Skivtips 2011: Krallice "Diotima"

När någon frågar mig om min favoritgenre brukar jag lite skämtsamt säga “pretentiös black metal från tvåtusentalet”. Med det menar jag den moderna form av black metal, oftast amerikansk, som skriver långa komplexa stycken om natur och det mänskliga tillståndet snarare än om satanism och kulter, och som är “pretentiös” i positivt avseende. De kanske främsta företrädarna för denna nya form av black metal, Wolves In The Throne Room, kallar sin musik för “transformativ”. Ett av de första banden var Weakling, idag tillhör bland andra Altar of Plagues, Withered och Year of No Light de främsta banden.
Ett band som legat allra längst på ytterkanten, där det pretentiösa ofta vägt mellan något positivt och något negativt, har varit Krallice. På sina två tidigare album har New York-kvartetten skapat magi men deras extremt komplexa och tekniskt avancerade musik har pendlat mellan makalöst och mindre lyckat. På "Diotima" har alla bitar fallit på plats, albumet är som ett steg i evolutionen. Det är enhetligt men ändå varierat, dynamiskt och samtidigt helgjutet. Hela albumet är som en stegring i kvalitet, som briserar i de briljanta slutspåren "Telluric Rings" och "Dust and Light". "Diotima" är fokuserat, genomarbetat och musikaliskt. Det här är albumet som alla andra måste försöka överträffa resten av året.

Lyssna också på: Twilight "Monument To Time End", Withered "Folie Circulaire"

Skivtips 2011: Liturgy "Aesthethica"

Liturgy slog genom 2009 med det udda albumet "Renihilation" där bandet varvade körverk med högintensiv black metal. Bandet väckte stor uppmärksamhet, inte bara för att de musikaliskt var ogreppbara och fascinerande utan också för att blackmetalscenens purister retade sig på New York-kvartettens höga ambitioner och ”trendiga” framtoning. Den bildsköne sångaren och ”bandledaren” Hunter Hunt-Hendrix har skrivit ett manifest om rörelsen ”transcendental black metal” som Liturgy sägs förkroppsliga. Bandet använder sig inte av typiska black metalsymboler och mest överraskande av allt är kanske att "Aesthethica" ges ut på det klassiska bolaget Thrill Jockey, mest känt för att ha släppt en stor del av nittiotalets bästa album inom postrock, lo-fi och altcountry.
Liturgys musik är på en helt annan kontinent. Den parar noisemusikens kaos och krautrockens monotoni med hypnotiserande melodier och en overkligt hög intensitet och energi. Musiken är som ett eget väsen, som genomborrar hela ens kropp samtidigt som den rör sig med lätthet genom luften. Den är på samma gång sakral och helvetisk, ena stunden upplöses den i ljus för att sedan dyka ner i det djupaste mörker. Vid de första genomlyssningarna värjde jag mig och letade fel tills jag insåg att jag blivit fullständigt drabbad. Plötsligt stannar musiken upp i en minut av fullständig tystnad för att sedan svepa med sig mig igen. Jag känner mig nära fulländningen.

Lyssna också på: Liturgy "Immortal Life"

Skivtips 2011: Altar of Plagues "Mammal"

Har man gjort ett av 2009 års bästa album ("White Tomb") och följt upp det med en makalös ep förra året ("Tides") så är det naturligt att förväntningarna inför en ny skiva är rejält högt ställda. När det irländska bandet Altar of Plagues nu släpper sin andra fullängdare så hoppas jag på nya stordåd men som så ofta när man har enorma förväntningar så blir man tyvärr besviken. "Mammal" är ingen dålig skiva men svagare än det mesta som bandet tidigare har släppt. Orsaken är inte helt lätt att analysera när det handlar om den ambitiösa och atmosfäriska typ av modern black metal som Altar of Plagues spelar. Jag saknar lite av det tryck som bandet vanligtvis har i sina lager av gitarrer men framförallt handlar det om att sången som tidigare smält in perfekt nu lyfts fram mer i förgrunden. Av alla de tillgångar som Altar of Plagues förfogar över är inte sången deras främsta och ljudmixen gör att deras musik nu får ett starkare drag av hardcore än tidigare. Dessutom är skivans tredje spår (av fyra) kanske det svagaste de släppt. "When The Sun Drowns In The Ocean" har byggts kring en trist sångsampling från en gammal knastrig skiva och musikaliskt kommer låten inget vart. I övrigt är "Mammal" en bra skiva men trots det en besvikelse, ledsamt nog en bra bit under mina högt ställda förväntningar.

Lyssna också på: Altar of Plagues "Tides", Year of No Light "Ausserwelt"

Skivtips 2011: Demonical "Death Infernal"

Är den svenska death metal-scenen världens allra främsta? Ja, jag tycker faktiskt det. Visst kommer det bra death från alla jordens håll och kanter, med USA som en naturlig stormakt, men den bredd och kvalitet som svenska band uppvisar är verkligen imponerande. Ständigt kommer det nya band som jag inte hört talas om tidigare som släpper riktigt bra album.
Demonical från Avesta släppte det utmärkta albumet "Hellsworn" för två år sedan som bland annat innehöll monsterhiten "World Serpent". "Death Infernal" når inte upp till samma klass men står sig bra på den svenska scenen. Det är kompakt, konsekvent och riktigt tungt album, från första spåret till den avslutande Emperor-covern. Mina favoriter är "Black Inferno" och den vikingflörtande "From Northern Shores". I den sistnämnda jämför man oundvikligen bandet med de mer kända Amon Amarth men jag tycker att Demonical är snäppet bättre. "Death Infernal" innehåller till stora delar riktigt bra melodiös dödsmetall och jag ser redan fram emot nästa släpp.
Det tyska bolaget Cyclone Empire har matat ut flera bra album i år, som Vomitory, Puteraeon och nu Demonical. Det är inte bara vi svenskar som gillar svensk döds.

Lyssna också på: Bombs of Hades "Chambers of Abominations", Puteraeon ”The Esoteric Order”