Som andra band på årets stora deathmetalfestival i Köpenhamn, Killtown Deathfest, går finnarna i Cryptborn ut på scen. Medlemmarna ser lite härligt fel ut, mer som ett gäng vikingrockare än ett deathmetalband. Det är dock inget som känns fel när de brakar loss med en av mina favoritlåtar från debutplattan, Gift of Rotten Flesh, och följer upp med titelspåret från skivan, In The Grasp Of The Starving Dead. Tyvärr kan bandet inte återskapa kyrkklockorna från studioversionen som ger lite extra härlig ondska till låten.
Jag står precis framför gitarristen Ville Markkanen vars
flätade skägg gungar i takt med hans stabila riff. Live lyfts hans slinga i Atonement From Hell fram på ett helt
annat sätt än på skivan och gör låten till en höjdpunkt i kvällens spelning.
Tillsammans med den uttrycksfulle sångaren Christbutcher och basisten Jani
Nupponen bildar Markkanen också tre fjärdedelar av bandet Maveth, som spelar
senare på festivalen. En spelning jag inte tänker missa att. döma av Cryptborns
suveräna framträdande.
Stockholmsbandet Morbus Chron representerar väl den nya vågen av svenska death metalband. Musiken är fortfarande melodiös, det svenska kännetecknet, men det är skitigt och opolerat, med inslag av crust och black metal. Det finns en ursprunglighet och en desperation i Morbus Chrons musik som verkligen tilltalar, kanske främst förmedlad genom sångaren Robert Anderssons röst. Som en permanentad vålnad låter han sina inre demoner välla fram. Robba, som han kallas, är bara tjugo år gammal och för att vara ett så ungt band (den äldste medlemmen är tjugofem), så har Morbus Chron verkligen hittat ett eget språk. Deras musik är oväntat komplex vilket ger ett intressant motstånd, och även om jag har svårt för gitarrsolon generellt så funkar Edvin "Edde" Aftonfalks excesser bra i bandets olinjära musik, särskilt live. Med ungdomlig charm och hederligt ös går Morbus Chron en lysande framtid till mötes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar