Årets bästa skivor 2023

 

ÅRETS TRETTIO BÄSTA SKIVOR 2023*

1. Kold: Intet Mere Er

2. Krieg: Ruiner

3. Panopticon: The Rime of Memory

4. Slidhr: White Hart!

5. Taake: Et Hav av Avstand

6. Tithe: Inverse Rapture

7. Woe: Legacies of Frailty

8. Rorcal: Silence

9. Białywilk: Zmora

10. Yellow Eyes: Master's Murmur

11. Faidra: Militant : Penitent : Triumphant

12. JK Flesh: NO EXITS

13. Downfall of Gaia: Silhouettes of Disgust

14. Afsky: Om hundrede år

15. Fearing: Destroyer

16. Malum: In Nauseam

17. Ragana: Desolation's Flower

18. Rotten Sound: Apocalypse

19. Locust Revival: Good Grief

20. Grafvitnir: Into the Outer Wilderness

21. Blut Aus Nord: Disharmonium - Nahab

22. Mizmor: Prosaic

23. JK Flesh: PI11

24. One of Nine: Eternal Sorcery

25. Bastard Grave: Vortex of Disgust

26. Godflesh: Purge

27. Lathe of Heaven: Bound by Naked Skies

28. Beach Fossils: Bunny

29. Sól Án Varma: s/t

30. Kommand: Death Age

 

* längre än 25 minuter eller minst 15 spår (min s.k. ”grindcore-regel”)

 

Annat bra från året:

Ævangelist, Ancient Methods, The Arson Project, Autorhythm, Birdflesh, Bonjour Tristesse, The Bug, Choke Chain, Codex Empire, Comfort Cure, Crypto Order, Deafcult, Dougie Conscious, Dub Vizir, Ekman, Enevelde, Exit Electronics, Felsenmirror, Filmmaker, Fluisteraars, Foetal Juice, French Police, Full of Hell & Primitive Man, GEL, The Grifted, The Hanged Man, Harsh Symmetry, Hot Graves, Jah Warrior, Jaquarius, Krallice, L/F/D/M, Lowest Creature, Lunacy, Mānbryne, Manii, Marduk, Midnight Odyssey, Mungo's Hi Fi, Nashgul, Neil Landstrumm, Nghtly, Óreiða, Peder Mannerfelt, The Negative Bias, Runemagick, Scalameriya, Scáth Na Déithe, Schwefelgelb, Silent Servant, Terence Fixmer och Thomas P. Heckmann.

 

Jag har gjort en Spotifylista med hårda favoritlåtar från de två senaste åren (plus några äldre) som du hittar här

https://open.spotify.com/playlist/2cHYBVQdoWFWG75l9CCP1z?si=G1tYZOgiQ7yoPOGbbBhxow&pi=e-ZX73xyJISdm0

 

Årets bästa skivor 2022

 

ÅRETS TRETTIO BÄSTA SKIVOR (25 minuter eller längre)

 

1. Det eviga leendet: Reverence

2. Ultha: All that has Never been True

3. Heltekvad: Morgenrødens Helvedesherre

4. Absent in Body: Plague God

5. JK Flesh: NEW RELIGIONS OLD RULES

6. Eschatology: s/t

7. Vanum: Legend

8. Scitalis: Doomed Before Time

9. Hell Militia: Hollow Void

10. Piołun: Rzeki Goryczy

11. Hexis: Aeternum

12. JK Flesh: Sewer Bait

13. Verberis: Adumbration of the Veiled Logos

14. Blut Aus Nord: Disharmonium - Undreamable Abysses

15. Asarhaddon: Thurofreminga

16. Au-Dessus: Mend

17. Holy Fawn: Dimensional Bleed

18. JK Flesh: Veneer of Tolerance

19. Mizmor & Thou: Myopia

20. Young Prisms: Drifter

21. Drudkh: All Belong to the Night

22. Grafvitnir: Tunes of Sitra Ahra

23. T.G.T.B.: Stockholm Soul

24. Cloud Rat: Threshold

25. Norna: Star is Way Way is Eye

26. Sisyphean: Colours of Faith

27. Schwefelgelb: Whirlpool-Gedanken

28. Ex-Heir: Body Scam

29. Faceless Entity: The Great Anguish of Rapture

30. Primitive Man: Insurmountable

 

ÅRETS BÄSTA KORTARE SKIVOR (under 25 minuter)

1. Silver Knife: Ring

2. Fearing: Desolate

3. Mungo's Hi Fi & Kiko Bun: Riddim General

4. Scalameriya: 47031

5. Forever Grey: Sympathy Garden

6. French Police: Onyx

7. Arbogakvinnan: Nervsnittad

8. Killing Pace: s/t

9. Silent Servant: Optimistic Decay

10. Doedsvangr: Koinonia

 

Annat som var bra:

Aara, Ante-Inferno, Antigama, Ashes, Beenkerver, Blackbraid, Blushing, Buzz Kull, Caustic Phlegm, Comfort Cure, Compassion, Crust, Deathspell Omega, Drvg Cvltvre, Eradicate, Exit Electronics, Filmmaker, Fugitive, Full of Hell, GEL, General Dynamics, Glemsel, Goon des Garcons*, Helpless, Hissing, Implore, Krallice, KUSS, L/F/D/M, Lacing, Locust Revival, Lurid, Maedon-X, Moy'noq, Neil Landstrumm, Orm, Phase Fatale, Pilori, Qual, Sickrecy, Sunrise Patriot Motion, The Bug, Udånde, Vermin Womb, WAVRUNNR och Wolfbrigade

 

Jag har tyvärr inte hunnit göra mina listor med årets låtar så ni får hålla till godo med en lista med mina trettio favoritskivor (25 minuter och längre) som ni hittar här:

BÄSTA SKIVORNA 2022 enligt Isac

En väldigt varierad kompott...

Vendetta-special: Ole Pedersen Luk (Afsky, Heltekvad, ex-Solbrud)

 

Som frontfigur i Solbrud fick han metalvärlden att ta dansk black metal på allvar, och med sitt soloprojekt Afsky har han gjort den allt mer populär. Jag fick chansen att prata med Ole Pedersen Luk, som i år dessutom har debuterat med det fantastiska bandet Heltekvad.

Solbrud bildades 2010 och blev framförallt efter det klassiska albumet ”Jærtegn” 2014 fanbärare för den danska black metalvåg som har sköljt över världen sedan dess.

Hur ser du på utvecklingen av dansk black metal de senaste tio åren?

- Jag tycker det är galet hur mycket som har hänt sedan jag började. Det har kommit ut många band och projekt och jag tycker bara att det är fantastiskt att black metal kan blomstra igen. Vi har en bra scen i Danmark och många duktiga musiker. För tio år sedan var det svårt att anordna en konsert med enbart black metalband. Idag måste du verkligen välja vilka du vill boka till en sådan konsert eftersom det finns så många band att välja bland.

Och det verkar som att ännu fler band är på gång. Jag har blivit tillfrågad av unga fans om inspelningsknep och om jag vill komma och lyssna på vad de håller på med. Vi pratar om ungdomar som fortfarande går i grundskolan, det är jättekul att det finns en sådan återväxt.

 

I maj gjorde du din allra sista konsert med Solbrud. Varför tog du beslutet att lämna bandet och hur känns det nu?

- Jag valde att lämna bandet efter många överväganden men hade jag inte haft Afsky så hade jag nog blivit kvar i bandet. Men med tiden kände jag att det var roligare att  lägga min energi på Afsky, och då valde jag att lämna för allas skull, inte minst min för egen. Jag hade dessutom skrivit Heltekvads debutskiva "Morgenrødens helvedesherre" tillsammans med Simon Skotte från Sunken, och kände i största allmänhet att jag behövde en förändring.

Och jag är nöjd med beslutet. Det var som att lämna en flickvän sedan många år, men jag ångrar ingenting.

 

Vilka är de största skillnaderna mellan Solbrud och Afsky?

- För det otränade örat låter banden nog ganska lika varandra men den största skillnaden är helt klart att Solbrud är betydligt mer monotont. Jag behövde nog också komma ifrån det lite grann. Den genomsnittliga låtlängden för Afsky ligger runt 7-8 minuter medan Solbruds brukar vara över 10 minuter. Fördelen är att det finns utrymme att dra ut på tiden och skapa en längre utvecklingsprocess vilket definitivt har sina kvaliteter. Men jag behövde även testa något annat. Jag ville skriva låtar med fler riff och fler melodier och där det, enligt mig, händer mer. Samtidigt är Afsky också väldigt personligt för mig. Till en början var jag tveksam till om jag ens skulle ge ut mina låtar men jag tog klivet och det är jag tacksam för idag.

 

Vilka musiker hjälper dig när du spelar live med Afsky?

- Just nu består bandet av Simon Frenning (Morild) på trummor, Simon Skotte (Sunken) på gitarr och Jonas Faghtman (Sunken) på bas. Vi ska faktiskt ut på turné med Sunken i höst, och då spelar Morilds trummis även med dem, eftersom de för närvarande saknar en trummis.

 

Enligt mig har du en perfekt black metal-röst. Hittade du ditt uttryck direkt när du försökte sjunga på det sättet, eller var det en lång process?

- Det känns som att jag har nått en punkt nu där jag kan göra vad jag vill med min sång och mitt uttryck. När jag till exempel lyssnar på den första Solbrud-skivan kan jag höra att jag har utvecklats mycket sedan dess. Jag önskar att jag kunde spela in de låtarna igen, säger Ole och skrattar.

Jag har alltid älskat black metal och speciellt sången, så det låg mig nära att börja sjunga så, men det tog ett tag innan jag blev nöjd med hur det lät.

 

De senaste åren har du fått skjuta upp konserter för att du skadat din hand inte en, utan två gånger! Vad hände? Har du otur?

- Första gången var jag full och andra gången antar jag att jag bara var dum. Det är den kortfattade förklaringen, säger Ole och skrattar igen.

 

Jag följer dig på Instagram och det känns som att naturen betyder mycket för dig?

- Jag älskar naturen. Jag kan sitta i timmar på samma plats och bara ta in omgivningen. Allt från träd och moln till djur och insekter. Naturen och världen är på så många sätt en magisk plats, om man väljer att se det så. Att så många människor inte tar hand om naturen gör mig bara otroligt ledsen. Jag bor i stan nu men jag tror att jag kommer att flytta ut i naturen någon dag och bara glömma resten av världen.

 

Vad inspirerar dig när du skriver musik och texter?

- Liv och död. Att vara här och att inte behöva vara här en dag till. Frustrationen när jag slår på nyheterna och ser hur fruktansvärt människor behandlar varandra, djur och naturen. Maktlöshet när jag känner mig liten och inte kan göra annat än att bara se på när allting förfaller. Det är i första hand vad Afsky handlar om. Det är ett väldigt personligt projekt för mig och jag gör det främst för min egen skull.

I år kom även debutalbumet från projektet Heltekvad, som är min favoritskiva från 2022 hittills. Hur startade projektet och vem är en del av det?

- Kul att du gillar det! Vi är väldigt nöjda med skivan själva. Heltekvad började egentligen mest som ett demoprojekt för skojs skull. Jag hade Simon Skotte från Sunken på besök (vi bor inte i samma stad) och vi bestämde oss för att spela in några låtar, bara rakt upp och ner utan så mycket betänketid. Vi gjorde snabbt de två första spåren till skivan. Dagen efter skrev vi två till, och tredje dagen skrev vi de tre sista. Vi spelade in allt på en gång, och på så vis var det mer en demo som vi hade gjort. Men vi tyckte att det lät så bra att vi fick Simon Frenning att lägga på trummor samma vecka. Sedan la jag till sång och så vi hade plötsligt en skiva.

Eisenwald ville ge ut den och nu ska vi spela vår andra livekonsert i december på Pest Fest i Köpenhamn. Jag tror att både Simon och jag behövde göra lite musik med mindre regler och där det bara ska vara roligt. Våra andra projekt är helt klart mer seriösa, så det är skönt att ha ett projekt där allt kan vara lite mer löst.

 

Heltekvads album har ett tydligt riddartema, och ni spelar live i riddarmunderingar. Varför valde ni det spåret?

- Det finns inga andra danska black metalband med det temat, så vi nappade på det. Det ger stor frihet att spela melodier i både dur och moll, så det är ett roligt koncept rent musikaliskt. Och vem tycker inte att riddare och slott är coola?, säger Ole och skrattar.

Afsky ger ut sina skivor på Vendetta Records och har precis släppt den helt akustiska ep:n "I Stilhed".

Jag blev lite förvånad över att du inte sjöng på EP:n. Vilka var dina tankar runt det här släppet?

- Jag skulle aldrig ägna mig åt skönsång, det överlåter jag till andra. Jag gjorde skivan för att jag ville släppa några av de akustiska styckena i sin ursprungliga form, utan att något annat skulle störa. De flesta av Afskys låtar börjar med en akustisk gitarr och jag skriver nästan alltid melodier på det sättet, så det kändes passande med ett akustiskt album.

Sedan hade jag också några spår som jag inte visste vad jag skulle göra med, som fick plats på skivan. Jag håller på med en ny Afsky-skiva men vissa låtar passade inte in där och därför började jag arbeta med den akustiska EP:n parallellt. Allting har dragit ut på tiden eftersom det är krävande att göra två skivor med Afsky samtidigt. Plus att albumet med Heltekvad skulle färdigställas liksom ytterligare ett album med Solbrud. Så det har varit mycket på en gång.

Jag kan alltså avslöja att det kommer en skiva till med Solbrud som jag medverkar på. Vi var mitt uppe i processen när jag bestämde mig för att sluta men jag lovade att göra klar skivan som vi jobbade med. Den kommer att släppas någon gång under 2023.

 

Hur ser framtiden ut för Afsky och Heltekvad?

- Jag hoppas såklart att Afsky har en ljus framtid. Vi vill ut och spela live så mycket som möjligt. Det är det jag brinner och lever för. Utan musiken och de upplevelser som den ger så vet jag inte vad jag skulle lägga all tid på. Heltekvad kommer nog alltid att vara sidoprojektet, och eftersom vi alla tre har våra primära projekt är alla överens om att Heltekvad inte ska ta tid från de andra banden. Men vi vill gärna ut och spela mer med Heltekvad också.

Jag hoppas på många turnéer med Afsky. Nästa skiva är som sagt på väg och även den kommer att släppas 2023. Jag ser verkligen fram emot det, då det enligt mig är det bästa jag har skrivit. Jag har redan idéer till nästa skiva efter det, så du kan förvänta dig mycket mer musik från mig!

 

Heltekvads debutalbum finns ute nu på Eisenwald liksom Afskys EP ”I Stilhed”, utgiven på Vendetta Records.

 Bilden på Ole är tagen av Kathrine Allerslev.

 

Vendetta-special: Scitalis

 

Den främsta anledningen till att göra en special om Vendetta Records är att det släpps så många bra skivor på bolaget. Hade det inte varit för att jag har följt Vendetta de senaste åren så hade jag missat en massa bra band, som svenska Scitalis. Jag skickade några frågor till det hemlighetsfulla black metalbandet (liksom många andra projekt så avslöjar medlemmarna inte sina riktiga namn).

- Idén till Scitalis började under 2019 då jag  hade en vision om hur jag ville att projektet skulle se ut, berättar A, som sjunger och spelar bas. Sen kom jag i kontakt med gitarristen S och därefter provade vi olika musiker. Till slut hittade vi medlemmar som passade, och under 2020 började vi skriva låtar till det som skulle bli EP:n ”Awakening”. Efter det släppet hade vi några avhopp från bandet och vi hade lite problem med att hitta nya medlemmar. Nu är vi dock en stabil uppsättning som består av mig, S, L på kompgitarr och W på trummor.

 

Varifrån kommer inspirationen till er musik? Vilka andra artister har ni påverkats av?

- Två black metalscener som vi gillar är den polska och isländska. Batushka och Sinmara är två band som vi har hämtat inspiration från. Vissa har jämfört oss med Watain men vi kan inte själva höra likheten. Vi brukar säga att vi spelar black metal och sedan får man göra sin egen tolkning.

 

Ni håller till i Umeå? Finns det en black metalscen i staden?

- Det stämmer. Umeås black metalscen är väl inte jättestor men det finns några andra band som Naglfar, Malakhim och Wormligh.

 

Efter en mycket lovande EP förra året så albumdebuterade ni nyligen. Berätta om albumet. Hur går er process till, vem skriver text och musik?

- Vårt debutalbum ”Doomed before time” skrevs under vintern 2020. Efter EP:n så bestämde vi att S skriver all musik och jag skriver alla texter. Sen sitter vi två ihop och bestämmer hur slutresultatet ska bli. Vi spelade in skivan hos Malmer Productions där Max Malmer både mixade och skötte mastringen.

”Doomed before time” handlar i stora drag om att mänskligheten har varit dömd att lida sedan tidens början. Att vi har ett uråldrigt mörker inom oss som inte vill släppa taget.

 

Hur ser den närmaste framtiden ut för Scitalis?

- Vi är redan i planeringsstadiet inför nästa inspelning. Sedan hoppas vi på att boka in några fler spelningar till under hösten och framåt. Det har varit lite svårt att hitta spelningar då det mesta har varit framflyttat sedan pandemin.

 

Scitalis debutalbum finns ute nu på Vendettta Records.

Vendetta-special: Kold

 

Ett av mina favoritskivbolag de senaste åren har varit tyska Vendetta Records. Bolaget ger inte bara ut de bästa tyska black metalbanden utan många bra band och projekt från andra länder som USA, Danmark och även från Sverige. För ungefär ett år sedan gav det danska black metalprojektet Kold ut sin utmärkta självbetitlade debut-EP på bolaget. Jag tog ett snack med Mathias Skov Samsø Jepsen som både sjunger och spelar trummor i bandet.

- Kold är ett tvåmannaprojekt bestående av mig och Nicklas Johansen på bas och gitarr. Projektet startade under våren 2020 som ett musikaliskt utlopp för oss båda, berättar Mathias.

EP:n, som vi debuterade med, skrev vi och spelade in på varsitt håll, i Svendborg respektive Slagelse. Med ett skiftande fokus på både inspelning och produktion avslutade vi skivan i februari 2021. På grund av hur processen såg ut så kan man säga att EP:n skapades i ett melankoliskt tillstånd där ensamhet och längtan blev de två kärnelementen i musiken.

Melankoli och hopplöshet är som två bärande pelare i vår musik. En stor del av Kold handlar om att förmedla levda känslor – så ärligt som möjligt.

Rent musikaliskt är vi inspirerade av den andra vågen av black metal. Men vi arbetar konsekvent med att alltid skapa en mer komplex blandning av melodier och rytmisk variation. Det atmosfäriska uttrycket och i hög grad de melodiska inslagen är den bärande grunden.

Hur går processen till, vem skriver texter och musik?

- Skrivprocessen börjar med att Nicklas skriver utkast till låtar som han skickar vidare till mig. Jag jobbar vidare med texterna, förbereder sångskisser och arrangerar trummor som jag sedan spelar in.

Därefter diskuterar vi den demoinspelning som vi har spelat in. Det är mycket sällan det görs större förändringar i arrangemanget men vi kan finjustera mindre detaljer. Sedan startar vi själva inspelningen, fortfarande i olika delar av landet, som till sist mixas och mastras.

 

Vilka teman skriver du om i dina texter?

- Själva EP:n behandlar en rad olika teman som isolering, förlust och maktlöshet. Sångerna är samtidigt uppbyggda som sagor, fabler eller mytiska äventyr. Men alla berättelser bär på underliggande sanna och verkliga känslor och upplevelser.

 

Det första släppet är en EP som är över 38 minuter lång. Ni kunde lika gärna ha kallat den för ett album. Finns det någon speciell anledning till att ni definierar den som en EP?

- Det beror främst på att EP:n från början enbart var tänkt som ett slags kreativt utlopp för oss båda. Vi tänkte först ge ut den på egen hand men efter att Vendetta engagerat sig så hade vi en dialog om vad releasen skulle heta. Vi valde att sätta EP-formatet som en etikett, det blev vårt sätt att liksom lägga örat mot marken och lyssna på mottagandet av debuten. Det har varit över all förväntan.

 

Har ni ett album på gång nu?

- Ja, vi håller just nu på att avsluta inspelningen av vårt kommande debutalbum, som vi också kommer att släppa på Vendetta Records.

 

Hur skiljer sig nästa release från EP:n?

- Nästa släpp blir mer komplext med ett mycket större fokus på kompositioner, som i det här fallet förlitar sig betydligt mer på atmosfär och melodiöshet än vad EP:n gjorde. Vi har också försökt bryta lite mer med genrekonventionerna för att göra uttrycket och innehållet mer intressant och nyanserat.

 

Det finns många bra danska black metal-band just nu. Har du någon förklaring till varför det har varit en "boom" de senaste 5-10 åren?

- Det är svårt att ge en tydlig förklaring. Men det råder ingen tvekan om att det under de senaste fem åren har funnits många artister vilka var och en på sitt sätt har blåst nytt liv i genren. Det har givit genklang hos skivbolagen. som till exempel Vendetta, och i förlängningen bland lyssnarna och metalscenen i stort.

 

Har ni spelat något live? Om inte, planerar du att göra det?

- Vi har inte spelat live än. Men vi har precis fått ihop ett band så vi planerar att göre ett antal spelningar när debutskivan släpps.

Kolds debutalbum når butikerna i oktober.

Mina favoritskivor från 2021

 

ÅRETS BÄSTA LP’S (skivor längre än 25 min.)

1. Portrayal of Guilt: We Are Always Alone

2. Funeral Mist: Deiform

3. Youth Code & King Yosef: A Skeleton Key in the Doors of Depression

4. Ustalost: Before the Glinting Spell Unvests

5. Misotheist: For the Glory of Your Redeemer

6. Spectral Wound: A Diabolic Thirst

7. Teeth: Finite

8. G36 vs JK Flesh: Disintegration Dubs

9. Amenra: De Doorn

10. Asphyx: Necroceros

11. Fluisteraars: Gegrepen door de geest der zielsontluiking

12. Udånde: Life as a Purist

13. Panopticon: …And Again Into the Light

14. Forhist: s/t

15. Hellish Form: Remains

16. Djevel: Tanker Som Rir Natten

17. Whoredom Rife: Winds of Wrath

18. King Woman: Celestial Blues

19. Białywilk: Próżnia

20. Iskandr: Vergezicht

21. Groza: The Redemptive End

22. Paysage d'Hiver: Geister

23. Burial: Inner Gateways To The Slumbering Equilibrium At The Center Of Cosmos

24. Phrenelith: Chimaera

25. Kold: s/t

26. Enevelde: Gravgang

27. Sigsaly: Arrival

28. Abstracter: Abominion

29. Filmmaker: Screening Plexus

30. Lock Up: The Dregs of Hades

 

ÅRETS BÄSTA EP’S (skivor kortare än 25 min.)

1. Gnod/JK Flesh: Gnod vs. JK Flesh

2. Gatecreeper: An Unexpected Reality

3. Tech Level 2: Depths

4. Choke Chain: Endless Death

5. Vukari: Omnes Nihil

6. Schwefelgelb: Der Rest Der Nacht

7. Locust Revival: Mistakes

8. Ancient Methods: The Jericho Remixes

9. Choke Chain: Invoking Shadows

10. Acid Vatican: Holy See

Musikåret 2021

En bra bit in på året så kändes 2021 som ett svagt musikår. Om ni läste min text om fem album jag förväntade mig mycket av (se nedan) så blev det inte så bra. (Wiegedood kommer i januari men jag har farhågor inför att det kan bli lite platt.)

Amenra levde först inte upp till mina förväntningar men tog sig under året och nu tycker jag om albumet även om jag hade önskat mig fler spår.

De övriga tre (Dödsrit, Hooded Menace och Rorcal) levde tyvärr inte upp till mina förväntningar. Dödsrit var okej men som jag var rädd för så har de tappat bort mycket av sin identitet när de blev ett band istället för soloprojekt. Hooded Menace vältrade sig i gamla heavy metal-referenser och gjorde sitt sämsta album hittills. Rorcals samarbete med noiseartisten Earthflesh var bara misslyckat. En stor besvikelse med tanke på deras mästerverk Muladona för två år sedan.

Det är väl lika bra att ta alla besvikelser först. Skivorna från Wolves in the Throne Room, Withered och Year of No Light var som väntat trista. Krallice förstår jag mig tyvärr inte på längre.

En annan artist som inte alls levde upp till klassen från sitt förra album var Black Marble och Cold Caves EP var riktigt svag. Det gjordes en hel del bra indie/coldwave-låtar men inga album som höll.

Men om man bortser från dessa besvikelser så kom det såklart en massa bra musik också och i takt med att månaderna gick så upptäckte jag fler och fler bra skivor. Som avslutning på året kom det tre fina album i mitten av december när alla redan hade hastat klart sin bästa-listor: Phrenelith, Funeral Mist och Ustalost. Phrenelith kunde inte leva upp till förväntningarna efter sitt fantastiska album Desolate Endcape men de andra har växt sig starkare för varje lyssning.

Fyra album utkristalliserade sig tidigt och stod lite i en klass för sig innan Ustalost och Funeral Mist också gav sig in i leken. Men även utanför topp sex finns det en massa bra musik. Om jag nu tittar på min lista så är topp trettio väldigt stark och en hel del bra skivor hamnar utanför listan. Det kom också en drös med fina kortare släpp.

På tal om det så lackade jag till slut ut på den godtyckliga kategoriseringen av vad som är ett album och vad som är en EP. Jag vet inte om jag har löst problemet för egen del men i år har jag i alla fall gjort en distinktion. Allt över 25 minuter i längd är ett album, det som är kortare räknar jag som EP.* Det blir problem med en sådan regel när det kommer till grindcore men det får jag väl ta.

 

Mina favoriter från 2021 hittar du i inlägget ovanför ↑

 

De senaste åren har jag också summerat musikåret med Spotifylistor och precis som förra året så blev de tre stycken som representerar de genregrupper som jag lyssnar på:

LISTA MED METAL/PUNK ETC

LISTA MED INDIE/COLDWAVE/SYNT ETC

LISTA MED ELEKTRONISK MUSIK (EBM/ACID ETC)

Hoppas att du hittar en massa som du gillar!

 

*Distinktionen används bland annat I Storbritannien. Utdrag från Wikipedia: In the United Kingdom, any record with more than four distinct tracks or with a playing time of more than 25 minutes is classified as an album for sales-chart purposes.