OS har börjat, eller OL som danskarna säger, och våra grannar har fortfarande inte kommit över att damernas handbollsturnering saknar dansk medverkan. Det är svårt att förstå hur stor damhandbollen, som i Sverige för en minst sagt anonym tillvaro, är i Danmark. Det danska landslaget med profiler som Anja och Camilla Andersen i spetsen skördade framgångar som kan jämföras med vårt eget älskade Bengan Boys och precis som i vårt fall så har den tidigare generationen lämnat ett stort hål efter sig.
En populär förklaring till danskornas misslyckande är den numera allt vanligare analysen att en liga med alltför många utländska stjärnor hindrar landets egna talangutveckling. Denna klagan har hörts om Premier League som av många, dock inte mig, anses vara världens bästa fotbollsliga och vi har även egna svenska exempel. Liksom den danska damhandbollsligan har vår damfotbollsliga utvecklats till världens främsta och lockar stjärnor från jordens alla hörn. Samtidigt så misslyckas vårt damlandslag i fotboll som alltid sägs vara så bra, och som tydligen är rankat trea i världen, när det är dags för mästerskap. Kan det vara Martas fel?
För mig ter sig slutsatsen alldeles för enkel. Att spela mot och med världens främsta borde väl snarare vara utvecklande för våra fotbollstjejer eller de danska handbollsdamerna. Ett bevis på hur absurd diskussionen blivit är när Lagerbäck menar att de utländska importerna hämmar svensk herrfotbolls utveckling. Vår herrfotbollsliga tillhör Europas sämsta, ändå har vi ett landslag som tar sig till mästerskapen och ofta presterar bra resultat. Det borde alltså i så fall stödja tesen men vår förbundskapten tycker tvärtom.
Vi har nog de landslag vi förtjänar och liksom de tidigare nämnda damlagen står vårt fotbollslandslag inför en generationsväxling som kan innebära sämre resultat en tid framöver. Jag ser inte importerna som Allsvenskans stora problem utan snarare exporterna. Så fort en svensk spelare slår genom så köper en medelstor klubb från Norge, Danmark eller Holland honom. De allsvenska klubbarna kan inte skapa kontinuitet med sina lag och tvingas därför köpa utländska spelare. Det är de ekonomiska förutsättningarna som är boven i dramat, utan en annan skattepolitik lär vi inte få se några fler svenska lag i Champions League. Hur det hämmar svensk fotboll att våra spelare blir proffs utomlands är dock oklart.