Intervju: Resonance Cascade

Södra Sverige har fått ett nytt grindband att vårda och älska, Resonance Cascade som precis har släppt splitskivan "Hyperakusi". Dan Widing är mest känd som basist i Malmös stolthet Pyramido men är också gitarrist och en av låtskrivarna i Resonance Cascade.

- Hittills har det varit jag och trummisen Arvid Borg (även med i Carneus) som har gjort låtarna hemma på varsitt håll, berättar Dan. Arvid sitter och bankar hop nåt framför tv:n, sen går han till sin replokal hemma i Osby och därefter presenterar han en grov skiss för oss andra. Trots att han knappt har spelat gitarr så gör han låtarna på gura men han är väldigt musikalisk. Processen är liknande för mig. Jag har alltid skrivit låtar på gitarr men sedan mest spelat bas i mina band. Jag gör slaskversioner av mina idéer och skickar till de andra, Sedan går det ganska snabbt att göra färdigt låtarna när alla är på plats tillsammans, det har gått väldigt smärtfritt hittills.

Rollfördelningen i bandet blir än mer speciell eftersom det är de båda andra medlemmarna, sångaren Johan Bergström och basisten Andreas Johansson, som skriver texterna. Resonance Cascade har sedan tidigare släppt en sjutummare där Dan skrev det mesta av materialet
- Tanken är väl att alla fyra ska bidra med musikskrivandet men det lär inte hända, säger Dan och skrattar.

En anledning till att Andreas och Johan har ont om tid för låtskrivandet är att de numera även spelar tillsammans i Deranged. Andreas har varit med i många år och har nu värvat Johan till bandet. Andreas spelar dessutom i Nordvis-bandet Stilla och Johan sjunger i det rutinerade lundabandet Pandemonium. 

- Ingen av oss hade någon större erfarenhet av att lira grind sedan tidigare, förklarar Dan. Andreas och jag är bekanta sedan många år och vi hade länge sagt att vi måste börja grinda. Vår första trummis spelade tidigare i Burst (tillsammans med Pyramidos sångare Ronnie Källback) men han hoppade av för att han tyckte att han spelade för långsamt. Jag värvade Arvid istället och Johan kom med från Andreas håll.

Nästa steg för Resonance Cascade är att komma ut och spela live. Än så länge har man spelat på två upplagor av Danish Grindcore Family Weekend i Köpenhamn men inte så mycket mer. 

- Vi har spelat en del i Malmö och Köpenhamn, nu hade det varit kul att komma utsocknes. Men först ska vi sprida skivjäveln.

Spliten med titeln "Hyperakusi" har ett fantastiskt omslag av Henrik Ågren. 

- Jag är så trött på att splits inte ska heta någonting, säger Dan. Vi är väldigt nöjda med hur snygg skivan är, jag trodde inte att det skulle bli så jävla bra.

På nästa släpp hoppas Dan att hans och Arvids idéer ska smälta samman på ett mer naturligt sätt. 

- Alla låtar ska ha mer kräm, mer fyllning. Inga fillers, bara killers. Mer av allt. Vår musik ska inte vara för simpel men inte heller för kluddig. Vi vill låta cleant, med ganska simpla strukturer, och inte så brötigt. Många grindband låter bara som en dammsugare eller cementblandare. Det ska vara snabbt och rakt, och inga löjliga solon eller synthar.
- Inget tjafs, bara rens?
- Exakt.




En kortare version av texten har publicerats i tidskriften Close-Up. www.closeupmagazine.net

Intervju: Svart Crown

Det franska black metalbandet Svart Crown släppte ett av årets bästa album 2013, ett år då den franska metalscenen verkligen stod på topp. När det nu är dags för en uppföljare fyra år senare ser sångaren och gitarristen Jean-Baptiste 'JB' Le Bail en nedåtgående trend.

- Jag känner lite att återväxten i fransk black metal inte är så stor, att scenen har nått sin topp, förklarar JB. Det finns såklart många grymma band och de kommer att fortsätta göra bra skivor men jag har en känsla av att fransk black metal passerade sin topp för några år sedan. Om man ska tala om den mest spännande black metalscenen nu så tycker jag personligen att den isländska scenen är den mest intressanta.

Sedan det fantastiska albumet "Profane" så har en av bandets centrala medlemmar, gitarristen Clément Flandrois lämnat Svart Crown, liksom bandets dåvarande trummis.
- Det var väldigt svårt i början, säger JB Le Bail. Clément var inte bara en musiker utan också en av mina närmaste vänner. Det kändes väldigt konstigt när han och Nicolas (trummisen) slutade men det var ändå den bästa lösningen. De ville inte åka ut på turnéer längre utan ville göra någonting annat, både professionellt och musikaliskt.

Medan JB och bandets andre långvarige medlem, basisten Ludovic Veyssière, bor kvar utanför Nice i södra Frankrike så bor den nye trummisen Kévin Paradis i Lyon. Gitarristen Kevin Verlay bor i andra sidan av landet, utanför Lille cirka 115 mil med bil från Nice. Som en naturlig följd av de stora avstånden mellan medlemmarna så repar Svart Crown bara inför spelningar och studioinspelningar.

- Processen med det nya albumet "Abreaction" var tuff, förklarar JB. För första gången skrev jag allt material helt ensam. Jag skrev allting och spelade in det hemma på datorn, med temporära trummor och allt. När jag hade gjort klart en sång så skickade jag den till de andra. Eftersom vår musik är ganska komplex så fungerar det bäst att jobba på det här viset, om vi skulle skriva låtarna tillsammans skulle det bli för tidskrävande.

- Produktionsmässigt är "Abreaction" kanske lite varmare än "Profane", säger JB. Det är mer direkt men samtidigt är musiken mer vemodig och sorgsen än någonsin förr. De senaste åren har varit tuffa, vi har haft mycket otur med inställda turnéer bland annat. Det är mycket frustration som får sitt utlopp. Musiken är ett bra forum för att få ur sig sin negativitet, det blir som en renande process, en katharsis.

På "Abreaction" har JB Le Bail inspirerats av afrikanska stamreligioner och voodoo men också av olika former av populärkultur. På albumet märks influenser från den första säsongen av "True Detective" och serien "Hannibal". Den gamla pärlan "Angel Heart" med Mickey Rourke och Lisa Bonet, och där Robert de Niro gestaltar djävulen, har påverkat Le Bail mycket.

- Jag tror att jag har sett den tio gånger nu, säger JB och skrattar. Att skriva det nya albumet var en lång process, det tog över två år att skriva allt material.

JB Le Bail ser det som självklart att sätta upp nya mål, både kort- och långsiktiga, efter varje släppt album.

- Vi ska till en början turnera i USA med Marduk och Incantation, och vi hoppas att kunna göra ytterligare två vändor där borta. Att slå i USA är ett huvudmål, jag känner att det är möjligt. Ett annat viktigt mål är att kunna omvandla det här albumet till en riktigt bra scenupplevelse. Även om vi har en liten budget så vill jag att det ska vara en bra show, något coolt på scenen. Vi kommer även att göra två, tre europaturnéer, där vi spelar på många festivaler, och kanske får vi möjligheten att spela i Asien och Australien också. Vi vill vara ute så mycket som möjligt. Samtidigt som jag sitter här och drömmer om större framgångar så har vi kommit en lång bit redan. Om du hade sagt till mig när bandet bildades i gymnasiet att mitt band skulle ligga på Century Media eller att jag skulle göra en intervju som den här, så hade jag inte trott dig.

En kortare version av texten har publicerats i tidskriften Close-Up.
www.closeupmagazine.net