Intervju: Bölzer

Fram till i år hade den schweiziska powerduon Bölzer släppt sammanlagt nio låtar men trots sin begränsade utgivning blivit både rejält omskrivna och uppskattade. Bandet är precis tillbaka från en turné med Behemoth och har tidigare även turnerat med band som Watain, Mantar och Grave Miasma. Nu släpps nio nya spår i form av Bölzers efterlängtade första album "Hero". När jag ber duons karismatiske men respektingivande frontfigur Okoi Jones att förklara vad deras omvälvande debutalbum handlar om blir svaret lika mångtydigt som omfattande.

- Konceptet för "Hero" är väldigt personligt, berättar Jones, men har också rötter i mitt intresse för mytologi, i synnerhet antik europeisk kultur. Albumet är strukturerat som en heroisk cykel men jag romantiserar också kring idén om en idol som människan kan se upp till, en källa till inspiration vilket jag känner en stor del av mänskligheten saknar. Om värdet i att överträffa sig själv, att sträva efter att vara sitt ultimata jag.

"Hero" är kulmineringen av Bölzers två tidigare tokhyllade EP-släpp "Aura" och "Soma", som kretsade kring begreppet dualism, en tudelning som genomsyrar allting. Debutalbumet kretsar kring individen som den sista komponenten i vad som formar en treenighet.

- Alla våra släpp kretsar kring ett jag, en centralgestalt som inte nödvändigtvis är jag själv, fortsätter Okoi Jones, eller KzR som han kallar sig i bandet. Man kan säga att "Hero" är min personliga bild av vad som definierar det moderna samhället. Det är ett sätt för mig att få utlopp för min ilska, mitt missnöje och min desillusionering. Jag känner mig ganska vilsen i dagens samhälle. Det blir någon form av eskapism för mig. Underliggande finns det ett socialt och politiskt kommenterande i mina texter men det är mer abstrakt och fungerar på många olika nivåer. Det finns alltid saker att lära från mytologin, det är lite vad som är essensen i en myt. Myterna representerar ofta ett folks kollektiva medvetande, deras kultur och tro, deras moral. Det är utifrån det som de här fantastiska berättelserna uppkommer. Det finns mycket att lära från dessa berättelser och jag tror att det är någonting som vi saknar idag. Människan idag saknar i stor mån band till sitt förflutna, till den kunskap som generationerna före dem har skaffat sig. Kunskap som har glömts bort.

Varför har det tagit så lång tid innan ni släppte ert debutalbum?
- Först och främst för att jag skriver långsamt. Jag ger alla idéer den tid de behöver. Sen har vi spelat väldigt mycket live också under de tre senaste åren så vi har inte haft så mycket tid att sita ner och skriva nytt material. Jag behöver ha den rätta inspirationen för att kunna nå upp till den standard som jag kräver av mig själv. Mycket av mitt låtskrivande sker intuitivt.

Många lyssnare reagerar på att ditt sätt att sjunga på "Hero" är annorlunda mot tidigare.
- Jag tycker inte att jag har förändrat så mycket utan jag har mer integrerat nya element. Tidigare har jag inte använt mig så mycket av ren sång med mer melodiska strukturer men det är någonting som jag har velat testa länge. Det kändes som att det verkligen passade bra i många av skivans passager.

"Hero" innehåller också två olika visselmelodier. Det är inte särskilt vanligt att metalband visslar på sina låtar.
- Ibland under ett skapande dyker det upp ögonblickliga infall som du känner att du måste använda fast att just använda visslade melodier var något jag planerade göra på ett tidigt stadium. De är menade att vara melodier som har sitt ursprung i dig själv, som bär på någonting från ditt förflutna eller från din framtid. Samtidigt är det en melodi som hör samman med de andra melodierna på skivan. Den första visslade melodin förs samman med "The Archer" som är andra spåret på skivan som i sin tur hänger ihop med det tredje spåret. Om du visslar melodin i "The Archer" märker du att den hänger ihop med den första melodin.

Det femte spåret är en kort körkomposition som Okoi har lånat från sin far som också var musiker.
- Min far är inte helt oväntat en av mina stora influenser. Jag fick hans tillåtelse att använda en av hans melodier och göra en version av den på skivan. Hans melodi dök upp när jag skrev sången och det kändes helt logiskt för mig att använda den. Jag gick på mycket konserter med min pappa och har även delat scen med honom vid något enstaka tillfälle när jag var yngre. Jag växte upp med mycket musik och det var även min far som lärde mig att spela gitarr. Den biten av min uppväxt är något jag är väldigt glad över.

Att beskriva hur Bölzer låter är inte enkelt. Duon kombinerar element från black och death metal med mer arketypiska melodier och en närmast primitiv energi.

- Musikaliskt känner jag att vi är progressiva men att vi samtidigt är stöpta i en tradition, säger Okoi Jones. Vi har dock alltid målet att sticka ut och ställa oss vid sidan om. Så länge våra lyssnare tycker att vi har en unik stil så är jag glad. Jag tycker att långt fler musiker borde sträva efter att låta unika istället för att försöka kopiera andra.

Okoi och Fabian, trummisen i Bölzer, träffades ute på en bar och fann varandra direkt. De hade samma idéer om musik och tre, fyra månader efter att de träffats började de spela tillsammans. Okoi spelade i en del band på Nya Zeeland, landet där han växte upp, varav det största var Aphelon. Han spelade också en period i bandet Deathcult hemma i Zürich men nu ägnar han all sin tid åt Bölzer.

Trots att Bölzer bara består av två personer så lyckades de leverera en massiv ljudvägg på scen. Okoi Jones använder en tiosträngad gitarr och kör den genom två gitarrförstärkare och en basförstärkare för att få ett fylligare ljud.

Även om sättningen gitarr och trummor är vanligt förekommande i exempelvis äldre black metal så höjer vissa ögonbryn åt att ni bara är en duo. Jag läste att ni aldrig spelar in någonting i studio som ni inte kan återskapa ni två på en scen?
- Efter att ha spelat tillsammans ett år ungefär så kände vi att vi ville fortsätta att vara en duo. Så länge det fungerar och är roligt på scen ser jag inget syfte med att ändra den dynamiken. Jag ser det mer som en givande utmaning att skriva för en duo, det gör att jag pushar mig själv. Jag försöker skapa så intressant och mångskiftande musik som möjligt men som samtidigt är minimalistisk. Jag gillar minimalism.




En kortare version av texten har publicerats i tidskriften Close-Up.

http://www.closeupmagazine.net/