby, säger Rogga. Att få stipendiet var kul, men att vara med på ceremonin och träffa en massa folk var inte lika roligt. Jag är gravt allergisk mot människor i större antal. Om jag skulle flytta skulle jag i så fall utanför Gamleby där det är ännu mindre folk. Jag får se världen när jag är ute och spelar. Berlin eller Madrid är jättekul i två dagar men sen är jag helt utmattad psykiskt. Att spela live är som, kan jag tänka mig, att hoppa fallskärm. Det är kul när man väl gör det men jobbigt hela vägen fram till dess. Timmen på scen är inte belöning nog för mig. I tjugoårsåldern gjorde jag en enmånadsturné runt i Europa. Tjugo länder på tjugofem dagar. Jag får många erbjudanden om spelningar med olika av mina projekt men jag tackar konsekvent nej. Det är smickrande men alldeles för mycket jobb och förberedelser. Om lusten faller på spelar jag ute med Paganizer, det räcker gott för mig. Vi repar typ två gånger i månaden, har gjort typ tjugo skivor och kan låtarna. Vi spelar på 2-3 festivaler om året, sen klarar mig resten av året. Jag kanske får se någon större stad, får gratis semester och gratis pilsner. Det är min fix, jag har inte så höga krav.

Det märks under samtalet att Rogga Johansson är väldigt nöjd med "Garpedans" och han blickar redan framåt.
- Det är enkelt att göra en fortsättning på historien och det är något som jag redan har funderat på. Nu när jag inte har Demiurg att skriva till så lär det bli det här projektet istället. Jag ser "Garpedans" som en start, det kommer med all säkerhet bli en uppföljare. Den här skivan är inte producerad riktigt som jag hade tänkt, allt går att göra mycket bättre. Så det är en sporre att göra en platta till och att göra allting bättre nästa gång. Större, bättre och snyggare.







En kortare version av texten har publicerats i tidskriften Close-Up.
www.closeupmagazine.net