Fotbollslördag

Lördagen bjöd på tre intressanta matcher där antingen ett av mina favorit- eller hatlag var inblandade. Viktigast var givetvis mötet mellan mitt älskade IFK Göteborg och serieledande Kalmar FF på Fredriksskans där Kalmar för femtonde gången i rad misslyckades med att vinna över IFK på hemmaplan. Spelmässigt var Kalmar det bättre laget men tack vare ett disciplinerat försvarsspel och ännu en bra insats av succémålvakten Kim Christensen lyckades Blåvitt hålla sin tidiga ledning och ta tre sköna poäng. Matchens enda mål var ett riktigt kämpamål. Mitt i Kalmars press fick IFK en hörna och i det efterföljande kaoset lyckades Mattias Bjärsmyr glidtackla tillbaka bollen in i straffområdet innan den rann ut över kortlinjen. Först med en tå var Ragnar Sigurdson som gjorde säsongens tredje mål och därmed krönte ännu en fin insats i den blåvita tröjan. Enda negativa var att de båda anfallarna tidigt byttes ut. Tobias Hysén sades ha problem med sin axel medan det är oklart varför Robin Söder byttes ut redan efter en halvtimme. Han verkade inte skadad utan det var nog bara ett i raden av tränarparet Stefan Rehn och Jonas Olssons oväntade och modiga omstruktureringar. Att Söder inte är i samma form som tidigare under säsongen går det dock inte att undgå att se. Wallerstedt som kom in gjorde dock en riktigt bra insats så bytet får sägas vara lyckat. En annan IFK-spelare som gjorde en riktigt bra match var unge Jakob Johansson som fick chansen på mitten när Thomas Olsson och Wernbloom saknades.
Om nu Kalmar tar sig upp ur sin svacka och vinner det SM-guld som alla plockade ut i förväg redan för tre månader sen så finns det i alla fall ett lag som är bättre. IFK Göteborg har i år vunnit mot Kalmar både hemma och borta samt att man fick en härlig revansch på smålänningarna i cupfinalen trots att förbundet placerade finalen i Kalmar igen, precis som förra året. Å andra sidan verkar Fredriksskans onekligen passa IFK Göteborg.

På kvällen såg jag delar av ett dramatiskt Madridderby där domaren till slut gav segern till Real, något som hänt oräkneliga gånger. Det pratas mycket om att de italienska fotbollsdomarna favoriserar storlagen men det är minst lika tydligt när det gäller Real Madrid. Efter att Simão välförtjänt kvitterat på en underbar frispark i 90:e matchminuten så lade domaren till hela sex minuter och i med trettio sekunder kvar gick han på en bizarrt tydlig filmning av Drenthe. Visst var det kontakt mellan Heitinga och Reals inhoppare men jag har sällan sett någon så tydligt söka en frispark. Domaren var dessutom förvarnad eftersom Drenthe gjort ett försök bara ett par minuter tidigare. Efter att domaren blåst straff såg Drenthe helt chockad ut, som att han inte själv hade trott att domaren kunde gå på en så uppenbar manöver. Trist slut men Atleticos försvarsspel är under all kritik. Det blev väldigt tydligt när Barca förnedrade dom för ett par veckor sedan och det var också tydligt i de sista minuterna i kvällens match. Real bjöds på enorma ytor och en massa tid hela tiden och hann under de fem minuterna skapa flera bra chanser förutom straffsituationen. Trösten trots Reals seger var att Svinet blev utvisad. Det var för övrigt en riktigt ful match. Atletico fick tidigt en man utvisad och i slutet borde definitivt även Reals unge inhoppare Javi Garcia fått se rött efter en grym kapning på Kun Agüero som var på väg att springa sig fri.

Efter den snöpliga Real-segern slog jag över och såg slutet av Napolis match mot den gamla kärringen Juventus. Lennart Ekdals brat fick debutera i Serie A men gjorde inget väsen av sig. Det gjorde däremot min favorit, den unge argentinaren Ezequiel ”Pocho” Lavezzi. Efter en dålig Juve-rensning bröt han in i straffområdet och sköt stenhårt in segermålet för Napoli. Givetvis åkte tröjan av och Lavezzi flashade sin Maradona-tatuering inför legendens gamla hemmapublik. Det kan inte bli bättre.