Skivtips 2011: Rotten Sound "Cursed"

De senaste årens utgåvor med finska Rotten Sound, som ”Cycles” och ”Consume to Contaminate”, har varit ganska varierande och experimentella historier. Förra årets ep med Napalm Death-covers markerade dock en återgång till den klassiska grindcoren. Inget ont med det men eftersom jag verkligen har gillat Rotten Sounds senaste alster så kommer mina höga förväntningar lite på skam.
Höjdpunkter är den långsammare ”Declare” och desperata ”Scared”. ”Choose” är tyngre och riffbetonad, med lite Entombedkänsla. Det hade behövts fler spår av den typen som bröt av.
”Cursed” är ett tematiskt sammanhållet album, i allt från det snygga omslaget till titlarna som samtliga består av ett enda ord. Skivan kunde som sagt ha varit mer varierad och tyvärr har det smugit in en del trista deathsolon som drar ner betyget.
Finland har blivit en grogrund för en massa bra musik, som Hooded Menace, Sargeist och Winterwolf. Rotten Sound tillhör definitivt landets toppskikt men dem har gjort bättre album än det här.

Lyssna också på: Napalm Death "Time Waits For No Slave", Magrudergrind "Magrudergrind".

Skivtips 2011: Fen "Epoch"

När Fens förra album ”Malediction Fields” kom för nästan exakt två år sedan tyckte jag det var en extremt ojämn historia. Samtidigt som jag störde mig på flera element i Fens musik, som den rena sången och det mesiga basspelet, innehöll plattan enormt bra spår som ”A Witness To The Passing Of Aeons” och framförallt ”Lashed By Storm”, en av de låtar jag lyssnat på absolut mest de senaste par åren.
Tillsammans med band som Winterfylleth och Wodensthrone leder Fen en våg av ”pagan black metal” i Storbritannien. Banden företräder någonting nytt inom brittisk black metal, som stått i skuggan av skandinavisk, amerikansk och fransk black metal en längre tid.
Fen, liksom Winterfylleth, har någonting stort på gång och ”Epoch” är ett steg på vägen. Även om de inslag jag inte gillar finns kvar så retar jag mig inte lika mycket på dem. Jag vill gärna tro att det beror på att Fen gjort ett jämnare album den här gången men det kan lika gärna bero på mig, att jag har fattat konceptet. ”Epoch” får mig i alla fall sugen på att springa över en vintrig hed klädd i fårskinn.

Lyssna också på: Fen "Ancient Sorrow EP", Winterfylleth: "The Ghost of Heritage"

Skivtips 2011: Lifelover "Sjukdom"

Lifelover använder sig mycket av piano vilket ger musiken en ganska säregen melankoli. Riffen är i grunden enkla och rakt på och drivet hjälps framåt av trummorna, som jag är ganska säker på är gjorda digitalt. Det är ofta väldigt medryckande, som det blytunga Ministryaktiga riffet i ”Led By Misfortune”. Det känns som att snurra runt tills man mår illa, som lycka fast med en klump i magen. ”Sjukdom” är en uppgörelse med det institutionella. Det är musik som bär på ett upproriskt vansinne, som att springa i en lång korridor bort från ansvar och sans.
Det stora problemet med Lifelover är sången, eller avsaknaden av vettig sång. Ångestskrik och pratsång varvas med olika samplingar, och det känns logiskt att ”Instrumental Asylum” tillhör de bästa spåren. Men musikaliskt är det ofta så bra att jag ändå sätter på plattan om och om igen. Jag brukar inte klara av musik utan bra sång men jag fylls av ett oväntat överseende. Lifelover har en uppkäftig charm som får mig att le, ungefär som att se ett gäng tonåriga punkare dra genom stan och bete sig som om de har uppfunnit hjulet. ”Sjukdom” är även det lite utav en verklighetsflykt.

Lyssna också på: Shining "VI: Klagopsalmer"

Skivtips 2011: Iskald "The Sun I Carried Alone"

2011 ser ut att bli ett riktigt bra år för hård musik och en av många skivor som jag verkligen har sett fram emot är den här. Den norska duon Iskald har gjort två utmärkta album tidigare och ”The Sun I Carried Alone” gör mig inte besviken. Iskald spelar en black metal som snarare bygger på riff än melodier, och som är tekniskt avancerad i en positiv mening. Redan vid starten för fem år upplever jag att bandet hittade sin egen stil, där deras höga gitarrmarkeringar är ett tydligt kännetecken. På sitt tredje album har de renodlat sitt sound ytterligare och låtar som ”Under The Black Moon”, ”Natt Utover Havet” och titelspåret tillhör det allra bästa de gjort.
Det här är en helgjuten platta som dessutom växer för varje lyssning. Iskalds musik är sådan, det tar ett tag innan man tränger in bakom deras galopperande riffmattor och rytmiska tvärvändningar. Men det är väl värt besväret.

Lyssna också på: Iskald "Revelations Of Reckoning Day"