Efter ett par split-sjuor släppte det norska punkbandet Livstid sitt självbetitlade debutalbum förra året, ett av 2011 års svängigaste. Bandet har existerat sedan 2006 då de träffades på en fest i hemstaden Bergen.
-
En av våra gitarrister, Øyvind Skutle, brukade tillsammans med en kompis ha
fester i deras studio, berättar basisten Jack Tenold. Vi i bandet satt och
lyssnade på d-beat inne i kontrollrummet, och kom helt enkelt på idén
att vi skulle börja lira ihop. Efter några medlemsbyten så hittade vi rätt med
de fem vi är idag: jag, Øyvind, sångaren Kristian Lauvås, Kikken Vegsund på
trummor och hans lillebror Robert som också spelar gitarr.
Hur
är punkscenen i Norge och i Bergen?
-
I Norge är punkscenen absolut bäst i Oslo, men det har börjat växa fram ett bra
gäng med folk i Bergen också. Eftersom
scenen fortfarande är såpass liten i Bergen så blir
det mest spontankonserter i nerlagda fabriker och liknade, men jag tror att
framtiden är ljus för musiklivet i staden.
Musikaliskt låter inte Livstid som ett renodlat
punkband vilket bidrar till att göra dem så intressanta. Det finns tydliga
inslag av crust och metal i deras musik och gruppens effektiva melodier för
till och med tankarna till pop emellanåt. Trots att det är fullt ös genom hela deras
debutskiva så känns den aldrig enformig, mycket tack vare att deras musik inte
bara är arg utan också väldigt melodiös.
-
Ja, vi älskar melodier, särskilt i hård musik som vår egen, förklarar Jack. Vi
kommer från lite olika musikaliska bakgrunder och vårt sound har växt fram
under tiden som vi har spelat ihop. Något som förenar samtliga
i bandet är att vi gammal svensk deathmetal, vars kännetecken ju är att
kombinera tyngd med melodikänsla. Vi blir alltid på bra humör när någon sätter
på exempelvis Entombed och det kan vara ett bra avbrott om vi har fastnat i ett
"grindcorespor fra helvete".
Viktigt för Livstids sound är också Dag Erik Nygårds
produktionen av albumet där han lyckats med bandets önskan om en tyngre
ljudbild än punkplattor vanligtvis har. Livstid har en egen studio och har
därför spelat in ett stort antal låtar under en lång tidsperiod. De fjorton
bästa hamnade på debutskivan, en skiva fylld av energi och ilska.
- Våra låtar handlar om vårt hat mot det etablerade,
maktmissbrukande, lögnaktiga och hycklande samhället vi lever i, berättar
Kristian, som skriver alla bandets texter. Jag skriver om det jag är missnöjd
med, om falska människor, förtryck, övergrepp, om det religiösa och politiska
spelet som försöker kontrollera oss.
Kristian inspireras av nyheter och "mer eller mindre
konspiratoriska dokumentärer". Vissa texter skriver han på rim, andra är
mer fria. Men samtliga är skrivna på dialekt.
- För mig är det en självklarhet att skrika på ditt eget
språk. Det blir visserligen svårare för lyssnare utomlands att förstå texterna
men som en rensning av själen är det viktigt att kunna uttrycka sig så precist
och äkta som möjligt.
Ser
ni musiken som en mission, att ni vill sprida ert budskap, eller är det
viktigaste att ha kul?
-
Båda delar, säger Jack. Det är viktigt att vi som människor inte glömmer bort
de som har det jävligt men det är lika viktigt att vi som band gör det vi
älskar. Punken dör om ingen driver den framåt och vi bränner ljuset i båda
ändarna.
