Musikåret 2021

En bra bit in på året så kändes 2021 som ett svagt musikår. Om ni läste min text om fem album jag förväntade mig mycket av (se nedan) så blev det inte så bra. (Wiegedood kommer i januari men jag har farhågor inför att det kan bli lite platt.)

Amenra levde först inte upp till mina förväntningar men tog sig under året och nu tycker jag om albumet även om jag hade önskat mig fler spår.

De övriga tre (Dödsrit, Hooded Menace och Rorcal) levde tyvärr inte upp till mina förväntningar. Dödsrit var okej men som jag var rädd för så har de tappat bort mycket av sin identitet när de blev ett band istället för soloprojekt. Hooded Menace vältrade sig i gamla heavy metal-referenser och gjorde sitt sämsta album hittills. Rorcals samarbete med noiseartisten Earthflesh var bara misslyckat. En stor besvikelse med tanke på deras mästerverk Muladona för två år sedan.

Det är väl lika bra att ta alla besvikelser först. Skivorna från Wolves in the Throne Room, Withered och Year of No Light var som väntat trista. Krallice förstår jag mig tyvärr inte på längre.

En annan artist som inte alls levde upp till klassen från sitt förra album var Black Marble och Cold Caves EP var riktigt svag. Det gjordes en hel del bra indie/coldwave-låtar men inga album som höll.

Men om man bortser från dessa besvikelser så kom det såklart en massa bra musik också och i takt med att månaderna gick så upptäckte jag fler och fler bra skivor. Som avslutning på året kom det tre fina album i mitten av december när alla redan hade hastat klart sin bästa-listor: Phrenelith, Funeral Mist och Ustalost. Phrenelith kunde inte leva upp till förväntningarna efter sitt fantastiska album Desolate Endcape men de andra har växt sig starkare för varje lyssning.

Fyra album utkristalliserade sig tidigt och stod lite i en klass för sig innan Ustalost och Funeral Mist också gav sig in i leken. Men även utanför topp sex finns det en massa bra musik. Om jag nu tittar på min lista så är topp trettio väldigt stark och en hel del bra skivor hamnar utanför listan. Det kom också en drös med fina kortare släpp.

På tal om det så lackade jag till slut ut på den godtyckliga kategoriseringen av vad som är ett album och vad som är en EP. Jag vet inte om jag har löst problemet för egen del men i år har jag i alla fall gjort en distinktion. Allt över 25 minuter i längd är ett album, det som är kortare räknar jag som EP.* Det blir problem med en sådan regel när det kommer till grindcore men det får jag väl ta.

 

Mina favoriter från 2021 hittar du i inlägget ovanför ↑

 

De senaste åren har jag också summerat musikåret med Spotifylistor och precis som förra året så blev de tre stycken som representerar de genregrupper som jag lyssnar på:

LISTA MED METAL/PUNK ETC

LISTA MED INDIE/COLDWAVE/SYNT ETC

LISTA MED ELEKTRONISK MUSIK (EBM/ACID ETC)

Hoppas att du hittar en massa som du gillar!

 

*Distinktionen används bland annat I Storbritannien. Utdrag från Wikipedia: In the United Kingdom, any record with more than four distinct tracks or with a playing time of more than 25 minutes is classified as an album for sales-chart purposes.