fredag 2 januari 2009

De tio bästa albumen 2008


1. Midnite "Kayamagan"
2. Satyricon "The Age of Nero"
3. Arkaingelle "O'Pen"
4. Abysmal Dawn "Programmed To Consume"
5. Bloodbath "The Fathomless Mastery"
6. Mogwai "The Hawk Is Howling"
7. Grave "Dominion VIII"
8. Biblical "Jah Infinite"
9. Wiley "Grime Wave"
10. Revalation "Serious Matters"

Så blev det slutligen Midnites tur att få min ”årets album”-utmärkelse till sist. Till stora delar handlade det om att Vaughn Benjamin, som åtminstone numera får sägas vara synonym med Midnite, ”befann sig på rätt ställe vid rätt tillfälle”. Visst är hans samarbete med Desmond Williams, betitlad ”Kayamagan”, ett grymt bra album men det är ändå knappast topp fem i Midnites katalog. För två år sedan satte jag deras album ”Current” på en nionde eller tionde plats, idag hade det tveklöst varit i topp. Det handlar dels om konkurrensen under året men också om var jag befinner mig som lyssnare. Tydligen var jag inte helt redo att ta till mig det albumets storhet på det sätt som jag är det idag. Men i år så var det hursomhelst dags för Midnite att ta förstaplatsen. Lite märkligt var det dock att Vaughn Benjamin var engagerad i fem album under Midnites flagg och ”Kayamagan” var det enda som var riktigt bra.
Topp tio ”delas lika” mellan fyra reggaealbum och fyra metalalbum. En närmare redogörelse om dessa genrer finns att läsa nedan.
De övriga två är troligen överraskningar för de flesta, eftersom till och med jag är överraskad själv. Vem hade kunnat tro att Mogwai, tio år efter jag lyssnade på dem som mest, skulle släppa ett så relevant album som ”The Hawk Is Howling”? Men det är verkligen ett album av hög och jämn kvalitet med inledningsspåret ”I´m Jim Morrison, I´m Dead” som den verkliga pärlan. Kanske det vackraste skottarna har skrivit.
Postrock 2008 alltså. Och grime. Media har basunerat ut genrens död flera år nu men grimefarfar Wiley skiter i vilket. Det finns större begåvningar inom brittisk rap (Dizzee givetvis men också flera andra) men om man vill höra hur grime verkligen låter i sin ursprungliga form så gör Wiley en aldrig besviken. (Okej nästan, technoflörten ”Wearing My Rolex” suger rätt bra faktiskt). Jag har gillat hans tidigare album och tyckte helt klart att han musikaliskt vann förra årets beef med Dizzee. Wiley visar också att han inte släpar efter och bara gör klassisk grime efter ett formulär. Låten ”Grime Kid” är ett perfekt äktenskap mellan grime och dubstep som visar hur nära hopflätade genrerna är. Överhuvudtaget var det ett bra år för brittisk rap med fina, om än lite ojämna, album från Kano, Sway, JME och No Lay.

Reggaeåret 2008


1. Midnite "Kayamagan"
2. Arkaingelle "O'Pen"
3. Biblical "Jah Infinite"
4. Revalation "Serious Matters"
5. Luv Fyah & Million 7 "Ethiopia We Belong"
6. Batch "Vizionary"
7. Jah Mason "No Matter The Time"
8. Ginjah "The Known & Unknown"
9. Norris Man "Heat Is On"
10. Cali P. "Lyrical Faya"

Reggaeåret 2008 räddades av ett gäng nykomlingar med anknytning till reggaescenen på Virgin Islands. De amerikaproducerade albumen med Luv Fyah (bilden) och Revalation innehåller inte bara en rad starka låtar utan är också välproducerade. I synnerhet Revalation borde nå en större publik med hits som ”Self Esteem” och ”Real Revalutionary” där ynglingen backas av Pressure, den senaste artisten från V.I. som fått ett större genombrott i USA. Arkaingelles album, med ett mer typiskt Virgin Islands-sound, var dock snäppet jämnare och landade på en silverplats. Bronset kneps av Biblical, amerikanen med den säregna rösten, som släppte två bra plattor under året. På ”Jah Infinite” sjunger han lite skevt emellanåt men kompenserar det med en inlevelse som griper tag i låtar som ”Powerful” och ”Beta Know”. Batch, som gjorde förra årets bästa album, gjorde åter ett gott jobb som alltid men ”Vizionary” saknade de verkliga topparna för att hamna högre upp på listan.
Det finns ett gäng reggaeartister man kan lita på att de praktiskt taget alltid gör ett gott jobb. Norris Man, Lutan Fyah och Natural Black är tre sådana artister och de två sistnämndas album hamnade strax utanför topp tio. Även Richie Spice och Al Pancho levererade varsitt solitt album. Fem bra album men med lite få toppar. Med på listan kom istället två album som stack ut. Ginjahs lågbudgetplatta ”The Known & Unknown” blandade stilar helt vilt och framförallt ”Black Sugar” spelades oavbrutet här hemma. Cali P., född på Guadeloupe men verksam i Schweiz (!), gjorde ett extremt ojämnt och alltför långt album men hamnar ändå på listan tack vare tre av årets bästa låtar; ”I Consider”, ”It´s Not A Dream” (med Straika D) och inte minst ”Right Time” med drottningen från Trinidad, Queen Omega.

Metalåret 2008


1. Satyricon "The Age of Nero"
2. Abysmal Dawn "Programmed To Consume"
3. Bloodbath "The Fathomless Mastery"
4. Grave "Dominion VIII"
5. Doom:Vs "Dead Words Speak"
6. Thorium "Feral Creation"
7. Nile "Ithyphallic"
8. Dismember "Dismember"
9. Cult of Luna "Eternal Kingdom"
10. Khold "Hundre År Gammal"

När kylan kom smygandes och dagarna mörknade hamnade jag i en djup metalperiod. Förutom ett gäng t-shirts och en prenumeration på Terrorizer resulterade dessa månader i min första metallista sedan tolvårsåldern.
När Satyricon släppte ”Now, Diabolical” var jag ännu inte redo (samma fenomen som jag resonerar om ovan). Jag tyckte omedelbart att titelspåret var en hit men när jag fick frågan om jag skulle hänga med och se dem på KB så passade jag. Det ångrar jag idag. ”The Age of Nero” är ytterligare ett steg mot det perfekta metalalbumet och ”Wolfpack” är årets låt alla kategorier. Ledda av de koncepttänkande norrmännen blev metalåret 2008 en stor skandinavisk triumf. Ännu ett norskt (Khold), ett danskt (Thorium) och hela fem svenska band gjorde Satyricon sällskap på listan. Kvalitetsmässigt var det ett ganska stort avstånd mellan topp fem och resten. Ett gäng andra hyggliga album från bland andra Kataklysm, Psycroptic, Genghis Tron, Origin och Iskald hamnade strax utanför listan.
Satyricons förstaplats utmanades främst av amerikanska Abysmal Dawn som släppte en grym uppföljare till sitt två år gamla (och lika grymma) album ”From Ashes” och en stark svensk trio med deathmetalbanden Grave, som vi såg som förband till Nile i oktober, och Bloodbath, som även släppte den utmärkta ep:n ”Unblessing The Purity”. Femma på listan kom det vackra doomalbumet ”Dead Words Speak” från Johan Ericsons (Draconian) soloprojekt Doom:Vs.

Shiloh Come


Det är tyvärr vanligt att man tvingas prioritera bort sånt som inte ger några slantar i fickan och mina uppdrag för nättidningen Reggae Galore är av det slaget vilket gör att det ibland kan dröja väldigt länge innan jag får ut texterna till läsarna.
I somras var jag och såg Ras Shiloh i Folkets Park i Malmö (tillsammans med Jah Cure). Den fantastiske sångaren gav, trots att där knappt var något folk och tittade, verkligen järnet och att han lagt på sig några kilon bidrog säkerligen till att han svettades en hel del i solen.
När jag gick backstage för att träffa honom satt han till synes utmattad med en handduk över ansiktet och det första han frågade mig när han tog av den var om jag hade någonting att röka. Han verkade inte alltför nedslagen av mitt nekande svar och var väldigt trevlig och lättpratad, för att vara rasta, under vårt möte.
Läs intervjun på http://reggaegalore.se/2008/11/04/shiloh-come/