Skivtips 2011: Wolves In The Throne Room "Celestial Lineage"

Med "Celestial Lineage" avslutar Wolves in the Throne Room en skivtrilogi som påbörjades med 2007 års "Two Hunters", och bandet har stämningsmässigt lyckats binda ihop de båda albumen med varandra. Den mest uppenbara gemensamma faktorn är att båda albumen gästas av sångerskan Jessika Kenney. Kenney har även gästat skivor med bland andra Sunn O))) och Mamiffer. Mamiffer är det projekt som det äkta paret Faith Coloccia och Aaron Turner (tidigare i Isis, nu också i Twilight) har tillsammans. Turner och Coloccia har på "Celestial Lineage" haft ett finger med i både plattans design och körer. Jag tillhör dem som inte tycker att Kenneys rena och oskuldsfulla röst riktigt passar in i Wolves in the Throne Rooms musik. På inledande "Thuja Magus Imperium" stör hon inte alltför mycket men "Woodland Cathedral" tycker jag att hon sänker lite.

Förutom de korta stunder då Kenney sjunger så är det här ett lika bra album som förväntat. Wolves in the Throne Room är ett av mina absoluta favoritband och kommer så förbli. Deras musik känns som den befinner sig ute i naturen bland regnvåta löv, kraftiga rötter och uråldrig mossa. Den ritar upp egna, helt nya gränser samtidigt som den tycks strömma upp ur gömmor och grottor som legat orörda i en evighet. Jag kommer fortsätta att upptäcka hemligheterna med "Celestial Lineage" ett bra tag till, skivan är ett logiskt men samtidigt helt oförutsägbart steg vidare in i deras ljudvärld. Det ska bli intressant att se hur de går vidare nu efter att ha fullföljt ett så gigantiskt projekt.

Lyssna också på: Deafheaven "Roads To Judah", Sylvus "The Beating Of Black Wings"

Skivtips 2011: Brutal Truth "End Time"

Veteranerna Dan Lilker och Kevin Sharp har spelat tillsammans i Brutal Truth sedan 1990. Bandet hade dock ett tioårigt uppehåll men sedan sin comeback 2008 har de låtit minst lika energiska som förr. "End Time" är deras andra fullängdare sedan återkomsten och börjar utmärkt. Öppningslåten "Malice" är tung och hotfull med flippiga svajande gitarrer och apokalyptiska trummor, titellåten kaotisk och aggressiv. Brutal Truth är otvivelaktigt ett grindcoreband i grunden men samtidigt är dem väldigt varierade musikaliskt och kastar sig mellan genrer och influenser.

Trots sin ålder är Lilker och Sharp inga gubbar som lutar sig tillbaka i sina fåtöljer och dricker cognac framför brasan. I spår som "Butcher" låter de självutplånande, försummade och förbannade, ungefär som om de fått för lite sömn och för mycket koffein. "End Time" är en bra platta men det oengagerade improviserandet i avslutningslåten "Control Room" hade jag gärna varit utan. Femton onödiga minuter som förstör helhetsintrycket lite grann.

Lyssna också på: Lock Up "Necropolis Transparent", Maruta "Forward Into Regression"

Skivtips 2011: Rwake "Rest"

Rwakes nya skiva "Rest" innehåller endast sex låtar varav två är mer som mellanspel. De första låtarna känns onödig knepiga och ofokuserade men skivan tar sig under andra halvan.
"The Culling" inleds med en samplad röst som sakta säger "it is later than you think" (en sampling som även Entombed använt) och övergår sedan i ett vackert akustiskt parti som hade kunnat vara ledmotiv till en skräckfilm från sextio- eller sjuttiotalet.

Bakom det intetsägande namnet C.T. döljer sig bandets intressante sångare, en udda figur som ofta låter mer som ett hotat och blodtörstigt djur än som en man, särskilt i avslutningslåten "Was Only A Dream" då han brölar ut ordlösa läten ur sitt inre.

Varje låt på "Rest" innehåller så många olika partier och vändningar att det känns som om flera historier utspelar sig inom samma ram. Lager på lager läggs på, plötsligt stannar låten av för att sedan komma tillbaka med ökad kraft. Men trots sina onödiga solon och sin brist på fokus så gillar jag den här skivan. Den har en egensinnig stämning, en känsla av äkthet som får mig att vilja fortsätta lyssna.

Lyssna också på: Wizard Smoke "The Speed of Smoke", Indian "Guiltless"